Om man arbetar i en butik som själv gräddar bröd (en särskild frys finns enbart för dessa halvfabrikat .., bröd av alla de sorter som bara läggs på plåt och sedan gräddas i ett antal minuter .., och döm om min förvåning när jag såg exakt likadana wienerbrödskartonger levereras till ett av bagerierna i Ystad!), då kan jag lova er att det är måttligt lätt att hålla igen.
Hålla igen midjemåttet, alltså.
När vi i lilla kvartersbutiken i Ystad började sälja nybakade pecan-wienerbröd, gick nog de flesta av oss anställda upp i vikt ..., och jag undrar hur mycket av "hullet" på min rumpa och mina lår som härstammar från dessa ljufvliga bakverk!
"Vill du ha ett pecanwienerbröd till fikat ..?" sa ofta Åse.
Det ville man.
Ofta.
Och nu, i Hemköpsaffären .., samma elände.
Doften från nygräddade wienerbröd går liksom inte av för hackor.
Inte doften av vaniljhjärtan heller.
Efteråt pudras florsocker på ..., å, så vackra dom blir!
Plu 6115.
I mejerikylen hittade jag igår alltid lika rara Emmeline och Johanna.
En blivande socionom, en blivande journalist.
En meteorolog uppenbarade sig också.
Hon arbetar i charken.
Alla har vi olika egenskaper.
Emmeline är t.ex fenomenal på att "röja upp"; igår tog hon sig an ugnen där alla bröden gräddas, ja, hela den lilla hörnan på lagret var så fin .., det var knappt att man kände igen sig!
3 kommentarer:
Det är farligt bara att titta på bilderna av de smarriga kakorna. Känner hur midjemåttet ökar.
Tack Elisabeth! Det är så roligt att läsa om jobbet :) och såklart om annat du skriver också! Vi ses imorn :) Emmeline
Gunnel: ja, du förstår hur frestaren ligger på lur hela tiden. Och hur gott det doftar!
Emmeline: sååå roligt det var att arbeta med er ikväll! Ni är så duktiga!
Skicka en kommentar