Ny vecka igen ...

Bilden: Utanför Centralstationen i Malmö. 

Måndag. Vaknar tidigt. Har haft helt osannolika drömmar och kan inte somna om; bland annat hade jag i drömmen köpt stora mängder Löfbergs Lila kaffe och ångrade mig .., förstod liksom inte varför detta stora inköp blev av och skulle jag få lämna igen kaffet till butiken ...? 

Lyssnar därefter till podden "Gräns" som Anders tipsade om och som, bland annat, tar upp Sveriges militära stöd till Ukraina. Väldigt intressant, tycker jag. 

Igårkväll fiskmiddag tillsammans med friherrinnan och Ann-Marie och med prat om allt från spel på hästar, julaftonsfirande i kyrkans regi i Steninge, musik som vi tycker om, hur lång tid laxen skulle vara i ugnen och så blev det gosande med katterna, framför allt den lurviga Paddan som friherrinnan fick hålla i. 

Men nu, efter en tämligen hektisk vecka, ska det nog bli lugnare. Matrester ska tas om hand .., pv har mattelektion med D i eftermiddag och så är det ju filmstudio ikväll. 

Veckans film har titeln Poet och har fått fina recensioner rent allmänt. Här kan man läsa lite om vad den handlar om. Filmen är lång, 123 minuter .., det är en nackdel och då gäller det att få bra plats för benen.

Bra mycket trivsammare att gå på bio när man har sällskap, det tycker jag.

För övrigt?

Hilda, som sedan en tid tillbaka börjat löpträna, deltog i lördags i Mustaschmilen i Göteborg, sprang 1 mil, ringde därefter pv när vi var på väg hem från Skåne och det första hon sa var "Nu är det gjort!". Det gick inte att ta miste på glädjen och lättnaden! För en tid sedan var det ett lopp i Falkenberg på halva distansen. Det tar sig! Grattis Hilda! 

Efter besöket av friherrinnan och A-M igår, var katterna totalt dötrötta efteråt. Vickan låg som vanligt i sin bädd intill mig, men hade ett helt annat kroppspråk .., som vore hon sövd och så var det hela natten. Jo, minsann .., spännande med gäster som man inte har träffat tidigare!

Måndagsfönstret ...

... fångades på Maldiverna, där Mange och Bodil var på semester för en tid sedan. 

När jag nu skriver namnet "Bodil", då blir mitt inre sååå varmt. 

Det var Bodil som satt vid min sida när jag, några timmar efter knäprotesoperationen, vaknade upp. 

Alldeles tyst och stilla hade hon suttit där. 

"Ja du sov så gott Bettan, jag ville inte väcka dig", förklarade hon. 

Själv hade jag kanske lämnat en hälsning via personalen, men Bodil blev kvar. 

Det finns nästan inte ord för hur mycket det betydde.

Besök i Skåneland ...

Tidigt fredagmorgon tar vi sikte på Bunkeflo och ger oss av söderut. Pv har erbjudit sig att bistå med röjningen av de enorma mängder blåbetong vilka ligger som pyramider på tomten. 

Majas föräldrar är då redan i full gång tillsammans med Anders - och Maja, som skulle arbeta från 6 på morgon till kl 16, fick som så ofta annars, stanna på övertid och kom inte hem förrän två timmar senare -. 

Själv sköter jag markservicen och tillsammans med Viggo hämtar vi Elliot från skolan.

Majas mamma Monica - jämnårig med mig - kånkar och bär hela tiden, Pv fyller skottkärran med lass efter lass med betong .., alla - utom jag - bär ansiktsmask, pojkarna hoppar i studsmattan.

Tommy är förhindrad att komma, då han har läkarbesök hemma i Ystad på programmet. Bilden: Lördagmorgon på väg till buss nr 12, som ska ta oss till Bunkeflo. 

Och vi sitter bland all byggbråte vid uterummet och dricker pulverkaffe och äter paj och Dagmarkaka och Viggo säger, när jag skär loss en liten bit av kakan till honom ja, innan fatet bärs ut till alla ..., "farmor, om jag får den här lilla biten, får jag ingen bit sen ...?" 

"Såklart att du får lille vän .., det här är bara en liten smakbit för att du är så snäll och hjälper farmor att bära ut kaffemuggarna", säger jag och då blir han nöjd.

