Just då .... 

...när jag körde hem från Skåne och ringde pv

berättade han att 

nu såg han tranorna - ett hundratal - 

på väg söderut.

Dag 5 i landet Skåne ...

Var det solsken såväl ute som inne igår, blev det tvärtom idag. 

Jag föreslår att vi ska duscha nu på morgon .., min syster kan väl hoppa in först, så tar jag vid när hon är klar och redo för frukosten, ja, men det blir väl bra?

Inget händer. Efter ett bra tag hittar jag R sittandes på sin säng. 

"Jag mår väldigt illa, du kan duscha i stället", säger hon. 

Någon dusch blir det inte, däremot  frukostbricka framför tv:n i vardagsrummet och det mesta är på tok. Värken i min käke börjar kännas av igen, men jag tänker att snart är jag hemma och då kommer detta att vara glömt.

Innan det är dags att ge sig av,  går jag fram till henne, böjer mig fram och ger henne en kram och säger att hon alltid varit en sån snäll storasyster och tack att jag fick vara hos henne i hela fem dagar. 

"Jodå ....", säger hon.

Kinderna är röda och ögonen blanka. 

I bilen, på väg till kortbesök i Bunkeflostrand, tänker jag på hur det måste kännas för henne .., detta att jag plötsligt dyker upp och går där som någon slags vårdare och kommer med frukost och medicinen och borstar hennes silkestunna hår, vilket hon tycker är helt onödigt. Och så förstås, det där med duschen. Säkert känner hon sig kränkt; hon som alltid varit den äldsta av oss tre systrar och nu är det så här. Mest troligt är detta vad som en gång väntar mig själv.

Väljer väg 11 till Bunkeflostrand och det är vägomläggning och tar längre tid än jag tänkt mig. Väl framme kommer båda pojkarna springande och kramar om och Maja bjuder på spaghetti med sin alltid så goda köttfärssås (med kanel i ) och där är också pojkarnas mormor och morfar och deras farfar som tillbringat tio dagar i Portugal, kom hem sent i natt, hämtades av Anders och så iväg nu på förmiddagen, hem till Bjäresjö. Och jag får veta att Elliot tänker bli scout; å, det tycker jag är bra!

Klockan 13.00 tackar jag för mig och kör hemöver. Något som liknar smörblommor växer vid motorvägskanten ..., jag lyssnar till Lundströms Bokradio där Babben Larsson och Christoffer Carlsson pratar om den här boken.  Därefter blir det P4-lyssnande och hur glad blir man inte när det på displayen står vem som sjunger så vackert, nämligen First Aid Kit.   Så fint .., och jag kommer på mig med att - helt oavsiktligt - öka hastigheten, 

Med bara 4 mil kvar av laddningen på bilen, stannar jag till vid återvinningen, den vid affären i Havedal. En äldre man kliver ur sin bil och ropar "Hej Bettan!" När någon säger Bettan, då vet man att det är någon kund från affären. Efter någon minut slår det mig att det ju är ..., ja, men det är ju mannen som jag upptäckte på hjärtavdelningen, då i september 2021, då, när jag blev så innerligt glad att se ett bekant ansikte! 

Nu är samme man en skugga av sitt forna jag. Tjugotre kilo har han tappat och med magen är det ett enda eländeskrångel .., all föda och allt drickbart går rakt igenom magen och helt omöjligt är det att våga sig ut .., att gå på bio eller någon konsert .., att våga tacka ja till en middagsbjudning .., knappt att han vågat sig hit till återvinningen. 

- I natt var jag uppe nio gånger och skyndade mig till badrummet .., man blir ju helt dränerad på energi, säger han. 

En bra stund står vi där och det är mest han som pratar .., och så säger vi hej och tack, jag får en sån  varm kram och tänker på hur orättvist det ändå är (eller "orättvist" .., det handlar förstås inte om rättvisa), att somliga människor drabbas av allt möjligt eländigt och det tar liksom aldrig slut. I fem års tid har han kämpat på.

Kommer hem. Gläds åt blomlådan och blommorna som pinnar på .., hösten till trots. Nu har ännu fler små penséer dykt upp, eller återuppstått. Rosorna är vissna och skruttiga, det mesta sjunger på sista versen och ikväll ska vi på bio och se filmen Amrun.  

Så var det.

Måndagsfönstret ...

... finns hos min syster ute på landet, sju kilometer från Hörby. 

Där bakom gardinerna är gästrummet och där har jag nu sovit i fem nätter. 

Men nu är det slut på hela. Idag återvänder R:s dotter och dotterdotter från dagarna i Arvidsjaur.

Begravningen av min före detta svåger Robert är nu ett minne blott.

Bortglömd är däremot inte själva minnet av Robert .., denne genomsnälle man som hade ett sånt härligt skratt.

Vi som är kvar, vi lever vidare.

Reflektioner .... 

