På kvällen ..... 

Efter en dag när två bröder varit igång nästan non-stop, förutom när de fått fått spela på något digitalt program eller tittat på mina sparade bilder/filmer (har jag samlat i instagramarkivet under rubriken Elliot), kändes det ljuvligt att föreslå sänggående redan klockan 18.00. 

"Ja, men egentligen är den ju sju och dom har ju varit upp sedan tidigt i morse ..:", sa jag.  

Pappa Anders fick sköta nattningen och det gick geschwindt .., det var inte lång stund han var där uppe, men så var dom trötta också. 

Att två bröder som kivas så omåttligt ofta, ändå kan ha så himla roligt tillsammans, gör mig alltid lika förundrad. Mina egna döttrar med fyra års åldersskillnad (tre för pojkarna) kunde också reta livet ur varandra, men det var inte lika häftiga bråk, inte som jag minns det. Eller skedde det i lönndom, kanske?

Vad var vi/de gjort? 
Jo, bland annat kastat pil, tittat på barnprogram på tv (halleluja för dylika!) .., det har spelats fotboll förstås och de har suttit med länge med de nyinköpta färgpennorna och tack och lov att jag inhandlat en packe A4-papper! Och de har jagat varandra och sprungit runt-runt-runt-runt och nästan-ramlat och nästan-halkat-på-mattorna och upp och nerför trappan till övervåningen och man kan i alla fall konstatera att energi finns det gott om.

+12 C idag och ännu blommar pelargoniorna, om än på sluttampen. Likadant med gurkörten som nu är rejält hög .., men för övrigt är det tunnsått med blommor. 

En enda ringblomma har varit ståndaktig, men nu är det godnatt med även den. 

Och i morgon är det Britts födelsedag. Nittiosju år .., tänk, att båda två närmar sig 100 år! Otroligt.

Nu är klockan snart nio och här är lugnt och fridfullt. Om någon halvtimme är väl pv hemma efter körövningen och då blir det "Över Atlanten" och därefter sänggång.  

Tänkte fel tidigare idag och plockade bort allt från gästsängen som man drar ut och får två sängplatser i (från Ikea) och där Elliot och jag själv sov natten mot idag .., så nu får Anders och pojkarna trängas i min dubbelsäng. "Det är lugnt ...", säger Anders.

Själv tänker jag sova på soffan Ektorp, tillsammans med Vickan.

Helgen som gick ...

Jo, vi bestämde oss för att svänga förbi min syster med familj i Västerstad för att återlämna pastagrytan som jag råkat få med mig, efter dagarna där. 

Min syster, nu 85 år, hade ännu inte stigit upp, utan satt på sängkanten i sitt rosavita Polarn &/ Pyret-nattlinne och hon var sååå fin och rar. 

Därefter till Bunkeflo (men först via Bjäresjö för att lämna ett flak ägg till Tommy och Karin och så blev det kaffe och kaka förstås och hysteriskt glada hundar när pv uppenbarade sig) för att hjälpa till med det vi kunde, att tömma huset som nu totalrenoveras (blåbetongen ska bort!). Sonens totalt underbara svärföräldrar var redan på plats och hjälpte till, själv agerade jag diskerska (inte lätt utan diskbänk). 

Vid 16-tiden checkade vi in på hotellet och det var ju som en  d r ö m .., i alla fall vad gäller storleken på rummet! Såååå rymligt och så fint! Dessutom nära till Malmö Central, någon minuts promenad bara. 

Ett kort besök blev det och pojkarna gjorde oss sällskap hem, för att slippa hus-kaoset.

Att ha småttingar på besök ....

Igår i vardagsrummet ..., en sjuåring och en fyraåring, båda rastlösa gossar som vill ha sysselsättning nonstop. I  "sysselsättningen" ingår även att titta på Greta Gris och Nicke Nyfiken och mellan varven; att spela fotboll ute på gräsmattan med pv .., eller kasta pil (svårt i blåsten) eller gå ner till stranden för att se hur stormen ändrat utseendet helt där nere. Där vi låg i somras eller spelade boule, där är nu enbart vatten! Själva stranden helt försvunnen, men kommer förstås åter vad det lider.

På eftermiddagen försökte jag med mer pedagogiska övningar, med hjälp av smådjuren på rumsbordet.