På kvällen bjuder Claes och Monica på kycklinggryta med ris och vi får var sitt glas Martini och gott rött vin till maten och det blir så mycket prat och skratt runt bordet och mycket surr om den tekniska utvecklingen från 50-talet och framåt - det är ju liksom vår tid det -. Claes är född 1953, Monica och jag själv 1954 och pv 1955. 

En vecka till av renoveringen av huset och borttagandet av blåbetongen, sen är det slut med att bo hos Claes och Monica, där gästrummet nu upptas av dotter, svärson och pojkarna.

Det blir sen buss från Limhamn till hotellet och tänk, vad en sån här liten detalj kan betyda! (Bilden här intill).

Tidigare på dagen när vi checkade in, var vi tre personer i hissen på väg upp; en äldre och en yngre kvinna och jag själv och kvinnorna pratar tyska och jag frågar om dom är här på semester? 

Jo, så är det! Det visar sig vara dottern som överraskat sin mamma med en resa till Malmö och mamman säger - brett leende - att det ska bli så roligt, ja, så spännande! Jag önskar dem en trevlig resa och mer prat än så blir det inte. (Tänker ofta att det var tur att jag valde tyska i skolan, det har jag haft glädje av mer än en gång, även om det är skraltigt med minnet.)

Morgonen därpå, vid frukosten .., passerar kvinnorna vårt bord och vinkar så glatt. T ä n k, så glad man blir! Det är ju sånt här som förgyller tillvaron.

Annat som förgyllar hotellboendet .., en väggkontakt med två funktioner. Suveränt bra. Den förlängningssladd jag själv tagit med - utifall att - får ligga kvar i min väska. 

Vid 10-tiden på lördagmorgonen tar vi åter bussen, nu till Bunkeflo. Claes, Monica och Maja är redan i full gång .., medan Anders har åkt till jobbet. Släpvagnen - modell större - är redan lastad med trävirke och annan bråte. 

Medan Elliot hoppar högt i studsmattan, gör Viggo mig sällskap till affären och här, på bilden, har han gjort en liten gubbe av en bit tuja. Det är just innan vi ska gå in i bilen.

"Titta farmor .., här har han armar och här ...!" förklarar han. 

I affären får han välja bröd till 11-kaffet. Det blir mjukt tunnbröd. 

Det är lång morgonkö till kassan på Ica Supermarket och framför mig står en kvinna i svart kappa, svarta strumpor och svarta skor med klack. 

Jag tänker att aldrig i mitt liv har jag sett någon med vackrare ben, än hos den kvinnan!

När vi är färdiga ber jag Viggo att vänta på farmor och så går jag försiktigt fram till kvinnan som just då packar sina varor .., jag väntar lite tills ingen är i närheten .., och så knackar jag lite försiktigt på hennes axlar och säger precis det jag tänkte på. 

"Bara så du vet, så har jag aldrig i hela mitt 72-åriga liv sett några vackrare ben!"

Och sen går vi till bilen, Viggo och jag själv 

Så var helgen i Bunkeflo.

Dagens fönster ...

På väg till biograf Röda Kvarn i Halmstad, just innan vi nådde entrén, upptäckte jag den här porten och stannade tvärt. 

Så vacker! tycker jag. 

Utrikesbyrån och kvinnor i panelen ...

Tittade på ovanstående program (kändes dock väldigt forcerat i tempot igårkväll ...) och tänkte flera gånger att Mona Sahlin är så bra och ja, helt enkelt klok. Det tyckte jag kanske inte förr, inte på samma sätt, men nu gör jag det. Finge jag välja, hade jag hellre valt Mona Sahlin än nuvarande partiledare i (s).

Samma sak med förra utrikesministern Ann Linde som vi såg i antingen Politikbyrån eller Utrikesbyrån .., jag minns inte vilket, men också såå bra! Nu tycker jag att Maria Malmer Stenegard (M) har skött sitt värv med den äran, men det tyckte jag även om Ann Linde. Starka, kloka kvinnor!

En hel del på gång ...

Kommer till Hemköp i Haverdal och upptäcker att nu byggs det om även där. 

Eller "byggs till", smart .., så är det ju, ty butiken ska utökas rätt rejält. Nuvarande handikapp-parkering måste väl flyttas och det ska bli egen ingång till pantrummet och helt ny pantmaskin .., så där så man bara kan tömma en hel säck med tomburkar, ja, det blir nog bra.