Kursukangas, Saadio, Raninen, Lethtola, Karsikko ..., är efternamn som nu förekommer bland hemtidningens dödsannonser. 

Många är födda i början av 40-talet. 

Kan det möjligen vara före detta finska krigsbarn vilka vuxit upp i Västerbotten som nu inte längre är i livet?

Sånt kan man fundera på.

Dag 4 och Dagens fönster ...

Vaknar till solsken - såväl ute som inne -. Underbart! 

Medicinering och annat avlöper utan problem och enda bekymret är när jag ska torka golvlisten i köket och samtidigt råkar komma för nära elkontakten .., då går huvudsäkringen. 

Hjälp! 

Var är nu proppskåpet, men se det har husets äldsta full koll på - "i lilla rummet till vänster i köket!"säger hon - och efter visst letande lyckas pv få igång elen igen. 

Det här är en skånelänga med många rum och skrymslen (övervåning och stalldel och Gud-vet-allt) och är det som nu solsken ute, är det härligt med altanen där oregano växer som en stor buske!!

Så snart Andreas Almgren vunnit halvmaran i Köpenhamn (vansinnigt kul!) skjutsade jag pv till bussen som går till Lund .., passade samtidigt på och handlade lite på Ica Kvantum som är en såååå fin butik. Där utanför sitter alltid (iaf när jag är där) en äldre kvinna i skräddarställning och hennes leende går raka vägen in i mitt hjärta; ja, jag vet nog ingen nu levande människa som jag mött som har ett så varmt leende. Sååå många gånger har jag tänkt ta ut lite kontanter, men när jag väl passerat kassan, ja, då har jag glömt det hela. Inte idag. Det kändes  b  r  a. och den äldre kvinnans händer är inte bara lena, dom är också så varma, ungefär som friherrinnans. 

Tidigt på morgonen satte jag mig ute på altanen .., såväl pv som min syster låg och sov. 

Det var småfågelkvitter och någon bil som körde längs grusvägen här alldeles intill ..,  (förmodligen till ridskolan) ..., och väg 13 ligger ju inte långt härifrån, så ibland hör man trafiken. 

Nu har min syster och jag druckit 12-kaffe ute på altanen (bilden från i morse) ..., men i skrivande stund har hon gjort natt och gått i säng. 

Det lilla fönstret som kom igårkväll, gjorde mig så glad. Så här skriver avsändaren: 

"Fönster från Porto, stadsdelen Foz de Douro, som är allra längst ute vid havet."

Tack annannan! Ett sådant skåp skulle jag vilja ha hemma.

Dag 3 i Skåne ....

Det blev en sen kväll igår .., då vi började titta på Beck i 4:an och den varade ju i vad som kändes som en evighet, då det var ständiga reklamavbrott. 

Mest hela tiden irrterade sig min syster på vem det nu än var av skådespelarna i filmen, men allra mest på den röddskäggige norske polisen .., (Kristofer Hivju) och när hon blev riktigt irriterad, då bytte hon plötsligt till text-tv. 

Nåja, vi hann se vem som hade gjort vad. 

Men nu är det ny dag. Vaknade som vanligt alldeles för tidigt, hade ont i käkarna ..,  och upptäckte att R var uppe samtidigt!

Hämtade medicinen som jag förberett igårkväll, gjorde frukostbrickan klar och serverade henne i vardagsrummet, allt medan jag själv gick ut i nattlinnet (vi har förresten exakt likadana nattsärkar .., hennes från Polarn & Pyret och min från Cellbes, hennes grön/vitrandig och min rosa/vitrandig) och hämtade Skånska Dagbladet som hon prenumerar på. 

Och så där fortskrider dagen. 

Hon älskar bananer och äpplen och jag hämtar vatten och fyller i glaset ..,  vi tittar på reprisavsnitt av Barnmorskorna i East End .., vi pratar om hur det såg ut i vårt barndomshem i Malå .., går liksom från ytterdörren och hela vägen upp till övervåningen. Ja, så där .., drar i minnestrådar och väcker andra till liv, så gott det nu går .., och jag berättar att dottern och hennes dotter är i Arvidsjaur och kommer hem på måndag.

"Men oj, oj, oj ...!" säger R då och jag ler, för det brukar jag själv också säga. 

Det har varit många oj-oj-oj  sedan i torsdags, kan jag säga.

Nu ska här förberedas lunch .., pv skriver att han är på väg och att Vickan har hittat en ny favoritplats, men natten tillbringade hon i min säng, i den där av mig ihopsnurrade "bädden".  S o m  jag saknar dem!

Senare. 

Och så har vi ätit kryddstark fisksoppa till  ("oj, oj, oj så het den var, men god!", sa R) och jag har suttit ensam ute på den regnvåta altanen och tittat ut över det som en gång var en damm med fiskar i, men dessa - fiskarna - åt en häger upp.

Regnet har upphört. 