"Tänk dig att du har tre djur och så får du två små katter, dom här som står längst fram, hur många djur har du då totalt?" 

Eller: "Du har fyra djur ute i hagen, så kommer morfar Claes och ger dig en häst och en kanin ..., ja, hur många djur har du då?"

Och vi övar på att stava .., att ordet hat kan göras om med 2 t:n och då blir det ett nytt ord, aha, hatt. Sånt. Jag kan ärligt säga att spela fotboll står långt högre i kurs än att sitta med farmor och hålla på med sånt här. 

För övrigt? 

Bilden visar gårdagens fotbollsmatch som slutade oavgjort. 

Jo, jag älskar att barn kan vara så olika! Att han som är sju år säger att han tycker så mycket om tallar. 

"Farmor, hos faster Anna på Ekerö, där fanns det jättemånga tallar!" säger han. 

Inte sååå många på Sankt Eriksgatan i Stockholm. (Min pappa som en gång var kronojägare och som också tyckte om tallar, hade nog rörts till tårar nästan, om han hört detta!)

Och samme pojke tycker så mycket om dom snirkliga dessertskedarna som jag en gång köpte på loppis ("dom är himla fina!") och båda pojkarna vill gärna få "guldsaxen", den som hänger på en träpinne ovanför diskbänken. Guldsaxen har redan tingats av den äldre gossen .., "ja, när du inte längre finns farmor!"

Han som nu är fyra år, tycker väldigt mycket om att sitta och teckna med smala tuschpennor och efteråt förevisas jag vad det hela handlar om. Det jag tror är en tolvbenad spindel, är i hans ögon en soldat. Aha, på det viset!

"Och kolla här farmor, här är en sköld och här är en pilbåge som vakten kan skjuta med!" säger han. 

Så där håller det på. I morgon bär det av till Stockholm till fastrarna, ja, för Anders som kom igårkväll (stor lycka för sönerna) och pojkarna och att det är härligt med höstlov, råder det ingen tvekan om. Underbart att katterna inte längre är skraja när det stojas här inne .., och särskilt Vickan tycks om att bli gosad med.

Just nu är klockan halv åtta. Redan halv 6 steg jag upp (ja, men klockan är ju egentligen halv 7 ...) och gjorde mig kaffe och en macka .., en timme senare kom min sängkamrat (Elliot), allt medan såväl pv som Anders och Viggo ännu sover. Här råder lugn och ro. I alla fall just nu.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var Turtlan/Annica, då på vift i Grekland: 

"Hej!

Här kommer ett fönster som egentligen är en spegel.

Såg det inte först lite på avstånd men sen såg jag ju det.

Fönstret fanns på restaurang Sokrates uppe i Platainas gamla stadsdel. Vi knatade upp dit för utsikten, miljön och få se solnedgången.

Flera restauranger hade stängt för säsongen men detta var öppet. Visade sig vara ett riktigt bra och trevligt ställe. Ja inte bara angående maten. Miljön också."

//Tack Annica! säger jag.

Dagens fönster ...

Den 1:a oktober kom en hel svärm med italienska fönster, fångade i Pisa av annannan. När jag google-sökte kom följande fakta fram: 

"Byggnaden på bilden är det tidigare benediktinmunkklostret Ex Monastero delle Benedettine som ligger längs floden Arno i Pisa, Italien. Ursprungligen uppfört som ett klosterkomplex med kyrka och klosterbyggnad omkring 1393. 

Idag används det bland annat som gästbostäder, studentboende och lokal för konferenser och kulturella evenemang i regi av Universitetet i Pisa. Och tack annannan som tog dig tid och lyfte mobilen!

Uppe bland trädtopparna ...

... befann vi oss igår, när det var lunch/middag för oss som är grannar här på Ejdervägen. 

Det var Birgitta (som nu flyttar in till Halmstad till sin lägenhet inför vintern), värdinnan Annelie som delar tiden mellan boendet i Sthlm och huset här intill, Ecke och Britt som numera håller till i huset i Halmstad och så vi själva.

Alla, förutom jag då, har känt varandra länge, länge. Ecke - i sin underbart vackra tröja i mjuk blå färg - berättade om Annelies pappa Roland och minns förstås hur sommarhuset (som Annelie rev och därefter lät bygga ett eget, ytterst personligt hus) såg ut då, för evigheter sedan. 