Utanför entrén står flera kunder och tittar och läser på skylten. 

"140 nya kvadratmeter, inte illa ...", säger en äldre herre och det hela beräknas alltså vara klart i mitten av mars 2027.

Framför mig i kassakön står en man som alltid, alltid, alltid ser så glad ut. En sån som man själv blir glad av. Född 1949. 

Jag frågar vad han har arbetat med? Jo, när han var mycket ung gick han raka spåret till Getingeverken och fick jobb direkt .., inget avancerat, men han blev kvar där tämligen länge och med nya uppgifter. 

Så småningom slutade han som tv-reparatör.

Och vid bilen möter jag en kvinna som bär på två tunga kassar; hennes armar ser ut att nästan nå till marken. 

Lite småprat blir det, mest om hur man parkerar bilar och att det kanske nu blir aningen trångt på kundparkeringen, ja, vid tillbyggnaden. Alla möten med kunderna ., å, så dessa berikar ens tillvaro!

Så här ser det ut. Nu blir det nog många frågor att besvara för personalen. 

Och så något helt annat.  

Är jag den enda som upplever att Wettextrasorna har blivit sååå mycket sämre? 

Att dom helt enkelt inte har samma uppsugningsförmåga som tidigare?

Svar till "Undrande madame i landet Halland."

(Söker på nätet och upptäcker då detta. )

Jaha, då vet man det.

I rabatten håller Gurkörten ännu stånd mot kylan. Vilken växtkraft den ändå har! Från de första späda gröna bladen på våren, till mer än nu meterhöga och lite stickiga, men så fina ändå! 

I sallader blir dom blå blommorna sååå fina som dekoration, ja, jag har ätit upp flera stycken och lever ännu! Har smak av gurka, därav namnet.

Dessutom så populära bland allehanda flygfän, bland annat humlor! Ni kan ju tänka er hur det surrar där inne bland allt det gröna sommartid!

Wikipedia skriver så här: 

"Inom folkmedicinen har gurkört använts mot "hjärtesorg", melankoli, premenstruel-la besvär, reumatiska besvär, luftvägsbesvär och som omslag på sår och inflammerad hud."

Dagens fönster ...

"Nyfångade fönster i Göteborg!" skrev avsändaren som var annannan. 

Det var i måndags det. 

Tack! säger jag, som tänker att nu är det nog dags att besöka Göteborg .., det känns som om det var länge sedan. 

Bara tolv mil härifrån.

Det bästa med hemtidningen ...

Jo, det är att man, alldeles gratis, kan läsa avdelningen dödsfall och minnesrunor. Minst ett par gånger per vecka tittar jag in och ser om där är någon bekant som inte längre är äi livet, men själva minnesrunorna, dessa läser jag oftare.

Som igår, till exempel .., då var det den här och som handlade om en kvinna som, åtminstone på bilden av henne, såg ut att vara så snäll och som tycks ha haft någon slags inre drivkraft.

Och för den som har DN, finns en annan helt underbar minnesruna om en skäggig och egensinnig man. 

Här är den.

 Upp-och-nervända-världen ....

Först av allt .., Trump som erkänner sig besegrad och till och med gratulerar demokraterna till att ha gjort ett bra mellanårsval. 

Det är inte långt ifrån att man sätter morgonkaffet i halsen. Är det ens möjligt att detta händer ...?

Kollar blodtrycket. Nittofem/sextiotre. Hade flimmer i förrgår och låg i princip på soffan hela dagen. Sov djupt. Igår - en underbar dag - på alla sätt och vis. Uppochner-tillvaron. Å andra sidan .., hur tacksam blir man inte  när allt känns bra?

Morgon-tv har gäster vilka analyserar världens tillstånd. Där är Ann Linde och Fredrik Rheinfeldt och Marcus Oskarsson förstås (med 2 s i efternamnet, annars brukar kändisar ta bort det ena ...) och lite blir det om det svenska valet och det mesta tycks omöjligt. Nej då, jag tror att det löser sig. Och jag tänker att jag tyckte så bra om Ann Linde som utrikesminister. Trygg och klok. Rheinfeldt verkar trött och slut på.

