... fångades i flykten från filmen "Franska nerver" som jag tittade på igår.
(Tack Monica i Frankrike!)
En feelgood-film i ordets rätta bemärkelse .., och det säger kanske allt om min intellektuella status, att jag tyckte mycket bättre om den här filmen, än om legendaren Woody Allens "Midnatt i Paris".
3 kommentarer:
Här är vi påtagligt överens. Midnatt i Paris var en av filmerna på planet när jag flög till Brasilien i september 2011. Jag läste inte på om filmerna utan bara zappade och ondgjorde mig över det usla utbudet.
Jag nästan skämdes när jag insåg att det jag tyckte var en fånig historia banalt skildrad var ett mästerverk.
Men jag ser inte det stora hos Woody Allen. Jag har sett ett antal av hans senare filmer och jag tycker inte det är något särskilt med dem.
Inte heller jag klarar den neurotiske Allen. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Hans "storhet" är verkligen kejsarens nya kläder för mig. Eller också förstår jag bara inte vad som skulle vara så bra?
annannan och Monet: just den här filmen .., jag tyckte att det var så dåligt skådespeleri .., så många klichéer ..., och första fem minuterna var ju en enda lång uppvisning av Paris .., jag tänkte först att det var nån slags reklamfilm.
Jag undrar hur mycket W.A. fått av franska turistrådet för att ha med alla dessa bilder ...?
För mig kändes den här filmen som en amerikansk tonårsvariant .., såna som ibland dyker upp som serier i tv.
Att den fick så bra betyg, det är jag helt övertygad om att det har att göra med W.A:s namn.
Skicka en kommentar