Ja, Ecke kom även ihåg ägaren dessförinnan, som hette Otto. 

Så satt vi i alla fall tillsammans vid ett runt bord, nästan högt uppe bland trädtopparna. 

Annelie berättade om ekorren som hoppade ner från trädgrenen till hennes altan och hur den suttit och spanat in i köket .., ja, den tyckte väl att det såg hemtrevligt ut, förstås. 

Vi bjöds på en gulasch-gryta (topp 10!) och en vansinnigt god vallmokaka indränkt i någon slags citron och i tre timmar blev vi där. 

Det är tolv trappsteg upp till ytterdörren, ja, ytterligare två när man kommit längst upp ..., och jag var omåttligt orolig för hur Ecke skulle klara detta. 

"Jaha, finns det räcke, ja, men då är det inga problem!" sa han innan. 

Jodå, det gick bra. Vi hjälptes åt. 

Här på bilden sitter han, denne snart 99-årige man som har koll på det mesta här i tillvaron. 

"Men det är svårt att delta i ett samtal när man inte ser era ansikten och kan läsa av känslor och så vidare ..", förklarade han och det kan man ju förstå.

Tre timmar. Vad  pratade vi om? 

Jo, bland annat krånglet med att ställa in hörapparaterna (Britt hade råkat komma åt volymknappen och då blir det svårt .., men pv visade henne "titta här, så här höjer du volymen .., man får akta sig för att inte råka komma åt och göra tvärtom!") och plötsligt var hon med på ett helt annat vis! Så jobbigt att inte höra fullt ut! 

"Ni må tro att det kan bli underliga diskussioner hos oss på morgnarna, en är blind och en har kanske glömt hörapparaterna ...", sa Ecke och log.

Lite pratades det också om vårt luxuösa vandrarhemsrum på 9 kvm .., om hur vackert det kan vara i Stockholm .., om detta att arbeta som scenograf .., och Birgitta visade bilder från förra helgens bröllop i Malmö, ja, lite sånt.

Det slår mig ofta, att finns det någonting som betyder så mycket som att sitta samlade runt ett bord och dela en måltid? Inte för mig, i alla fall. 

Vid 22 års ålder dog min pappa, två år senare flyttade mamma till Sydamerika, min ena syster hade innan dess tillsammans med sin man emigrerat till Australien och min äldsta syster lämnade i mitten av 80-talet Luleå och flyttade till Lund. 

Kanske är det därför det här med att vara med goda vänner, att sitta runt ett matbord och prata om smått och stort, ja, att det betyder så mycket? Jo, men det tror jag. Och så detta att man är medveten om att tiden trots allt är utmätt. 

Ullfilten på bilden, symboliserar för mig allt detta .., den där värmen.

Nu är det fredag. 

Vi har gjort DN:s nutidstest och fick lika många rätt (jag hade fel på konserten - vem som hade uppträtt - där hade Pv rätt, han hade fel på medellivslängd-frågan) och på ordtestet hade vi båda 1 fel (fråga 4). Det gick med andra ord bra idag. För en tid sedan hade jag FYRA rätt på nutidstestet och det skrev jag verkligen inte om, men gör det nu. Upp och ner går det.

Så är det här i gula huset.

Torsdagsfönstret ...

.... står och bidar sin tid i nya-rummet, det som jag trodde skulle bli klart först tills det var dags för min minnesstund. 

Men, men .., nu går det framåt. 

I helgen ska vi väl bestämma vilken spotligt-skena vi ska ha (äntligen får vi en rejäl tavelvägg!), sen kommer takreglarna upp och en elektriker ska få träda i tjänst. 

Väv ska komma på väggarna, samt målas vita. Takpanel. Samt trägolv. 

Allt kostar pengar, men nu är jag snart redo att köpa en härlig matta och lägga på betonggolvet bara som det är .., hitta en lika härlig soffa på Marketplace, ett bord .., och sen är jag nog nöjd ,-). 

Längtar såååå!

En onsdag i oktober ...

Och  då får vi veta att någon i vårt land vunnit 215 miljoner på Eurojackpot och att centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist nu är i full gång (tror i alla fall 4:ans Marcus Oscarsson) med att försöka få till nånting som kan fungera .., och jag säger lycka till och detta är inte ironiskt menat.

