I en timmes tid ligger jag raklång och stirrar rakt upp i taket hos tandhygienisten.
Å, som hon arbetar!
Det skrapas och filas och för mig är det ett smärre mirakel att tänderna alls sitter kvar efter behandlingen!
Mellan varven - då hon byter instrument eller ber mig skölja munnen -, blir det småprat om allt och inget. Mest om våra arbeten.
"Själv har jag fått nytt schema och är nu ledig alla fredagar, ååå, det är underbart, även om jag förlorar mycket pengar på det .., men äntligen hinner jag med att leva också!" säger hygienistdamen, som - om hon inte nu hade det yrke hon har -, skulle vilja arbeta mer kreativt.
På väg ut för att betala för eländet, hamnar jag bakom en äldre kvinna som också är klar och nu ska göra rätt för sig.
"Nästa gång jag kommer hit, då har jag fått ett nytt knä, ja, det ska ske nästa vecka!" säger kvinnan och tycks så lycklig.
I väntrummet sitter tre svartklädda män.
En av dem läser Svensk Damtidning, vilket får mig att le lite.
Jag tycker verkligen att människor i södra delen av vårt land - i synnerhet skåningar, men även hallänningar -, är artigare än människor norröver, men i väntrummen, där råder tydligen nån slags annorlunda lag.
Inte en enda hejar eller hälsar, ja, jag är van sedan skånetiden och gör det .., och då hälsar ju dom övriga, men inte annars.
Sen hemöver.
Tankar bilen .., rastar harry .., tittar i postlådan som är tom .., brygger kaffe .., upptäcker att jag har glömt att betala en räkning .., passerar hallspegeln och noterar att luggen som jag så noga plattångade innan folktandvårdsbesöket, nu är lika lockigt som innan.
Varför ger jag bara inte upp?
7 kommentarer:
Du glömde väl inte tången på????
Hahaha! Nä, det gjorde jag INTE!
Om PV är orolig så finns det 60-minuterstimers att införskaffa...
Jag får obehagskänslor bara av att läsa om dina tandhygienistbesök. Hur ofta går du egentligen och varför är det så himla nödvändigt så ofta?
Jag har mer eller mindre slutat, jag klarar inte av det efter operationer för tandlossning och annat tandelände. Här i Frankrike har jag en mjukhandad tandläkare, tillika tandkirurg som varsamt fixar detta med hjälp av ultraljud. Gjort på fem minuter, känns inte alls och är lika effektivt. Finns inte den tekniken i Sverige?
Ska kommentera detta med att hälsa i väntrum också. Det är här i Frankrike en självklarhet att när man kommer in i ett väntrum att man säger: bonjour Messieurs-dames. Och lika självklart när man blir inkallad till doktorn att man säger Au revoir och kanske till och med lägger till Bonne journée, ha en bra dag.
Kommer man in i en mindre affär och någon annan också är där eller går in till slaktaren eller bagaren hälsar man också på övriga kunder. Det är ett av skälen till att jag sååå gillar det artiga klimatet här. Man SER varandra på ett helt annat sätt. Och man kan till och med börja prata med okända i väntrum också!!
Monet: min förra tandläkare skötte borttagningen av tandsten när jag "ändå var där", så slapp jag åka tjugo mil igen för att fixa det.
Nu visade det sig att jag hade större fickor på två ställen i munnen och SOM det har skrapats ,-)
På den ena sidan hade det redan börjat läka, men jag får ju fortsätta. Besöket i mars känns bra, det blir som en koll på att det fungerar.
Det andra håller jag verkligen med om!
Jag menar inte att människor behöver lägga ut hela sitt liv i väntrummet, men en nick till hälsning eller rent av att öppna munnen och säga hej, det skadar väl ändå ingen och kostar inget heller?
När vi hade fått låna lägenheten i Antibes, minns jag att hyresvärdinnan (från Sverige) påpekade att vi inte fick glömma att artigt hälsa på damen som ägde och drev delikatessbutiken på nedre botten. Man liksom passerade den på väg upp till "vår" lägenhet.
Det hade jag nog aldrig tänkt på .. ,men ååå, så trevligt det var att säga bonjour madame ... osv, på säkerligen knagglig franska .., och upptäcka hur vänligt bemött man blev!
Jag har gett upp, det där med lugg och eventuell frisyr. Mitt hår lever sig eget liv, oavsett!
Skicka en kommentar