Igår när jag skulle berätta för pv om den här samlingen människor som jag tänker fotografera och sätta samman till en stor tavla som jag kan titta på och bli glad av, då slog det mig med all tydlighet .., att vad som verkligen förenar dom här människorna, det är deras glädje och värme.
Det är människor som har en slags aura av energi och påhittighet .., och styrka.
Det är starka kvinnor.
Som Karin Åkesson - Ehde här ovanför.
Barnmorska och föreläsare.
Jordemor.
Förlöser vid hemmaförlossningar.
Och en alldeles underbar människa!
När Karin fyllde 50, då reste hon till Grekland med sina tre söner och i lokaltidningen fanns sedan en bild av henne och pojkarna när dom just hade återvänt .., hon stod där så stolt och glad mellan sönerna ... och jag sparade den där bilden .., tänkte att det var så härligt att se en kvinna/mamma på det viset .., för män som fyller 50 .., då rabblas det mest upp vad karriären har bestått av och att mannen i fråga spelar golf eller har fått medalj .. ,men det här var liksom annorlunda.
Så här ser hon ut när vi möts i affären och när jag skriver det här, sitter jag och ler .., för så är det, att Karin är en sån som sprider värme omkring sig.
Det här är Tyra som för första gången ska sova över hos Anna och Micke.
Här sitter hon, lilla fröken Tyra, i vita ridbyxor och med läppglans i handen.
När hon nu skulle övernatta hos Anna och Micke, så var det ju lite oroligt hur det skulle gå.
Skulle hon våga bli kvar över natten?
För några dagar sedan hade Tyra funderat över det hela.
För henne var det största bekymret huruvida "Anna skulle orka hjälpa henne att bära väskan?" (förmodligen den med nattkläder och allt annat i ...?)
Det är just det som är det bästa med småttingar .., att deras funderingar ofta inte alls stämmer överens med dom vuxnas.
Och när jag ikväll sms:ar och frågar hur det går .,. svarar Anna: "Jodå, hon har just somnat utan att fråga efter mamma eller pappa. Så roligt vi har haft!".
Askmolnet .....
I affären möter jag Johanna som har sommarjobbat hos oss och nu är lördagsinhoppare.
Ingen i världen är för övrigt duktigare på att plocka undan kundkorgar som börjar växa i skyn, än just Johanna.
Nu står hon vid mejerikylen och känner sig lite eländig, ty den här unga damen har inget körkort och hennes pojkvän som egentligen skulle hämta henne, han sitter på en flygplats i Serbien och lär nog få sitta där ett tag till.
Så Johanna får invänta bussen som går om en timme, men hem kommer hon ju trots allt.
Och i kassan står B.
Hon suckar.
"Ja, för maken är i London och kommer sig inte hem .., så i morgon ska jag köra bil till Amsterdam och hämta honom ..., etthundrafem mil härifrån ..", säger hon.
Efter affärsbesöket tvärsvänger jag förbi sjukhuset och tvärhälsar på arbetskamraten som ligger på hjärtintensiven och jag pussar henne på kinden och blir så rörd ..., och där är hennes mamma och plötsligt ser jag vem arbetskamraten liknar .., och där är hennes lille son och sambon och så blir det lite småprat och Året Runt läggs på sängbordet, där det står tulpaner i en vas .., och jag känner hur mycket jag tycker om den här unga kvinnan som alltid är så lugn.
När jag kommer ut till bilen igen, är jag illröd om kinderna.
Så många känslor som rusar runt i kroppen och själen!
Kommer ni ihåg att jag igår berättade att jag ska göra ett collage av ystadbilder innan jag för gott susar iväg till landet Halland?
Att jag ska fotografera människor som har betytt alldeles särskilt mycket under mina sjutton år här i stan?
Det kommer ni ihåg?
Lena Dramaeus - Åberg, hon är i alla fall en sån människa och det är henne ni ser på bilden här ovanför.
Tillsammans med maken Kjell driver hon Åbergs Trädgård och det ska jag säga er, att det är som Edens lustgård!
Om man förväntar sig en plantskola med snörräta rader och inte ett ogräs, då ska man nog åka någon annanstans, men om man vill få i sig en stor dos med k ä n s l a ..., och liksom få ta del av Kjell och Lenas alldeles uppenbara kärlek till sitt arbete, då .., då ska man absolut åka dit.
Lena handlade ofta i lilla kvartersbutiken (där jag arbetade i 13 år ..) och det var kanske där jag lärde känna henne.
Hon är varm och härlig och när jag tänker på henne, då tänker jag: här är en stark kvinna.
Oxe. Storasyster. Har bland annat arbetat som journalist på Sydsvenskan och hos radio Kristianstad. Född i Kristianstad, men har tappat bort skånskan nästan helt.
Vänster tumme upp.
Förr om åren var Åbergs Trädgård just en trädgård/plantskola. Nu finns där ett café med de allra ljufvligaste bakverk.
På borden ligger trädgårdstidningar och Kjells egen bok med odlingstips och matrecept.
Och Lena har illustrerat.
En gästbok finns i caféet också. "Kjell är cool ...", har någon skrivit. Absolut! Det är Lena också.
Nästan genast när vi kommer dit, stöter vi på Kjell. Vad är han ..., tredje eller fjärde generationen trädgårdsmästare? Rödlätt .., fräknig .., bär ofta en sliten läderhatt.
Och Kjell berättar om när han åkte taxi i Stockholm - på väg till trädgårdsmässan i Älvsjö - och taxichauffören från Iran, han frågade vad Kjell sysslade med .., jaså, eget företag ...?