Petter Nortug dansar i

Let´s Dance och det trodde man väl inte att han hade såna talanger. 

Nu har pv anlänt och jag slappnar av lite. Han löser korsord, har med sig dagens DN och ikväll blir det Frödinge ostkaka, eller kanske inte.

När jag hämtat pv och vi pratade i bilen, hörde jag hur exakt på pricken jag uttalade vissa meningar, precis som min syster, särskilt "jo, det vet jag". 

Det låter  v ä l d i g t  bestämt.

I landet Skåne ....

Dag 2 av 5.

Igår ägnade jag en stor del av dagen åt att dammsuga och vaska golven och dammtorka och sånt .., det är ju alltid enklare att städa borta än hemma, det ska erkännas. 

Var totalt döfärdig när  kvällen närmade sig. I timmar satt vi och tittade/lyssnade på allt politikprat. 

Jag berättade att det varit val och med största säkerhet skulle bli regeringsskifte. Min äldsta syster som alltid röstat rött eller illrött, tyckte att det bara pratades och pratades och vi kunde väl ändå byta kanal? 

Så det gjorde vi. 

Själv önskar jag att allt löser sig till det bästa .., att överlämnandet av regeringsmakten sker på ett snyggt sätt och jag önskar Magdalena Andersson all lycka till. (Någon pr-sinnad människa i hennes omgivning måtte ha uppmanat henne att le betydligt oftare, ty den sista veckan log hon nästan konstant.)  

Bilden: Alldeles vid min systers infart. Himlen som en ostkupa över åkrar och ängar.

Tidigare på dagen, lite över 14.00, hade vi (hon) tid hos frisören i Sjöbo. Som alltid var jag ute i god tid, så vi fick sitta av en kvart eller mer än så i bilen. Det var ständiga frågor vad vi egentligen gjorde .., va, skulle HON klippa sig .., nä, aldrig i livet! sa min syster och jag tänkte hjääälp, om hon vägrar i sten. 

Det gjorde hon inte. 

Frisörskan visade sig vara ett under av vänlighet, hade nyss haft semester (1 vecka i Albanien, hur jättefint som helst, billigt att äta och vänliga människor, sa hon) och min syster satt tyst mest hela tiden. I profil tänkte jag att hon påminde om sin mormor Tekla som jag bara sett på bild.

"Så fiiin färg det är på ditt hår", sa frisörskan och min syster nickade lite och sa "jaha, det är ju bra". 

Efteråt, i bilen, sa hon flera gånger ..., "men den där kolan som dom bjöd på, den var då verkligen god"!

På kvällen var jag så trött, så trött, kanske mest mentalt. Gick i säng före min 85-åriga syster, som satt kvar och tittade på tv. 

Och nu på morgonen var det hennes tur att vara förbi av trötthet. När klockan närmade sig halv elva, meddelade jag att frukosten var klar, nu var det väl ändå dags att stiga upp.

I säkert 1 timmes tid fick jag vänta. 

"Jaaaaaa, jaaaa ..., jag kommer snart ...", sa hon gång på gång och jag anade en viss irritation. 

Å, det är inte enkelt att bli äldre när tillvaron krånglar och att då ha en lillasyster som håller på och flänger omkring i huset och säger att "men nu måste du ändå komma .., du ska ju ha all morgonmedicin också!" kan inte vara det enklaste. Måtte jag somna in för gott innan detta drabbar mig. 

Min systerdotter har - med 70-talsbokstäver - plitat ner en lista där jag får veta vilka läkemedel som ska ges och när och hur och morgondosen är kopiös .., först en mängd piller, därefter tre inhalatorer som ska användas! 

I den ena inhalatorn, där ska hon dra tio djupa andetag. 

"Nej du, jag gör bara fyra, det tycker jag räcker", sa min syster bestämt och jag log inombords. Jag har väl berättat att hon har arbetat som sjuksköterska ..., och så är hon ju storasyster också.

Här sitter vi, min syster och jag .., ja, man kan tänka sig det. Den högra fågeln får symbolisera hon som tycker att fyra djupa andetag får räcka. 

Idag körde jag till Sjöbo för att ladda bilen, men nu var det hos mig det krånglade, ja, när det inte fanns Q8-laddstolpar och jag blev allt mer stressad, ringde pv ..., och min syster som gjorde mig sällskap, frågade vad det var som hände egentligen. 

Till slut gav jag upp .., berättade för henne att jag hatar app-systemet som vissa laddstolpar har .., nej, jag struntade i laddningen och gick in på Coop och köpte något gott till kaffet, som tröst. 

Så hemåt längs väg 13. Stora jordbruksmaskiner låg framför oss på vägen och det blev långa köer .., jag svängde in på p-platser och lät andra passera och väl hemma satte vi oss ute på altanen och drack pulverkaffe och nu var hon glad och uppåt, solen strålade och hon läste en tidningsartikel som handlade om hur man dukar ett fint julbord.

