måndag 22 augusti 2011

Och så börjar allt om igen ...


Gammal skylt som skrevs i lilla kvartersbutiken.
Å, så jag tyckte om den delen av mitt arbete.


Hela sommaren har jag arbetat sextimmarspass, ja, förutom helgerna, men genom diverse byten och semester, visade det sig att jag blev fri hela fyra helger på raken i juli, annars hade det nog varit värre.

Sex timmars arbetsdag .., det är som paradiset!

Aldrig har jag varit så där förfärligt trött som i vintras och har jag slutat eller börjat klockan två, så har jag hunnit simma i havet eller bara sitta på altanen .., jag har aldrig känt mig slut på.

Inte som förut.

Idag började det vanliga livet i affären.

Nästan alla turister har åkt hem och plötsligt är inte tre kassor igång och inte är det längre låååånga köer i alla kassor, nej, nu är jag i stort sett ensam kassörska och bara ibland behöver jag ropa på Carina och när hon går hem vid två, kommer Alexandra och då är det vi två i kassan.

Det har gått bra.

Det är som ett annat t e m p o.

Lugnare.

Och ändå aningen mer stressigt, för nu vimlar det inte av unga sommarjobbare som är hur duktiga som helst och har arbetat flera somrar på raken och kan allting!

Men bra, som sagt.

Vänliga kunder har återvänt från semestrar och är solbrända och tjusiga och skolan är igång och där är trötta småttingar som hämtats från dagis och Läkerolförsäljaren har visat höstens nyheter och jag måste förmodligen förändra stället med tuggummi som finns vid kassan och apoteksdelen ska göras om tycker chefen och jag har fixat att göra andelar till travet och det kändes så himla bra!

Som ljuspunkt kom chefens svärmor Elvy med hembakad äppelkaka som inte bara var vacker, utan sanslöst god .., sånt gör ju sitt till!

Men en lång dag blev det.

Jag var på plats vid kvart över åtta och kom hem halv åtta.

Körde moppe.

Luften var ljummen.

Här hemma väntade en ljuvlig kycklingsallad och ett glas rött vin ..,och harry, som har tillbringat dagen hos Hilda i stan, sover likt en slagen hjälte på soffan.

I morgon stundar l e d i g dag.

Jag ler för mig själv när jag skriver dom orden.

L e d i g dag.

En sak är säker: får jag leva tills den dagen kommer, kommer jag nog att trivas som fisken i vattnet när jag blir pensionär!

(Och Bodil meddelade vid lunchen att jag inte kommer att ha så här långa måndagar, det blir som förut .., och jag hade kunnat hoppa högt av glädje!)

6 kommentarer:

Cecilia N sa...

Och när den nya okunniga flickan i postdisken inte riktigt visste hur hon skulle göra så bet jag mig i tungan och tänkte på dig ...

Men det visade sig att det var jag som inte hade koll. Numera skriver man inte adresslapparna för hand utan hon skriver in dem i datorn och schwoopp kommer det ut en klisterlapp med streckkod och allt.

Elisabet. sa...

Cecilia N: ,-)
Ja, det var bra att du tänkte på den där okunniga västerbottniskan ..., för precis så är det ju.

Och det är ett helvete att lägga in adresslapp-papperen på rätt sätt i skrivaren ,-)

Jag gjorde ett sånt idag. Ett REK.

sportigajenny sa...

Visst är det konstigt... Att även om sommarruschen är över, och man tänker att nu blir det lugnt och skönt ett tag. Men icke. Alltid är det något som "stressar" på. =)

Elisabet. sa...

sportigajenny: hos oss är det ju så att vi mer än halverar personalen nu när turistsäsongen är över .., och då blir det på ett annat sätt ..., mer jobb på en, men det är okej ändå.

Cecilia N sa...

Nää, inte så!

Jag tänkte att hon hade det inte lätt och det var drygt av mig att komma där och vara stöddig.

Jag vet ju hur du våndats över postdelen så varför inte den här flickan?

Klart jag är övertygad om att du fixar det! Men ibland tar det ju, för mig också, lite extra energi att få till det.
Och då måste jag ju våga lita på att den här flickan också klarar det om jag ger henne chansen.

Elisabet. sa...

Cecilia N: nej, men jag förstod att du inte menade det så .. men det var ju så jag KÄNDE det i början ,-)

Ja, det händer nu också minsann .., igår glömde jag frankera ett rek, tills Alex kom på det åt mig!