Och så tittade han på den Egna Företagarens händer och sa att detta var ju omöjligt .., "du har ju arbetarhänder!"
I Halmstad kostar Brudspireabuskar 180 kronor styck på en plantskola i Haverdal. Hos Plantagen i Halmstad kostar samma buskar 129 kronor styck. På Åbergs Trädgård betalar vi 65 kronor styck för spireabuskarna. Vi köper åtta stycken.
Betalar gör vi i ett av växthusen där Kjell sitter och skolar om tomatplantor.
Alldeles totalt glömmer jag bort mig och filmar med för fin kvalitet. Alltså får jag klippa bort mer än hälften av lilla filmen. Detta är vad som blev kvar.
Här sitter han, Kjell. Vi pratar om Halmstad och ännu mera Halmstad och om bordtennis och allt möjligt.
I vardera handen har jag en papperskasse fylld med fredagsmat, däribland färska jordgubbar.
Och jag tänker på arbetskamraten som nu ligger på hjärtintensiven med en propp i sin lunga; jämngammal med mina döttrar är hon, det är ju alldeles förfärligt hemskt.
Nu blir det Rickard som arbetar tillsammans med mig på söndagmorgon i stället.
Pensionatsvärden på väg till landet Skåne .., och sonen, han den ende, på väg ner från Stockholm.
Nästa gång sonen kommer ner, andra veckan i juni, då är det för att börja tjänstgöra i Malmö.
Vi har bott granne i en massa herrans år - hemma i Malå -, och rest till Egina i Grekland tillsammans .., vi har - ett otal gånger - druckit kaffe vid deras södervägg och ätit palt och säkert surströmming och allt möjligt annat.
För några år sedan blev Leina ensamseglare och hamnade i Uddevalla.
Så långt härifrån är det inte och när jag flyttar till landet Halland, då är det ännu närmare.
Leina är en sån härlig människa; hon är stark och svag och sprallig och allvarlig .., hon lagar världens godaste maträtter, målar tavlor och har vackra händer och är superkvinnlig.
Ett från Sheffield .., det är Anna som har varit fotograf.
Och ett från London.
Fru Grå riktade kameran mot ett skyltfönster fyllt med Singers symaskiner.
torsdag 15 april 2010
Verkligen en insikt.
Bland alla rara och vänliga kunder i affären, finns bland annat en sjuksköterska i kanske trettioårsåldern.
Hon är söt som ett smultron och har rådjursögon och ett leende som smälter isar.
Ikväll stod hon i den långa kön till min kassa.
"Hanna kommer och öppnar kassan längst bort!" ropade jag och halva kön skyndade sig dit.
Men sköterskan, vars namn jag inte känner till, hon stod kvar.
Och så blev det hennes tur och då ler hon det där varma, varma leendet och så lägger hon sin hand på min och säger ..."ja, jag stod kvar här Elisabet ... och jag har hört att du ska flytta ...!"
Och jag känner hur rörd jag blir och jag tänker att hjälp, så många kunder som jag ska komma att sakna!
Innan flyttlasset går, ska jag ta kameran med mig och fotografera alla dom där hjärtevärmarna.
Det är precis vad jag ska göra.
Och så ska jag ordna ett collage med ystadmänniskor.
Det ska sitta på någon av väggarna i det där gula huset i landet Halland.
Herrekipering i London. Klicka gärna på bilden så ser ni alla små pytteskorstenarna!
Det finns kunder som jag verkligen kommer att sakna och en av dem, är Fru Grå.
Och det är fru Grå som, tillsammans med maken, har besökt London och tror ni inte att hon hade tagit med sig fönsterhåven!
Så totalt underbara ni fönsterfångare är!!
Så här skriver fru Grå.
"Hej Elisabet.
Åter från London. Jag tog med mig våren hem, eller hur? Magnoliorna blommade, körsbärsträden och alla tusentals daffodils. Skickar några fönsterbilder. Kram från Fru Grå alias Ingallill,
Bildförklaring 1: Flott herraffär, häftiga kavajer o skor."
Ojdå, det här hade jag tänkt mig som fredagsfönstret .., nåja, det får det bli ett kvällsfönster.
Jan Lindblads vänstra hand. Femtiotre år. Skorpion och storebror. Vänster tumme upp. Egentligen vill han arbeta inom skolans värld. "Men du vet .., där fick jag inte plats längre .., överallt blir det nedskärningar", säger han. Så länge sköter han om cykelverkstaden på Jennygatan.
Och så kommer jag till cykelverkstaden för att hämta ut min efterlängtade cykel.
Jodå, den är klar!
Etthundrafemtionio kronor kostar reparationen och jag är så lycklig, så lycklig, när jag hoppar upp på cykeln och ger mig av.
Efter tio meter blir det TVÄRSTOPP och det är ren tur att jag inte dråsar i backen!
Det visar sig att någon som reparerat däcket har glömt att dra åt en mutter. Och när Jan, som inte är den med dåligt minne, försöker att fixa det hela, så kan han bara konstatera att nu är cykeln i ännu sämre skick.
Plötsligt fungerar bara 1:ans växel.
Nånting gick sönder i tvärstoppet.
Så kortvarig blev den glädjen!
Nåja, man får trösta sig med att man får motion av allt promenerandet.
Man förstår ju att pensionatsvärden inte har fått så värst mycket sömn, när han generöst erbjuder sig att betala för en sådan här liten tingest - en bettskena som, hopefully, ska förhindra alltför hemska skära-tänder-oljud -.
Ja, den är ämnad till bloggmadamen, alltså.
(Väldigt romantiskt blir det också. Kanske. Inte.)