"Hör här!" sa hon.

Nu, när klockan är halv fyra har hon gått och lagt sig, kanske tar hon en gubbvila ..., diskmaskinen är igång och jag ler när jag kommer ihåg gårdagkvällen, då hon mitt i alltsammans sa, när hon tittade på tv: "Jaha, där är ju Ed Sheeran!"  

Det var inte långt ifrån att jag trillade baklänges. Nog är det förunderligt vad det är som fastnar i minnets arkiv! 

Uppe i Arvidsjaur är nu begravningen av min f.d. svåger Robert tillända och där ligger nu hans dotter och dotterdotter mentalt däckade. Detta är hullerombullerlivet i ett nötskal.

(Den översta bilden togs för många, många år sedan. Min storasyster ÄLSKAR nämligen Portello.)

I morse plockade jag in några kvistar av det som fanns kvar av sommaren ., och satte i tre vaser. 

Den här vasen ställde jag på byrån i hallen. När jag nyss kom in i vardagsrummet, stod vasen på bordet 

"Ja, för jag tyckte att det var en sån fin bukett ..." sa min syster. 

Så kan det också vara och så glad jag blev.

Nya bekantskaper ...

I vår och sommar har det - för egen del - varit betydligt färre besök hos Ugglarp Grönt än förr om åren. Riktigt varför vet jag inte, men idag blev det ändå av. Köpte en burk av deras hemgjorda örtsås som är i det närmaste himmelsk att ha som dipsås till .., ja, till morötter, till exempel eller att avända till fisk eller ja, nästan till allt möjligt! Morötter i blandade färger fick också följa med hem. 

I butiken fanns en tysk familj och jag vet inte hur ofta vi har pratat om detta; att aldrig har vi sett så många tyska turister som den här sommaren! På väg hem från Skallkroken idag, räknade vi till 4 tyska husbilar, 1 norsk och 3 svenska. Så har det varit hur många gånger som helst när vi varit där. 

Tidigare i veckan var där 1 belgisk husbil, 1 dansk, några tyskar igen .., ja, så där håller det på. Roligt när människor vill komma till vårt land och helt övertygad är jag att detta bara är början. 

Förra sommaren/hösten var tysk tv på besök och filmade i Steninge med omnejd, bara en sån sak 

Tog längsta badet hittills - på länge i alla fall -. Pv brukar bara gå i och doppa sig och snabbt upp igen, men idag simmade han några meter innan han tackade för sig. Själv låg jag i    l ä n g e. Pratade med ett par som har båt i hamnen. Mannen är från England och nu skulle han och frun åka hem till Devon, ja, en sväng till Cornwall också. Hustrun låg i vattnet när vi kom och man kunde tro att hon befann sig i grekiska övärlden ..., så som hon tycktes njuta, men just så skönt var det ju, visade det sig. 

Så har jag kokat palt vilket nog är tio år sedan sist. Nej, mer ... tolv år sedan! Ser på bilden atat dessa paltar hade mindre vätska i sig eller mer mjöl kanske, dessutom hade jag då använt mig av mandelpotatis. Idag vanlig rundpotatis. Tjugoen paltar blev det den gången, idag kanske elva?

Och tidigt i morgonbitti bär det iväg till Skåne för mig. Oj, vad jag ska sakna katterna! Idag när jag kom hem från affären och klev ut ur bilen, kom båda katterna springande och båda SKUTTADE och Vickan hoppade över en buske och jag log för mig själv och tänkte .., vilken glädje att bli så välkomnad! 

Från min systerdotter kommer flera pling i min mobil. Det visar sig vara instruktioner om vilka mediciner min syster ska ha varje dag och jag får inte glömma hennes inhalatorer .., och spislåset ., ja, där är en bild hur det fungerar och likaså var man sätter igång eller stänger tv:n. Och jag ber min systers fyra sista siffror i personnumret, om utifall att något skulle hända och hon hamnar på sjukhus. 

Såja, jag tror nu att jag har det mesta klart. 

(Ps. Nu tog jag bort min gamla länklista och gjorde en ny, som hamnade längst uppe till höger. Få se om det fungerar bättre, annars ger jag upp. Ds.)

Tittade förresten på Politikbyrån ikväll, med Karolina Skoglund som jättebra programledare. Såååå intressant det var!

Dagens fönster ....

 ... .fångades när vi i söndags stannade till - det var naturtomten jag föll pladask för - här på Särdalsvägen i Haverdal. Vägen går ner till havet, ja, svänger man vänster 2 - 300 meter längre ner, kommer man till Skallkroken. Fönstren vetter mot söder.

Dels tycker jag att huset smälter in så perfekt i naturen och så är ju allt blåbärsris och vad mer det nu är, så fantastiskt fint och allt detta inramat av den gamla stenmuren.

En dag till hemma ... 

+ 12 C i morse. 

+ 16 C i havet. 

