Mitt på dagen ...

Tre timmar kvar tills det är dags att arbeta.

Under tiden sitter jag i en vit plaststol ute på altanen och lyssnar till småfågelkvitter (och mellan varven en motorsåg) .., nu och då tror jag mig höra lärkan och helt säker är jag att det är staren som siiiirlar från någon trädtopp en bit härfrån.

På trägolvet intill mig - mitt i en solstråle - ligger pElle och sover.

Och så läser jag.

Och tittar på klockan.

Från min mobil hörs ett sms-pip.

"Allt är bra, jag är framme nu!" skriver hon som just idag - och för allra första gången - ska möta en man som hon har träffat via någon dejtingsida.

Från var sitt håll av vårt land har dom bilat och nu, just idag, möts dom någonstans i mitten.

Och jag tänker på vad som kan komma ut av det mötet och hur två människors liv helt plötsligt kan förändras och jag kommer också ihåg när jag själv första gången besökte en man i ett gult hus på en kulle i landet Halland och hur jag, när jag skulle återvända till Skåne, sa att ...,"jo, men jag kommer kanske tillbaka och hälsar på .., det gör jag nog."

Sånt tänker jag på.

Och sedan fortsätter läsandet.

Boken är riktigt bra.

Snart är mördaren fången.


Klockan 14.15.

Femton sidor återstår och nu ska alltsammans lösas.

Fortare och fortare har jag skuttat över sidorna .., men nu lägger jag ifrån mig boken.

Den får vänta tills arbetet är avklarat.

Nu gäller att byta om och ta sig till jobbet.

Ååå, hur spännande som helst blir det att komma hem ikväll!