Lämnar sedan dem alla och går ut och klipper ner en dyster klematis .., rycker upp ogräs .., klipper lite i blåregnet som har en växtkraft av den mer osannolika sorten!  Pv, vars energi tycks omåttlig, ger sig ut på rullskidor och kommer att missa 11-kaffet. 

Själv gör jag en stor bytta råkostsallad (river rotselleri och morötter, skär äpplen och apelsiner i bitar, strimlar vitkål, pytsar i solrosfrön och presar citron och duttar i lite flingsalt över det hela, ja, bladpersilja också!) och går sedan ner till soptunnan och slänger allt skal. Passerar eken och tänker att idag ska vi nog ändå ta och räfsa ihop alla löv och fylla komposten, den som nästan redan svämmar över. Ja, jag vet .., man kan låta det ligga kvar. Om man vill. 

Pv satte upp ljusslingan i eken nu på morgonen. Vi struntar i att det inte är advent eller jul, den får komma upp och fungerar därmed som medicin mot mörkerdepp, 

För övrigt har det varit på gränsen till minusgrader natten mot idag och då ser det ut så här. Å, så jag tycker om det här landskapet med mjuka linjer. Minns en inflygning någonstans i södra England .., det var ungefär så här jag kommer ihåg det ., sååå mjukt och kulligt!

Dagens fönster ...

Ännu ett rart litet fönster (och en lika rar liten stuga i knähöjd) fångat på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Tack ellem! Så vänligt av dig!

När vi berättade om våra smultronställen ...

Året var 2010. 

Det var tider det.

Hela havet stormar ...

Torget i Halmstad har, enligt mitt förmenande, varit bedrövligt trist och ogästvänligt. Nu ska det bli andra bullar av!  Hela torget har rivits upp och man får slingra sig förbi skyddsplank och flera gånger blir jag stående och kikar in där det är möjligt. 

Hösten 2027 beräknas allt vara klart och det är vi nog många som ser fram emot. 

Men arma butiker, de som ligger i gångstråken vid planken ..., nog måste det vara risk att butikerna just där förlorar kunder på detta. Många äldre går med rullatorer (med u eller o ...?) och då blir det förstås än mer krångligt att ta sig fram. 

Här en vison av hur det kan komma att se ut.

Hos frisörskan ....

Bilderna: Fler frisörbesök. 

Uppe t.v. Bettankax i Lund som besökt hem-frisören och till höger min mamma - salig i åminnelse - som ligger i trädgårdssoffan i Bjäresjö och får hårborstning av Tommys brorsdotter. Det var då det.

Nere t.v. bloggmadamen; nyklippt för några år sedan. Det är kortare nu och betydligt lockigare och så t.h AP som har fått tid hos frisörskan Tyra, hon som nu är en vuxen ung kvinna.

Idag: Frisörskan är lång och slank och kommer från forna Jugoslavien, ursprungligen. Alltid så vänlig. Är gift med en landsman och har ett barn, en son. Medan hon friserar mig, blir det lite småprat, mest från min sida, då hon inte är riktigt, riktigt hemmastad i det svenska språket. Vi vinglar oss fram lite, men det går bra med orden. 

Jag frågar vad hon hade velat arbeta med, ja, om hon INTE fick vara hårfrisörska och det tar en stund innan hon svarar. 

"Jag tror .., undersköterska", svarar hon. 

Och jag säger .."visst var det så, att ni är tre systrar?" 

Jo, precis. En arbetar i en guldsmedsbutik, en i någon annan slags affär. Hennes pappa då? (Kanske glömde hon att berätta om sin mamma!) Och jag får veta att pappan, som nyligen har gått i pension, arbetade med  r ö r. Titta här, säger hon, böjer sig ner och liksom pekar på ett rör från elementet. Aha .., han kanske har varit rörmokare?

Plötsligt lägger hon ifrån sig saxen, hämtar sin väska och tar fram sin mobiltelefon. Hon står en stund och skrollar ....

"Här Elisabet, här är alla .., det här är mina systrar, min mamma i mitten och här är pappa på egen bild!" säger hon och ler så varmt. 

Alla döttrarna och även mamman är så finklädda, ungefär som skulle dom på bröllop, och jag får veta att bilden togs när hennes systerson skulle döpas. Hon är själv den enda i sin ursprungsfamilj som flyttat utomlands .., är Stenbock som jag själv, född på självaste nyårsafton.