I morgon är sista dagen hemma för mig, ja, inte förrän på måndag kommer jag hem igen. 

Medan jag lagar mat (idag inspirerad av ett inlägg på instagram, det blev chili con carne, men jag gjorde lite som jag ville och det blev gott .., ja, medan jag stod där vid spisen tänkte jag på vad jag ska bjuda min äldsta syster på för mat. 

Palt förstås, fisksoppa med potatis och morötter och en skvätt vitt vin och lite grädde .., kanske laxburgare, ja, lite sånt. 

Maria tipsade mig om förslag för att roa henne - min syster, alltså -. 

"Men mamma, gå in på play och titta på VM eller OS när Charlotte Kalla tog guld .., det kommer hon att älska! 

Ja, men just det! 

Den textade skylten skrevs troligen 2012 eller 2016 och man häpnar ju över priset på Hushållsost, samt på sötmandel och hasselnötter. Och varför den bilden? Ja, nånting skulle det ju vara.

Såg ett totalt ljuvligt inslag från Ljungby (via tidningen Smålänningen på nätet) där politiker fick säga nånting bra om sina politiska motståndare. Allt som sägs på småländska låter ju i mina ögon underbart eller i alla fall så snällt och det kändes rent av uppfriskande med moderater som berömde en  kvinnlig vänsterpartist och så vidare.

Tisdagsfönstret ...

.... finns i nya rummet, det som verkligen har tagit tid på sig att bli klart, men nu går det i alla fall framåt. 

Fönstret vetter mot norr och sitter på husets långsida, tillsammans med två ytterligare till vänster om detta. 

Sen finns ett fönster med morgonsol och två mot havet till - dock helt utan havsvy -. 

Svårt att se urskilja kanske, men det står en tvådelad björk som vi (vi ...?) egentligen hade planer på att fälla, men var gång jag passerar dörren och och ser ner mot rummet och allt ljuset där .., blir jag sååå lycklig, ja, över björken, alltså. 

I morgon kommer VVS-mannen och ska titta på vad som ska göras (själva slingorna i golvet är på plats), så det blir spännande. 

Mycket återstår. Väggarna består just nu av gipsskivor och fönsterfodren ska målas, innertak och golv komma på plats. 

Utsidorna är målade och klara, men det mesta stannade ju upp då, när vinkelslipen behagade strula till det för pv:s vänsterhand.

Dagen efter .... 

 .... men kvällen före, blir vi sittande i vardagsrummet framför tv:n i timmar! 

Vi växlar lite mellan SVT och fyrans valvaka, men allra mest håller vi oss till den förstnämnda kanalen. 

Foad har det sjåigt med skärmen med alla valdistrikt .., letar frenetiskt efter såväl Sickla som Graninge och VALU-mannen säger redan tidigt i sändningen att nu är det nog avgjort, vilket visar sig inte alls vara fallet. 

Jag googlar på Malås valdistrikt, men där var rösterna inte räknade ännu. Nu vet jag mera. 

I kommunalvalet (Malå 1) vann S och fick 26.5 % av rösterna, Malålistan 24,8, Liberalerna 23.5, SD 7.3, därefter följer M (6.9) och MP (2.9). Centern och KD fick 0 röster. 

Valdeltagandet var lågt, 65.7 %.

Kollar på Liberalernas lista hemma i Malå, ja, det kan jag säga, då hade valet blivit lätt som en plätt för mig. Flera kloka människor där. (Finns säkert kloka personer i andra partier också).

I vårt eget valdistrikt - Ugglarp-Långasand - är det annorlunda, i alla fall i kommunvalet. Där får M 29.6 %, sen följer S med 19,8, Centerpartiet 18,3, SD 10,7, Miljöpartiet 8,3, V 4,6, Liberalerna 4,1, KD 3,6, Falkenbergspartiet 0,7%. Jämför med Malå där C inte fick en enda röst. Här 156 röster. Valdetagandet var stort: 90%! 

Ja, jag tycker att det här är hur intressant som helst. I gårdagens brev skrev min syster i Australien: "Jag förstår inte var du har fått intresset för politik ifrån, själv saknar jag det helt och ingen utav våra  bekanta - de som ännu är i livet - pratar någonsin politik eller vad dom tänker rösta på. 

Pv satt uppe till nästan halv 2 natten mot idag, själv gick jag i säng en timme tidigare. Några  partiledare tycker jag är sakliga och inte så påhoppiga som andra, nämligen Daniel Helldén /Amanda Lind, samt Elisabeth Tand Ringqvist. Och ja, jag vet att det är inte själva partiledaren man röstar på.

Kände mig mer död än levande i morse. Vi gjorde frukost under tystnad .., passerade varandra på väg till eller ifrån kylskåpet .., jag kokade äggen och gjorde kaffet .., pv hämtade in myntablad till sitt te. 