Grått och regnigt är det ute. Eld i kaminen. 

På agendan idag står att lämna tillbaka den matta jag igår inhandlade hos Getinge Mattcenter, men som visade sig vara alltför smal.

Tittade igårkväll på andra säsongen av The Pitt, den amerikanska sjukhusserien som är så bra, ja, det var när pv var på körövning. 

Väl hemkommen var det "Över Atlanten" och där är det som så ofta annars kvinnorna som har sån tåga och håller humöret uppe. Själv borde jag ta in pelargoniorna .., eller det kan nog vänta ytterligare någon vecka, det är ju inga minusgrader på gång.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen Turtlan/Annica lämnade regn och rusk i Karlstad och befinner sig just nu på Kreta.

Så härligt!

Och ett fönster har hon fångat också. 

Tack snälla! säger jag.

(Och när man just nu tittar på SMHI:s prognoser över Chania, ja, då är det idel solar som uppenbarar sig och temperaturer omkring +20 C.)

Mer bilder för att minnas ... 

Väljer man ett boende i en före detta fängelsecell på 9 kvm, då är det en fördel om det finns gott om andra utrymmen på hotellet; ställen där man kan slå sig ned och sträcka på benen. 

Sådana utrymmen finns det gott om på Långholmens hotel/hostel. 

Nästan överallt kan man finna olika sittgrupper, ofta lite avskilda, och alltid så ombonade, i alla fall i mitt tycke. 

Det här var ett av dem. 

Bilden här ovanför ett annat. Här var det soffor och fåtöljer och väldigt nära receptionen och lika nära vår cell, som var nr 6.

Fin konst också just i receptionen. Två tavlor målade av Madeleine Pyk. 

Den här, som visar rastgårdarna som trianglar.

Och den här. 

Och fina områden att promenera omkring i! 

Från ingången sett rakt ut mot en badplats. En mig närstående har blivit en riktig badentusiast och hade nog gärna .., men inte jag. 

Vacker lampa i receptionen! Eller: läcker.

Och här, på väg över Långholmsbron och till busshållplatsen. Måste vara ännu härligare att strosa omkring där sommartid i lagom värme och se båtar komma puttrande i kanalen.

Om fisk-tv i Stockholm ...

Så här kan det alltså se ut. 

Underbart!

Dagens fönster ...

I vår lilla cell på 9 kvadratmeter, där fanns det här gallerförsedda fönstret som - till vår stora glädje - visade sig gå att öppna, eller åtminstone ställas på glänt. 

Den slarvigt bäddade överslafen, där låg pv och sov och jag själv låg liksom längs med fönstret. Natten mot igår hade vi öppnat fönstret och någon gång vid 2-tiden vaknade jag och höll på att frysa ihjäl, så sticketröjan åkte raskt på ovanpå nattsärken, allt medan pv låg helt näck och tycktes sova gott! Den mannens blodcirkulation är det i alla fall inget fel på.

Trine Dyrholn och bra betyg ...

Klockan närmar sig 18.00 och pv har åkt in till Halmstad för diverse inköp av bland annat målarfärg, billigt kaffe, samt kattgodis och mjölk till friherrinnan. 

Själv blir jag kvar hemma. Den film som visas ikväll såg jag i slutet av mars månad och avstår därför. Suveränt bra spel var det av bland annat Trine Dyrholm.

Filmen fick full pott av mig (ändrade sedan till nästan-full-pott) och jag tror att pv kan tycka om den. 

Kom plötsligt ihåg när vi igår körde in i Mjölby, för att jag där skulle inhandla en bytta med Picadeli-mat och på väg ut från stan, passerade vi några rejält stoooora fabriksbyggnader och vi såg en Toyotaskylt där också. 

Toyota? Men inte har väl ändå Mjölby någon biltillverkning, tänkte vi. Nej, det visade sig att där tillverkas el-truckar och det var inte få heller, nej, enbart i år tillverkas i Mjölby 75 000 handtruckar och 82 000 eltruckar!! Och där arbetar cirka 3000 personer, varav 2500 inom produktion och forskning! Oj, vad detta ska betyda mycket för Mjölbyborna, vad gäller arbetstillfällen! Om detta hade vi absolut noll koll. 

Om Mjölby kan man läsa mera här ...

Olika sorters konst ...