Jag frågar om julen? Kommer hon och hennes familj att åka hem?

"Nej, vi blir här. Du vet, vi är ortodoxa och firar jul den 7:e januari", förklarar hon. 

I fyrtiofem minuter blir jag sittande med det där förfärliga svarta skynket runt halsen, ni vet, det där .., där man ser ungefär tjugo år äldre ut - minst -. Ja, inte bara äldre: anskrämlig, vore det rätta ordet! Förresten brukar jag blunda den mesta delen av tiden. Och frisörskan fönar håret med en sån här taggig grej och mitt hår blir himla lockigt, särskilt där bak. 

"Elisabet, har du klippt luggen själv igen ...?" frågar hon sedan, lite leende.

Det kan du tro, svarar jag och då ler hon ännu mera. Det är nästan så att jag förväntar mig ett viftande aja-baja-pekfinger, men hon är förstås såväl snäll som väluppfostrad .., men jag anar nog ändå. 

Sen är jag klar för den här gången .., betalar och tackar för mig. 

Om sex veckor är det dags igen.

Dagens fönster ...

Fyra små och ett störrre, fångade av annannan under ett besök i Bern i Schweiz! 

Detta var i utkanten av Bern. 

T a c k, du idoga fönsterfångerska! säger jag.

Filmen vi såg idag ...

Kan meddela att den var helt underbar. Jag ger den full pott, betyget 5 och pv valde en 4:a. Han tycker att den danska filmen, om kvinnan som drabbades av en stroke ungefär i samma veva som hennes man ville flytta hemifrån och hur detta sedan utvecklade sig .., jo, han tyckte ännu bättre om den 

Och kvällens film? . Jo, den handlade om två halvbröder, Shane och Christy, vilka vuxit upp under olika förhållanden, men båda i närheten av Cork på Irland. Ruffiga miljöer .., nästan varenda en i filmen hade en cigarett i handen .., mycket sprit och fattigdom, men .., också så mycket värme och medmänsklighet. 

Jag tänkte, medan vi satt där, att jag verkligen älskade hur den var upplagd och hur suveräna skådespelarna var. Plus att allt i tillvaron inte är svart eller vitt ..., och det slog mig flera gånger hur påverkad man är av olika serier i tv .., där det mesta går åt pipan eller någon blir skjuten, ja, ni förstår nog.

Här kan man få en glimt av vad det handlar om. (Påminde lite om filmmakaren Ken Loach och hans sätt att skildra människor.) 

Dagens konferencier - mannen som presenterade filmen - berättade att Halmstad Filmstudio är en av vårt lands mest livaktiga filmklubbar och med flest besökare. Idag, på 13.30-visningen, var salongen fullsatt och så är det nästan alltid och det är inga små salonger heller. Bilden visar skådespelaren Danny Power, som spelar en av bröderna som det handlar om. Det var så många människor/rollfigurer i filmen som jag kom att tycka om, ja, jag var alldeles varm inombords när vi åkte hemåt.

I frysdiskarna ... 

Nej, det finns helt enkelt inte ord för hur synd jag tycker det är om de Icahandlare vilkas frysdiskar hackats så att alla varor nu förstörts. 

Har man arbetat i livsmedelsbutik har man garanterat upplevt upptinade varor när man kommit till jobbet på morgonen, men då har det varit fel på själva maskineriet, ingen som hackat sig in och bara vill ställa till djävulskap och elände! 

Om ni visste vilket extrajobb detta orsakar! 

Diskarna ska tömmas, hur mycket ska ersättas - om det nu alls blir någon ersättning ? - nya varor beställas och det blir ju såklart ett tapp innan allt är igång igen. Förlorad försäljning, såklart. 

På samma sätt har jag  n o l l  medkänsla med de gäng som t.ex i Tyskland och Frankrike vandalisear och plundrar butiker, eller som när man ibland på sociala medier ser hur huvförsedda killgäng stormar in i mobilbutiker och rafsar åt sig så mycket som det bara är möjligt!

Dagens fönster ...

Och här kommer ännu ett fönster från den stora håven som Turtlan/Annica hade med sig, då, under veckan på Kreta. 

Tack Annica!