Följde sedan valanalyser kors och tvärs och till min förvåning var inte valet avgjort, vilket jag trodde när jag gick i säng. Paddan kom in och hoppade upp i soffan och låg en bra stund i min famn och lät sig villigt gullas med. (Gullas med = man kliar henne på magen ...). Vickan tror alltid att man tänker döda henne när hon lyfts upp och jag begriper det inte; ändå följer hon mig upp när det är sovdags, springer före mig, hoppar upp i sängen och spinner så fort jag råkar nudda min hand där hon sedan ligger hela natten. 

Mitt på dagen idag tog jag det som sportigajenny i Jönköping kallar för "gubbvila", men väl för mig borde kallas "tantvila" (gumvila .., blir knepigt, ett eller två m .....?).  Somnade inte, men lyssnade till Kulturnytt i P1 där fullkomligt totalt underbare Björn Jansson berättade om hur filmen "Mannen på taket" blev till. 

Vilket inslag!!! Vi (Tommy och jag) såg den 1976 på biograf Röda Kvarn i Sthlm. Filmen var så gastkramande spännande och där var suveräna skådespelare (Carl-Gustaf Lindstedt, Sven Wollter, Thomas Hellberg och Håkan Serner, bland annat) och när eftertexten visades, utbröst jubel och hurra-rop i salongen. 

Det hade jag aldrig i mitt liv varit med om. Jag var då tjugotvå år.

Två dopp i ett ännu behagligt hav blev det igår. Som ett reningsbad. Simmade en liten bit, försökte hålla koll på eventuella maneter (det finns ju många sorter av dem numera) och hjälpte sedan pv att vika ihop seglen. På lördag ska båten mastas av, men då är jag i Skåne hos min syster.

Alternativ till kärnkraft kanske ....

I det gamla uterummet, det som i slutänden ska bli ett nytt sådant, där blir det vattenburen golvvärme. Perfekt för mig som aldrig går med "tjocksockar" inomhus, då vi har så hala golv, i alla fall i köket och hallen. Pv däremot använder vintertid tofflor (inköpta i Fatmomakke i den lilla, lilla turistbutiken, det var där vi var i fjolhöstas).

Och apropå Fatmomakke (här blir det tankeflykt så det står härliga till!) som ju var en så oändligt vacker och enkel begravningsplats, mitt ute i ingenstans, så fanns där bland annat min morbror Joakims gravplats. 

Nej, det här (bilden) är någon annans, men sååå vacker den ändå var och med höstlöv och renfana som naturens egenhändigt designade dekoration. 

Mera Fatmomakke. 

Kvinnan, Elisabet Johanna Ahlenius, f. Westerlund, har avlidit (hon blev 59 år) och ska nu få komma till Fatmomakke. Hon ligger i träsläden och precis så här fraktades min morfar Erhard, till och från sjukstugan från Dikanäs till Stensele flera mil bort (det var en nyårsafton och 30 grader kallt). Han blev bara trettio år.

Om detta, min morfar Erhards alltför tidiga död och hästfärden till och från sjukhuset (han dog där av brusten blindtarm), skrev jag på bloggen i november 2011 och fick då en kommentar av min kusin Barbro, hon vars blogg hette Mellansystern. Hon som vävde så mycket.

Barbro skriver då om vår gemensamma mormor, Betty, hon som i sin tur var så härligt egensinnig.

"Vilket öde vår gemensamma mormor fick.
Vad som hände sedan?
Jo, en stilig dräng (Haqvin Bergman) kom från Tresund och tycke uppstod.
Min mamma föddes 1930 och fyra år senare föddes moster Lisbeth. Mormor berättade att min morfar sa att om du inte gifter dig mig med mig, så kräver jag 6 års obetald dränglön. Det blev giftermål och så småningom föddes vår morbror Olaf. 

På ålderns höst gjorde vår mormor klart för oss att hon ville begravas tillsammans med sin  första man, Erhard.
Mormor (Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson) dog 1980, 81 år gammal, och begravdes med sin första man.
Kram från kusinen."

Ja, det blev mycket om Fatmomakke, men så kan det gå när tanken skenar iväg. 

Och inte fick min kusin Barbro något långt liv heller. Hon blev bara 69 år. 

Här ett av hennes vävalster.

Och här ett annat, som blev vinst i lotteriet

Och här en gardin som hon vävt. Se där, nu fick den rara Barbro vara med på ett hörn och detta tack vare att det kom ett vykort från Portugal; ett vykort som handlade om småländsk golvvärme! Tack annannan!

Dagens fönster ...

Mina barns pappa Tommy är på liten holiday i Portugal, närmare bestämt i Tavira, där han är gäst hos ungdomsvännen från tiden i Ljungbyhed (flyget). Det här är utsikten mot terassen. Bilden togs av herrn själv.

Dagen ...

Först ett besök i Sankt Nicolaikyrkan i Halmstad för att lyssna till Halmstad Kammarkör där pv ju är medlem. 