Marias före detta svärmor; alltså Emma och Emils hela-livet-farmor - Maggan - henne har jag berättat om så många gånger. Ja, hur oerhört kreativ hon är! 

Under besöket i Sthlm bjöd hon hem oss och Maria (och inte minst själaglada hundarna) till Upplands Väsby och vi serverades kaffe och minst fem sorters hembakade kakor i vardagsrummet. 

Så här vackert broderi var det på stolsdynorna! Kungsängsliljor, alltså!

Spridda skurar från helgen som gick ...

Allt blir inte som man tänkt sig, ja, det är lätt som en plätt att sitta hemma i soffan Ektorp och planera allt man vill göra i Stockholm, men annat kan komma emellan. 

Nå, detta att vi skulle titta på tunnelbanekonst, det fixade vi i alla fall, även om vi inte alls hann med allt. Bilden visar Röda Linjen och Stadions vackra regnbåge, skapad av Åke Pallarp och Enno Hallek 1973.

Såååå vackert!

Vad vi inte tänkte på var att det finns flera upp/nergångar till stationerna och därför missade vi en hel del! Nåja, vi ska väl åka upp fler gånger. 

Här konst av Siri Derkert på Östermalms tunnelbanestation. Även denna ligger längs Röda Linjen.

Intressant läsning om denna kvinna finns här.

Vid Universitets t-banestation blev vi stående länge. Så här kan man läsa på nätet om allt det vackra: "Konstverket har skapats av den belgiska konstnären Françoise Schein. Hon installerade de keramiska väggarna 1998. Verket är baserat på Carl von Linnés resor och botaniska forskning, samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som löper som en röd tråd genom stationens kakelplattor. 

Plattorna är traditionellt handmålade i Portugal som klassiska azulejos innan de fraktades till Stockholm."

Helt omöjligt att via mobilen visa hur underbart vackert kaklet var! 

Och så Linnés texter ....

Här syns det hela så mycket bättre!

Här kunde nog pv ha stått i timtal!

Vid Tekniska Högskolan var känslan en annan. Murrigt och mörkt. 

Konstverken är skapade av Lennart Mörk (ja, det var ju ett lämpligt efternamn) och "hyllar människans vetenskapliga och tekniska upptäckter, med naturens fyra element som återkommande tema i mönstren."

Vissa delar av den stationen var avspärrad och därför var det svårt att få en överblick av det hela.

Här en mycket, mycket bättre bild!

Vid nästa besök i Stockholm, ska vi ta oss an fler t-banestationer. 

(Samme konstnär har även gjort detta.)

Nåväl, vid nästa besök blir det till att fortsätta åkandet med tunnelbanan. Vi köpte ett dagskort för seniorer/pensionärer och det kostade 110:-/person, plus då själva kortet i sig för 50 kr, men det finns ju kvar.

Det innebar att man alltid fick visa upp kortet i spärren, vilket ju inte var något problem, alltså inte enbart blippa kortet och gå in med övriga.

Vi konstaterade att nästa resa till döttrarna, det blir med tåg. Skönt att slippa köra och hitta p-platser och laddstolpar.

Måndagsfönstret ...

 Mitt emot Slussen, på väg att slå oss ned på en bänk för att dricka 11-kaffe, stannade vi plötsligt till när vi såg detta. Så genialiskt! 

En kamera har alltså monterats i vattnet och där kan man stå och titta på hur fiskar och uttrar simmar förbi och det är ju som den bästa dokumentär! S å påhittigt! 

Intill oss stod en pappa med sina tre småttingar (två i sittvagnen) och jag lärde dem i alla fall vilken fisk som var en abborre och där var en brax och titta där, en öring!

Hemma igen ....

Ungefär som på bilden, ja, så kändes dom har dagarna i Stockholm och Sällnaberg (där Maria bor). Jag menar .., det kändes soligt i hjärtat.

Allt blev så bra. 

Och nej, vi skippade Nordiska Museet då jag var sååå slut på igår efter allt promenerande och hur vi försökte hitta tunnelbanestationerna med vacker konst. 

Att promenera omkring med nya sneakers är ju inte det vettigaste .., men tacksam att jag hade sticketröja, mössa och fingervantar med. 

