Utflykt ...

På väg ut.

Och havet blev rejält gungigt när vi kom ut från lilla hamnen och det hände, ett par gånger, att jag hojtade till av något som kan liknas vid förvåning.

Eller lite-lite rädsla.

"Snälla .., du behöver väl inte gå längre ut från land nu ...?" sa jag.

"Lugn bara, vi går rakt norrut mot Falkenberg, så har vi medvind in i hamn igen ...", sa pv och log.

Inte en endaste makrill nappade ..., solen gick i molnen .., och vi vände mot land.


Och då kom förstås solen tillbaka!

Medan pv fixade med segel och annat, satte jag mig vid det lilla blå bordet och väntade.

Turister passerade .., nu, i semestertider, hörs nästan bara stockholmsprat och ett av paren var måttligt sams och mannen sa ..."du kan väl för fan inte börja planera nästa sommars semester med Flisan nu!!" och där kom en man med en hund som bara gick på tre ben och där kom en äldre kvinna med en hund som hade reumatisk värk och knappt kunde gå alls.