Mycket folk var där, även om det inte ser ut så på bilden, men tänk, inte ett enda bekant ansikte såg jag! 

Vill ni ta en rundvandring i kyrkan, så varsågod!

Tegel var det tydligen gott om när kyrkan byggdes och kanske praktiskt också.

Redan innan konserten hade vi bestämt oss för att efteråt hälsa på hos Sonja, så det gjorde vi. Efter att ha köpt något gott till kaffet, tog vi av en tvärgata tidigare än vi brukar och då kunde jag konstatera hur mycket det betyder med lite grönt vid hyreshusen. 

Här var det stooora, bulliga buskar vid varje entré och så en liten park i mitten där små, små pjutthundar rastades när vi passerade. 

Fortsätter man rakt fram, kommer man till bibliotketet och Nissan. 

Även idag satt Sonja i "sin fåtölj" i dagrummet närmast köket och intill henne satt en kvinna som jag genast kände igen från min tid i affären i Haverdal.

Å, så trivsamt för Sonja med sällskap! 

Och idag var hon pigg och hade på sig sin scarf och det slog mig att det har hon nog inte haft på länge; annars är det det vanliga. 

Vi satte oss i det Sonja kallar för "Röda Salongen" och pulverkaffet var hur gott som helst och kakan också .., och det blev prat om vad vi hade för planer för dagen .., om Viggo och hans glädje över att ha fickor på byxorna (glömmer hon aldrig), om bygget av rummet hemma ., att hon älskar lever (vi ska bjuda hem henne nästa gång lever står på menyn) .., och att hon tänker att detta är sista utposten i hennes liv; ja, på det här boendet kommer hon förmodligen att sluta sina dagar. 

Ja, så är det ju, om inget annat händer. 

Det slår mig när vi är där, att männen allt som oftast sitter för sig själva vid något bord, medan kvinnorna bildar små grupper. 

Idag fick vi träffa Sonjas kontaktperson på boendet; en rar kvinna som visade sig ha fyra barn och ett av dem, en dotter, hade målat två av Sonjas naglar. 

"Titta här!" sa Sonja och loooog och sträckte fram handen. 

Minst en gång per vecka borde vi hälsa på henne, det tycker jag, men ändå blir det inte alltid så. Nu var det två veckor sedan sist. Aj, aj. 

Röstat har jag också gjort, den här gången i sporthallen i Haverdal.  S o m   jag ser fram emot den dagen när nyheterna inte enbart handlar om procentsiffror eller vem som har rätt eller fel! Saliga äro de som så självklart vet var deras röst ska hamna .., kanske har man alltid röstat på samma parti och känner att detta är det enda rätta. Så är det inte för mig.

Dagens fönster ... 

Så här skriver avsändare som är annannan: "I Hamburg är det fullt av flotta fönster! Man står på Hauptbahnhof och väntar på tåget till flygplatsen och lyfter blicken mot det här, till exempel.  

Det är konstmuseet Hamburger Kunsthalle. Mycket värt ett besök, men drick kaffe någon annanstans!"

//E: En utställning av Anders Zorns alster pågick under 2025 och januari 2026. Ja, den hade jag gärna velat titta på. 

Tack annannan att du så ofta tar dig tid och lyfter mobilen!

Till Hamburg åkte klass 9A på skolresa i maj 1969. Från Malå till Hamburg .., kan man tänka sig! 

Vad minns jag från den resan? Jo, blommande rapsfält i Skåne (stod i korridoren i tåget och häpnade .., hade aldrig sett nånting så vackert!), att vi besökte tv-tornet minns jag också .., ett besök i en zoologisk park (kan ha varit Hagenbecks zoo) och ett besök i enormt tält där delfiner simmade i en pool och av alla människor i detta tält, blev en för mig totalt främmande man och jag själäv utvalda att sätta oss i var sin gummibåt och så fick vi även var sin lång stång och över den stången skulle delfinerna hoppa. 

Till min stora fasa blev vi sedan intervjuade av "delintränaren", med mikrofon och allt och på tyska och vår tysklärare - underbare Carl-Olof Sjölund - satt bland klasskamraterna och på den tiden var jag blyg och ville bara sjunka genom jordens yta!

När det gäller Hamburg minns jag också att bloggvännen Annika Engström berättade att när hon gick i skola i just Hamburg, var eleverna tvungna att lära sig kajplatsernas nummer för olika företag  ..., typ Chiquita (bananerna) und so weiter.

 Elfte september ....

Året var 2001. 

Då arbetade jag i Ystad, på lilla Fridhems Livs. En äldre dam med rollator var den enda kunden och bakom min rygg, på en liten hylla, stod min pyttelilla radio påslagen. 

Plötsligt gick nyheterna in. Det var prat om flygplan som kraschat rakt in i de två tornen i New York. Tanten blev förfärad, lämnade varorna, började gråta och pratade om att kriget var nära. 