Det allra bästa var förstås att ha fått träffa döttrarna .., att få se hur dom bor efter var sitt uppbrott och att båda tycks så starka och ..., ja, harmoniska! 

Att lämna ett äktenskap kräver mycket .,. bland annat  m o d  och kraft, men man får alltid betala ett pris. 

På familjechatten skrev AP och tackade för att vi uppfostrat dem till att bli självständiga, men det var helt fel .., dom har minsann uppfostrat sig själva eller fått det i generna, vi (exet och jag själv) hade fullt upp med oss själva och var så unga när flickorna växte upp. Men såå lycklig man blir som förälder när man ser dem stå på till synes starka ben.

Det var sju månader sedan jag träffade Maria i Malå och AP var ju här i somras .., nu ska det väl inte dröja så länge till nästa gång. 

Och nu, efter att ha turats om att köra hem igen, är jag stel i benen och ska ta en dusch och njuta av gott dricksvatten.

Dagens fönster och lite till ...

Om det är nånting jag tycker extra mycket om, så är det innergårdar. I Ystad fanns en fin sådan där jag då bodde, om än inte så ompysslad, men den fanns där likväl. 

När Anders bodde i sinn lilla lägenhet i Malmö - det var innan Maja kom in i bilden - fanns där en alldeles ljuvlig innergård och fönster åt alla möjliga håll! 

Och igår eftermiddag visade AP oss runt i hennes alldeles egna 2:a på S:t Eriksgatan och där, på innergården, såg det ut så här när jag lyfte blicken. 

Sååå vackert!

Nu är det lördagmorgon. Vaknade tidigt .. var nog först av alla i korridoren (celler på vardera sidan) i "damrummet" som sannerligen inte är luxuöst, utan påminner om alla liknande utrymmen när man kommit i hamn med båten. 

Men såå rent och fint och ett vackert handfat och svartvitt kakelgolv eller klinkers, välj själv. Så där stod vi och borstade tänderna .., några duschade och det var bara rumpor och två italienska tjejer vilka studerar i Odense i Danmark, men nu ville besöka Stockholm var där också. 

Idag skulle dom besöka Vaxholm, i morgon Ikeamuseeet i Älmhult. 

"Aaalmhalt", försökte dom förklara och jag fick inte till det förrän den ena nämnde Ikea. Aha. 

Vare sig pv eller jag själv sov gott. Han snarkade och jag lär också ha fört oväsen .. ja, inte är det underligt att vi - hemmavid - har skilda sovrum!

Att köra från Upplands Väsby hit till Långholm gick bra. En enda felkörning och det var mitt fel, men pv gjorde en "legal U-sväng", efter uppmaning av fru GPS. Laddstolpe fick vi också, så nu ska bilen vara fulladdad när vi åker hemåt i morgonförmiddag. 

Här är så vackert .., så många människor som passerar, många tyskar .., tänk, att man nästan SER vilka som är tyskar, särskilt kvinnorna och kanske är vi en viss sorts resenärer som väljer att bo på 9 kvm? 

Frukostmatsalen är stor och avlång och frukostbuffén UNDERBAR. Äggröra, bacon, prinskorv och ett ljuvligt grovt "Långholmsbröd". Vi bor ju nära vattnet och här vimlar av uppställda segelbåtar .., vi åkte buss nr 54 igår och så praktiskt det är, då får man se ut samtidigt och kan följa med var man befinner sig. 

I pv:s ungdom körde han och kompisen Magnus buss här i Sthlm, tänka sig .., och pv och Mymmel bodde här ett tag när Hilda var nyfödd. 

Igår, innan vi åkte in till stan, gjorde vi Maria sällskap till hennes före detta svärföräldrar, Berra och Maggan. 

Maria hade tagit med sig en påse med hennes goda bullar och bara knutit ihop plastpåsen. 

Jag undrar om inte Maggan ännu hade stått och kämpat med att få upp knuten, om vi inte sagt ..."men klipp bara upp!"

Det är Maggan som är som ett mindre kärnkraftverk, något så vanvettigt engergisk och påhittig! Hon kan nästan allt. 

I skrivande stund sitter jag utanför frukostmatsalen, i en skinnfåtölj och med utsikt över gulnande träd här utanför. 

Människor kommer och går .., och det bästa med Långholmens hotell/hostel är alla sittgrupper som finns med jämna mellanrum. Bor man på 9 kvm, vill det till att ha andningshål med gott om plats och det gör det verkligen. 

