Dag 2 ...

... å, då går allt så mycket lättare!

Då känns det hemtamt igen.

Vid frukostbordet pratas det om bantning - det är det vanliga förstås så här i början av veckan - och det surras också om sigge nilsson och pElle och så sånt där vanligt hitochditprat.

Så blir det kassatjänst i ett par timmars tid och mitt emot mig sitter Maggan som är ny på just den biten och så väl känner jag igen hennes oro för att göra fel .., men det går bra och jag är som en skolfröken och mellan varven frågar jag henne ..."Maggan, vad är det för plu-nummer på inrikes frimärken? just det, 1999 ..., och vad är det för nummer på en back läsk ..., precis, 7500 ...!" och efter en stund kan hon det hela och så där fortsätter det.

Precis så där brukar jag göra när vi får sommarvikarier och en av alla våra Hannor, hon skrattar ibland och säger .."å, Bettan, jag kan fortfarande det där med Athena Citron 6-pack och dom andra, ja, deras plu-nummer som du alltid förhörde på !"

Och Maggan blir lycklig.

"Åååå, jag är nog inte så dum som jag har inbillat mig att jag är!" säger hon och ser så lycklig ut.

Att lära sig hundratals olika femsiffriga plu-nummer är lättare sagt än gjort, ändå finns det kunder som blir irriterade om kassörskan inte hittar rätt på en gång.

Allt eftersom dagen går, ser jag hur mycket säkrare Maggan blir.

Ibland tittar hon upp och smajlar så glatt.

Åå, så underbart det är att se människor växa!
(Själv växer jag minsann också, ständigt .. men mest på bredden ...).

Och nu är det eftermiddag.

Då ringer telefonen.

I andra änden av luren hörs en vänlig stämma med hemifråndialekt.

Det visar sig vara Lena från Umeå som ska försöka få mig att falla pladask för ett inköp från Miljonlotteriet och innan hon har pratat sig varm för detta, så ser jag miljonvinsten för min inre syn .., eller resan - man får själv välja resmål - så jag köper sex lotter (det är vinst på var 5:e i snitt .., ja, då är det ju klappat och klart, haha ..) .... och betalningen blir i april, "ja, du kan vara helt lugn och du kan sluta med lotterna närhelst du så önskar!" säger Lena vänligt.

Jag säger att hon borde spela in samtalet och visa sin chef .. ja, löneförhöjning vore nog på sin plats för den damen.

Så blir eftermiddagen.

Eller nästan-mitt på dagen.

Nu ska här inte arbetas förrän på torsdag klockan tre och bäst det är ångrar jag mitt tidigare beslut och tar tåget till landet Halland och blir där i två dagar, så kan jag i morgon sitta vid husväggen med sigge nilsson i mitt knä och pElle intill och kaffe och kanske en macka och sol och blå himmel och kanske en promenad längs havet ..?

Vore inte det något, fröken Nilsson?