Att ledig helg skulle bli glädjehelg, det var vad jag hoppades på och så blev det.
Igår lunch ute på altanen i strålande solsken .., och AP som kom hem från hästträningen och även hon sken som solen själv .., och någon timme senare blev det middag i Skepparstugan i Steninge och då hade även Anders och Josefin kommit körande från Skåne och anslöt till sällskapet.
Jag tycker så oändligt mycket om Skepparstugan!
Jo, förvisso stugan i sig själv - med takbjälkar, kristallkronor, öppen spis, ett uppstoppat vildsvin på väggen och lite dito fåglar här och där .. -, men allra, allra mest trivs jag för att personalen är så vänlig.
Man känner sig välkommen och som "hemma".
Den här gången fick vi ett stort ovalt bord mitt i ett av rummen och så himla trevligt det var att kunna sitta där och se varandra i ögonen allihopa!
Ett jättelikt sällskap stod i kön till buffébordet inte långt ifrån oss och minst tre fjärdedelar av sällskapet visade sig vara kunder från affären, så det blev många nickande och hejanden.
Det visade sig att det hade hållits Steninge-mästerskapen, vad nu detta går ut på .., och det var prisutdelning och tal och mycket glädje.
Några timmar senare v a c k l a d e vi ut i en alldeles stjärnklar höstkväll ., proppmätta och trötta.
I natt desto piggare.
I två timmar var jag klarvaken och visste inte vad jag skulle ta mig till .., så efter en stunds surfande låg jag under täcket och gladdes åt att Rickard Herrey var tillbaka (?) i nattradion och där var människor som hade skrivit till nattradion och önskat låtar, bland annat en Karin från Ystad och jag tänkte att det kanske var mina barns pappas fru?
Och nu är det söndag och idag åker hela stockholmsgänget hemöver och oj, så tomt det kommer att bli utan dotter och måg och två små underbara terrier som har förgyllt vår tillvaro!
Inte är det säkert att vi någon fler gång får träffa lilla Selma, 13 år, som blev så förtjust i harry.
Här ligger dom tillsammans på soffan Ektorp, alldeles nära varandra.
Selma har till och med lekt ute på gräsmattan och sprungit genom agility-tunneln tillsammans med harry!
Glädje.
Glädje.
4 kommentarer:
Vilka innerliga fina bilder. Visst är det en speciell tomhet som uppstår när ett rum varit fullt av liv och människor och de sedan har rest sin väg.
Underbart att ha sina kära omkring sig och så tomt när de åker. Härligt att helgen blev så fin!
Å så skönt att de kommer och hälsar på! Härligt med lyckliga Harry!!!!
Skepparstugan hade viskvällar förr!!!
Ulf, Eva och Eva: förlåt att jag inte svarat .., det har varit fullt upp här! Och ni har rätt i era kommentarer .., och precis som du säger Ulf, så blir det så tomt när dörren sedan stängs och bilar åker iväg.
Skicka en kommentar