Ajöken, sa fröken.

 Apropå långa och lyckliga förhållanden /äktenskap ...

Ja, jag menar det där radioprogrammet som togs upp i föregående inlägg .., så tänkte jag att vet jag något par där jag verkligen tror att dom är helt och fullt lyckliga med varandra?

Det  k a n  man förstås inte veta, men man tro sig ana. 

När vi häromdagen tittade in hos Ecke och Britt, då tog hon mig i armen och visade två fat med torkadse rosor. Faten stod nära bokyllan i vardagsrummet. 

"Titta här ..., det här är rosor jag fått av Ecke ..., jag har låtit dem ligga här och torka!" sa Britt och det riktigt lyste i hennes ögon. 

Och när det för många månader sedan pratades om gruppboende (det var när Sonja flyttat in i sitt nya hem), sa Britt att "nej, nej, jag vill alltid ligga nära Ecke om natten!"

Britt har fyllt 97 och Ecke fyller 99 i december och jag helt förvissad om att där sköt Amor pilarna absolut mitt i prick! 

"Och titta på dom ..., visst är dom vackra!" sa Britt.

Se och hörvärt ....

Igårkväll blev jag kvar nere i vardagsrummet när pv tackade för sig och då, av en händelse, började dokumentären "Butja och framtiden",  Vilket program! Så här beskrivs det: 

"Staden Butja i Ukraina blev känd för hela världen efter den terror och de krigsbrott som ryska soldater utsatte stadens invånare för under vintern 2022. Åren har gått och invånarna kämpar med att bygga upp sina liv och sin vardag med skolpjäser, återuppbyggnad och bröllop. Ukrainsk- tysk dokumentär från 2025 av Olga Teshaieva och Marcus Lenz. En film i satsningen Why Freedom och om alla människors rätt till frihet."

Och varför tyckte jag om programmet? 

Jo, det blev så oändligt mycket att tänka på och vara tacksam för och människor i olika åldrar vittnade om vad ett krig kan innebära. Och så all kärlek, glädje och alla svårigheter som blandades.

Och så det hörvärda - SR:s kortserie  "I vardagsrummet" -. Men ååå, vilket härligt program och det bästa är att det är i flera avsnitt! 

Det var vid 5-tiden i morse kanske som programledaren tipsade om detta och eftersom jag ändå inte kunde somna om, lyssnade jag på det första avsnittet. (Producenter är Rickard Dinter och Katarina Wikars.)

Vad handlar det om? Jo, så här kan man läsa på SR:s sida: 

"Det är bland vardagsproblemen som kortserien ”I Vardagsrummet” utspelar sig. Det ska vara som att kliva in ett litet radiouniversum mitt i veckan. Filmaren Richard Dinter och radioproducenten Katarina Wikars lodar i andras och egna problemkomplex och vänder sig till målgruppen 55+."

Jo, avsnitt 1 har rubriken "Det halvgamla äktenskapet" - om äktenskap som varat i över 30 år."  S o m   jag log när jag låg där under täcket och lyssnade! Och så befriande det var!

Bilden av mamma och pappa visar ett par som kom att vara gifta i 25 år. Ett äktenskap som nog kunde vara lite upp och ner, men det var jag själv som 13-åring som tog bilden av dem .., vi hade besökt mormor i Dikanäs och jag tyckte då att dom såg så lyckliga ut! (Och så är Anders så lik sin morfar i kroppsspråket).

Mitt eget äktenskap med barnens pappa varade i 27 år, vi träffades i unga år, jag blev gravid när jag var 17 och valde att lämna skutan när jag var 49 år. Det hade på många sätt varit ett bra äktenskap, säkert inte sämre än många andras, men man växer kanske åt olika håll?

Nu har jag varit tillsammans med pv sedan början av 2009, alltså i 17 år. 

Det första avsnittet av "I vardagsrummet" var så bra, tycker jag och har förvarnat pv om att vi väl kan lyssna på det i bilen på väg upp till Sthlm i morgon. Olika par berättar om hur deras äktenskap varit och det mesta berättas med både ömhet och humor. Alldeles enkelt är det tydligen inte och mycket handlade om - i alla för mig - igenkänning. 

Här en länk till programmet.