Vi förstod ingenting. 

Tjugofem år har passerat. På instagram ser jag filmer från just den dagen .., man hör brummet från flygplanet .., där är en polis som vänder sig om och tittar åt det hållet .., och så all panik och människor som hoppar rakt ner mot marken och man tänkte att nu har det totala vansinnet brutit ut. 

Det kanske det gjorde också, men så småningom blir det blir vardag och andra septemberdagar och många år har passerat. Jag har blivit pensionär; har sedan länge lämnat Ystad och den lilla affären och nu ägnar jag dagarna åt ....., ja, inte är det fruktbeställningar eller att texta skyltar, nej, jag kan sitta ute i trädgårdsstolen med en katt i famnen och låta blicken svepa över tomten och upp i slänten och jag kan tänka att bättre än så här blir det väl inte.

Som idag. 

Lite halvmulet ute, men sjutton plusgrader och först hämtar jag upp friherrinnan och tar med henne till Hemköp där hon storhandlar och därefter blir det dopp i havet för pv och mig själv och kaffe vid vindskyddet. 

När vi kommer hem igen blir det plantering av blodormrotens småttingar som slagit rot .., nu får två plantor flytta till rabatten fem meter bort. Förhoppningsvis tar dom sig. 

Den busken tycker jag om; inte minst bladen, men även "blomman" som mest liknar en liten färgad flaskborste i miniatyr. 

I helgen  m å s t e  jag köpa pingstlilje-lökar och kanske pärlhyacintdito, men inga tulpaner - då rådjuren ändå äter upp dem -. 

För övrigt? 

Har bokat tid för tvätt och hårklippning åt min äldsta syster i Skåne; det blir nästkommande torsdag och jag hoppas innerligt att hon går med på det hela. 

I fem dagar ska jag vara hos henne, allt medan övriga familjen är i Arvidsjaur på min f.d. svågers begravning. 

Min andra syster har tillbringat fem, sex veckor på raken under kanske två eller tre somrar, ja, hos dem i Västerstad, men själv har jag nog aldrig stannat mer än en enda natt. 

Varför? Ja, jag tycker helt enkelt om att sova hemma, eller på hotell eller i hyrd liten stuga.

Under vår semester i Skottland bodde vi ett flertal gånger på AirBnb, där vi bjöds på frukost av uthyrarna (alltid kvinnan som dukade fint och bjöd på omelett eller annat gott) och det kändes bara så .... underligt, detta att sitta på rumpan och bli servad i ett främmande hem.  

Här på bilden syns uthyrar-mannen, som så schangdobelt tog hand om min väska. (Om Ecke får det här uppläst för sig, kan jag berätta att mannen hade gröna byxor och en röd tröja och på huvudet  munkfrisyr). Såväl han som hustrun var hur vänliga och rara som helst och bodde vid  - vad som upplevdes som - vägens ände -. Eller kanske världens.

Sånt kan man tänka på när klockan närmar sig tre, denna den elfte september år 2026.

Onsdag ...

Följer Kung Haralds begravning på SVT, så värdigt och så vackert. 

Tidigare idag sedvanligt dopp i havet ..., och innan dess drog vi fram hörnsoffan Ektorp och där har skurats och gjorts fint och vi funderar på hur vi ska kunna stoppa den av katterna (vi gissar på Vickan) som tycker att det utrymmet passar som begravningsplats för små möss och kaniner.

På köksbordet den skål jag köpte hos en keramiker i Limhamn, till hälften fylld med de allra ljuvligaste (svenska) plommon. 

Jag undrar om det finns någon frukt som jag tycker så mycket om, som just svenska plommon.

Och solen flödar och en kör sjunger sååå vackert i den norska domkyrkan.

Onsdagsfönstret ...

I september 2013 kom det här fönstret till min inkorg (ja,det har inte legat och deppat i inkorgen i tretton år, men det visades på bloggen då) och avsändare var Helena/Cruella. 

Fönstret i sig är ju helt underbart och så här skrev hon:  

"Hej, skickar ett fönster från ett gammalt fabriksområde som nu hyser gallerier, ateljéer, små restauranger och han

Området heter Redtory och här låg Sydostasiens största konservfabrik på 50- och 60-talet, understödd av Sovjetunionen.

När Kina och Sovjet inte längre stod på god fot bar det sig inte längre och området förföll."

Ännu en .... 

Pomeransmarmelad

Jag läser om Karl XII
att han var mycket glad
i syltade aprikoser
och pomeransmarmelad.

Det var vad man kunde vänta,
det stämmer på alla sätt.
Historiens karlakarlar
tyckte allmänt om efterrätt.

På sina vunna slagfält
gick de på segerns kväll
och hörde de sårades jämmer
och sög på en karamell.

/ Alf Henrikson (kanske blir man förlåten för att bilden visar pv:s plommonmarmelad).