Så här liten kändes han just då.
Eller efteråt.
I vanliga fall tar alltid harry en kort kiss-sväng vid femtiden på morgonen, då, när husse stiger upp och efter uträttat värv kommer harry upp och lägger sig - behagfullt utsträääckt - i husses säng som då är ledig.
Åååå, så skönt han tycker att det är!
Idag var harry alldeles förfärligt trött och ville inte alls stiga upp och när vi tre timmar senare ska ut på promenad, är han också lite "pömsig".
Det är en underbart härlig morgon, inte lika kylig som tidigare ..., och talgoxarna "pjuper" och jag hör det här ljudet .., det låter som signaturen till ett naturprogram i radio.
Harry springer av och an .., hämtar pinnar och kvistar .., noooosar på stenar och trädstammar .., och plötsligt hamnar han på efterkälken och jag själv går vidare och tänker att han kommer ju.
Men det gör han inte.
Och jag stannar till och tittar åt hans håll till .., vad är det han sysslar med ...?
Vad gör han ...?
Han krumbuktar och har sig ..., vrider och vänder sig på isiga marken och krafsar sig mot ansiktet!
Då förstår jag .., nånting är helt galet!
Så jag skyndar mig dit och räknar ut att nånting har fastnat i halsen på honom och jag stoppar in fingrarna och försöker gräva bäst jag kan .., hittar till slut en tvärställd pinne som fastnat i hans gom .., den sitter som i berget - är inte stor alls - passar precis .., som vore den måttbeställd!
Och så ä n t l i g e n .., får jag ut den!
Och harry slickar mig på handen och svansar runt mina ben ..., det är som om han förstod att nu har matte fixat det hela .., och hela vägen hem är han nära mig och jag blir så rörd och så glad och tänker på allt hemskt som kan hända och hur oändligt mycket jag tycker om den här krabaten!
Nu sover han på soffan ..., och jag ska göra frukost och bara n j u t a av en helt ledig dag .., av Dagens Nyheter och tv-repriser och snäckplockning i Ugglarp och sandhämtning här vid stranden och livet känns bra.
Just så.
10 kommentarer:
Var är nu den där näsduken då...?
harry-kram!
SoF: ja, det var inte långt ifrån att jag själv började snyfta av tacksamhet .., sååå rädd jag blev! Tänk, om den hade fastnat i halsen!
Vilken lättnad att det gick bra!
Harry förstod nog att du räddade honom, och han visade sin tacksamhet och kände sig trygg genom att vara nära dig.
härligt.. att det gick så bra
Åh så tur att du förstod i rätt tid Elisabet vad som hänt Harry och reagerade!!!!
Ofta komer en reaktion efteråt...vad som kunnat hänt.
"PÖMSIG" har jag aldrig hört någon mer än vår familj säga!!!!! När min yngsta Eva var liten var hon ofta så pömsig , så pömsig...trodde det var henes eget påhittade ord för trött och smått tjussjuk.....
Kram
Men... pömsig är väl inget ovanligt ord?! Det är väl bara det att vi vuxna oftast inte använder det särskilt ofta och då hör man det inte.
Tydligen har pömsig börjat användas i bemärkelsen "sexuellt utmattad efter utlösning", men det antar jag inte är aktuellt i det här fallet....
Men kära nån då här trillar tårarna nästan. Fy så hemskt men så bra att det gick bra!
Pömsig är ett klart användbart ord. Småtrött eller lätt sömnig för mig.
Klia Harry bakom örat från mig!
Åh, att du är så "fusionelle" som man säger här i Frankrike när det gäller Harry.
Ibland bara vet man att något inte stämmer. Särskilt under valpperioden för där är han väl ändå fortfarande?
Till er alla: min före detta man brukade säga att jag hade antenner när det gällde djuren ,-)
Jag kom hem från jobbet en kväll och upptäckte katten Bodil på golvet och jag sa direkt att ..."men vad har hänt med Bodil ...?"
"Inget", sa husets herre, men det visade sig att hon hade fått en förfärlig halsinfektion och var nära döden .., jag hade henne hos mig i en banankartong nära sängen i en veckas tid (först veterinär och penicillin och vet. sa att hon hade varit död om du inte kommit med henne) och en natt, när jag låg med handen i bananlådan för att hon skulle vara trygg, hörde jag henne spinna.
Då visste jag ,-)
Och hon blev frisk, men det tog tid.
En annan gång gick vi längs havet, vid Svarte ., och jag sa att .."men hör, det är nåt på tok med ett lamm ...?" och exet sa att jag överdrev, men det visade sig vara ett litet nyfött lamm (navelsträngen hängde ännu och dinglade) som fastnat i en snara och höll på att kvävas, så den f.d. mannen fick ta sig över staketet och ner till fårskocken och lossa på repet.
Sen sa han inget mera om att jag fantiserade.
Hemma i Malå vaknade jag ofta på nätterna och rusade ut i nattlinnet och räddade fågelungar från döden .., när man hörde mammans oroliga skrik!
Men det här med harry, det hade ju alla sett .., han betedde sig så underligt.
Hu så hemskt och vilken tur du är så uppmärksam! Han förstod allt, absolut. Så du har en vän som vakar över dig alltid nu:-).
Skicka en kommentar