Ledig dag.
Vilket härligt ord!
Och jag tar bilen och kör till Falkenberg - där jag alltid känner mig hemma -, tvärtittar in på Kupans loppis (Röda Korset) och hittar finfina priser till Uppmuntringslotteriet.
På väg ut till bilen, ser jag en svansviftande krabat i bilen intill.
Men innan dess, upptäcker jag den här tallriken inne i själva butiken.
Vilket återseende!
Antingen var det vi själva som hade dem på 70-talet, eller så min mamma.
Sen en sväng in i centrum.
Tittar in på Törngrens Krukmakeri och fyller på med ytterligare små vinster.
För den vänliga expediten berättar jag om lotteriet och frågar om hon kan tänka sig att skicka en hälsning till bloggvännerna?
Det kan hon.
(Sånt imponerar alltid på mig! Jag, som konsekvent aktar mig för kameror).
Det blev lite hipp-som-happ den där hälsningen, men det beror på att andra kunder kom in i butiken och jag tänkte att Ann kanske skulle känna sig generad och så blev det lite brått.
(Vi fick göra om tagningen .,. först sa hon - leende - "lycka till med lyckeriet". Vi log båda.)
På väg hem igen.
Strax innan Eftra ser det ut så här .., sååå vackert i motljus!
Tänk, vad träd betyder mycket för ett landskap!
Och nästan överallt ser jag vinterraggiga hästar som står i klunga och äter hö.
Och Eftra kyrka lite på sniskan.
7 kommentarer:
Lyckeriet!!!!! Vilket fantastiskt ord!!!!!!! Uppmuntringslotteriet är ju helt underbart, vilken fin idé..men hur länge orkar du...
Jag handlar mycket fint på Kupan, både när jag är hemma i Östersund och här i Forsa...fina grejor och kläder til och med, återbruk tycker jag är ett bra tänk.
Kram
Skulle inte du sluta med uppmuntringslotteriet?
Biggan B: ja, det var verkligen ett bra ord, även om det inte var menat på riktigt ,-)
Rexxie: jo, tanken var att det skulle bli fyra dragningar, men sen tyckte jag att ..., ja, man kan ju fortsätta tills alla har fått priser. Och det är ju så roligt, så nu räcker det väl i evighet ,-)
Åh, vad jag känner igen tallrikarna!!!!
Kram Dr Böhlander
Dr Böhlander: det var nog vi som hade dem ,-)) Kram till dig också!
Lyckeriet var ju 10 poäng. Varför inte döpa det till det?
De där tallrikarna! Jag tyckte det var så kul att äta fil ur dom. För när man åt så kom mönstret fram och så blev det en sport att äta så fort att inte filen rann över mönstret igen :)
Skicka en kommentar