Varberg tur och retur ...

Bilden är från Varberg och togs av G. Håkansson. Året var 2006.

Allt beror förstås på vad man är van vid.

De senaste två åren har jag tillbringat mesta delen av min tid antingen i den lilla affären, eller i ett gult hus på en kulle.

Jag träffar massor med människor när jag är på jobbet, men hemmavid är det lugnt och stilla, ja, vissa lediga dagar händer det att jag inte möter en enda kotte!

Kanske är det därför som en utflykt till Varberg, bara fem mil bort, blir till ett äventyr för mig?

Fem ynka mil, det är ju ingenting för den som vuxit upp i Västerbottens inland .., ändå känns det långt och när jag väl kommer fram tänker jag att det är tur att man inte hamnade Varberg, för nånting mer krångligt att köra bil i, det kan omöjligen finnas!

Till sist kan jag parkera ganska nära Torget och där är det marknad (kallt och blåsigt!) och jag strövar omkring lite på måfå .., fryser om händerna .., (fingervantarna glömdes hemma!), stannar till vid ett stånd med hemstickade yllevantar ("Berits design"), men 450 kronor för ett par stickevantar, nej, det är för mycket, så jag fortsätter vidare .., tittar in i bokhandeln och möter Camilla Henemarks ansikte först av allt .., blir aningen sugen (läs: nyfiken) på att köpa ett exemplar, men glömmer det hela .., det blir vare sig vantar eller sexorgier, det blir en linneklänning/tunika med stora, härliga fickor.

Överallt på torget finns kläder till försäljning (det tycks vara thailändska män eller kvinnor som är försäljare) och förutom vantförsäljaren (som är Berits man) så finns där flera stånd där det säljs blommor (mest cyklamen och ljung, och gravdekorationer, förstås ...) och en äldre farbror säljer ortens potatis.
En fiskvagn finns där också.

Efter en knapp timme beslutar jag mig för att åka hemåt.
Det är knappt att jag hittar ut ur den här staden med alla vackra hus och fönster ..., jag har planerat att ta kustvägen hem, men missar en avfart, så det får bli E6:an söderut .., svänger av i Heberg (funderar på Laxbutiken .., skulle vara gott ...), har huvudvärk och känner mig trött och slut på (det är väl det storslagna äventyret, förstås ...), passerar kyrkan i Eftra .., ser skylten till Ugglarps Grönt och drömmer om sommaren .., sen sista rakan mellan åkrarna och så höger in på Ejdervägen.

I vardagsrumsfönstret står Harry och viftar på svansen.

Därmed är dagens äventyr är tillända.

Mer om Varberg finns att läsa här.

Och här.

För två år sedan stannade vi till i Varberg.
Då såg det ut så här vid Kallbadhuset.

Ps. Om Varberg skrev förresten Esaias Tegnér följande rader i ett brev, daterat den 18:e juli 1826:

"Varberg utan all fråga är det fulaste ställe i Sverige; det är Nordens sanddosa, icke ett träd, icke en skugga, icke en grön fläck så långt ögat räcker, blott flintskalliga berg, och salt vatten och skrivsand."   Ds.