På sociala medier får jag ideligen upp små filmer från Nice och det kan jag säga, att jag hade gärna satt mig på ett plan och tagit ett dopp i Medelhavet just där! 

Minns att det var rejält tvärdjupt (underbart!) och stenstrand, ingen sand som följde med till boendet efteråt! 

Helt  perfekt.

Ny vecka ...

Idag är det Filmstudio igen (uppehåll under höstlovet) och vi ska titta på en irländsk film som jag tror kan falla oss i smaken och i regi av Brendan Canty - en för mig helt okänd herre -. 

Christy är titeln och här kan man få en glimt av vad som väntar. 

Affischen är i alla fall inte ämnad att locka mig .., den ser i mitt tycke mer ut som ett billigt bokomslag. 

Nåväl. Det blir brått att åka hem efteråt, då pv har "mattelektion" i uterummet med flickan som kommer hit en gång per vecka.

För övrigt gläds vi med Andreas Almgrens fullkomligt suveräna maratonlopp i New York igår! Tack SVT som direktsände detta! 

Helt sanslöst var det och det var även allsvensk fotboll (nu blir det spännande i toppen av tabellen!) .., och efter all spännande idrott var det svårt att komma till ro. 

Grått och milt ute idag. Dags att ta upp pelargoniorna från utelådorna, men VAR ska vi vinterförvara dem!?

Födelsedagar .., om en bok .., och Dagens Fönster. 

November. En månad som tycks vimla av födelsedagar! Pv:s yngre bror Ulf fyller 69 år i övermorgon, friherrinnan blir 76 år den 22:a, och minns jag inte fel fyller även Monet år i november? Och min syster i Australien, hon blir 82 den 12:e november och samma datum skulle Nisse i Malå fyllt 73 år och hans facebook-konto finns kvar och man får säkert en påminnelse. Jo, jag ska säga grattis till dig också, Nisse! Och Kerstin i Limhamn - sambo med en pv:s bästa kompisar - firar sin 72:a födelsedag i morgon!

Men Annika Engström i Kävlinge, hon fyller år just idag (Grattis! Grattis!)

Här på bilden intill visar hon mig hur det ser ut där prästernas utstyrsel ligger så fint och väntar på att få träda i tjänst.

Och titta, solglitter i lådan!

Tack Annika för den där dagen då vi fick se hur mycket arbete som en kyrkvärd har att ägna sig åt. Ja, du kanske inte hade just den titeln, men du guidade oss så fint .., visade hur du sköter musiken vid begravningar och bröllop och alla ljusen som skulle tändas! 

Dagens fönster är mitt, det som sitter i sovrummet. S o m  jag älskar den eken!

Igår läste jag ut boken som jag reserverat och väntat på, men som till slut hamnade i min hand. 

Detta är journalisten Per Svenssons sista bok; delvis skriven i dagboksform efter att han fått beskedet att nu var hans tid på jorden begränsad, (cancer i bukspottkörteln). 

Måhända skulle han leva i ytterligare ett halvår, men säkert var det inte, menade läkarna.

Det kom att bli mer än så, drygt ett år längre, men ändå. 

Boken är sååå vackert skriven! Det är utan tvekan dagboksanteckningarna jag tycker bäst om .., när det handlar om Platon och Sokrates, tappar jag lite intresse (eller mycket) och det säger förstås mer om mig, än om författaren. 

På sidan 34 skriver han, det är då fredagen den 1 mars 2024. 

"Fåglar sjunger i skymningen. Det går mot kväll efter en dag då jag knappt tänkt på sjukdomen. Märkligt. Går det så fort att vänja sig? Du ska dö! Ja, men först ska jag skura badrummet."

Eftersom jag själv inte förväntar mig ett långt liv, är det här - för mig - så intressant att ta del av. 

Jo, jag är tacksam om jag har fel, men jag utgår inte ifrån det och på ett sätt känns det som om jag då försöker ta vara på det hela ännu mera.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kom en svärm av fönster igår och det här är de första. Så här skriver hon:

"Här kommer en håv med små fönster i små byggnader på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Husen är ungefär knähöga utom kyrkan som ju är högre förstås. Genom kyrkfönstret kan man se kyrkbänkarna.

Bakom den åttkantiga logen anar man den gamla Kyrkstaden. ellem."

// E: Tack ellem! Såna fina små byggnader!