Elisabet

En torsdag på tre bilder ...

Om man ska vara en modern människa, då bör man byta arbetsplats betydligt oftare än vad jag själv har gjort. På Ica i Malå var jag kvar i tretton eller fjorton år .., i lilla kvartersbutiken i Ystad i tretton år .., på Supermarket i fyra år och sen blev det ju flytt till landet Halland ..,och den nittonde januari, ja, då har jag stått på Ankarets lönelista i precis tre år!

Egentligen har jag stortrivts i alla fyra butikerna, men en sak kan jag säga, det mindre formatet passar mig mycket bättre! Det är inte bara det att här finns - åtminstone vintertid - mest stamkunder (man vet precis vilken sorts cigarett kunden vill ha och kan plocka fram den innan dom ens sagt ordet ...), nej, där blir också en annan slags frihet.
Inga sekundscheman .., allt är mer flexibelt.
Och man kommer varandra nära.

Igår var det t.ex. Lenas födelsedag.
Lena är den som - utan någon som helst konkurrens - har varit längst i butiken och månaderna fram till den sista januari, blir hennes sista i affären.

Skapelsen på bilden här ovanför, den hade hon med sig och den stod på bordet i fikarummet när det var dags för tiokaffet.
Såååååå smarrig!
Det är hennes egenhändigt bakade rågbröd, så är det ägg och varmrökt lax som finhackats, gräslök, creme fraiche och löjrom .. jag tror att det var allt.
Gudomligt!

Och så hade hon bakat kakor också ..., och dukat fint med en vacker broderad duk!
Av sådant blir man glad, ja, rent av uppåt .., och när klockan var ett och jag slutade för dagen, kändes det gott i hjärtat.

Tankade bilen .., åkte hem och rastade Harry och gav mig sedan av till Genarp i Skåne, för att lämna julklappspaketen till Läkarmissionen.

27000 paket drygt, är nu insamlade.

Från Stensjö till Genarp är det kanske tjugo mil, knappt .., och det var som alltid hysteriskt med trafik på E6:an .., snö vid sidan av vägen på Hallandsåsen .., men snöfritt så snart man kommit på lägre nivå .., gps-damen guidade mig perfekt .. jag körde förbi småbyar med skånska namn - Esarp -, t.ex. .., slätter med stoooora hus och byar där husen slickade trottoarkanten och åkrar runt om!

Det visade sig att inlämningsstället var hos Erikshjälpens filial just i Genarp.
Tre banankartonger fyllda med paket kunde jag lämna och jag hade satt som mål att få ihop tjugofem paket och tänk, det var precis så det blev!
Då hade jag fått nio från jobbet!
Tack snälla arbetskamrater!!

Sen lämnades kartongerna och jag vände kosan norrut igen .., och jag kände mig som mamma, som brukade köra från Malå till Dikanäs, till Tresund och till Vilhelmina, allt på en dag och så hem igen på kvällen. Då hade hon hunnit med att mjölka mormors kor också.

Än värre var det nu med trafikintensiteten på hemvägen!
Inte är det underligt att det blir svåra krockar, ty från utanför Malmö och till Ängelholm ungefär .., så var det hela tiden ett pärlband av bilar .. jag såg aldrig slutet ..., och även om hastigheten inte var hög (det hade varnats för halka och många körde inte mer ån sjuttio, åttio ...), så är det ju nånting helt annat än det man var van vid hemma i Västerbotten!

Och nu är det fredag och ikväll På Spåret (som jag får se på via datorn ...) och jobb från tre till åtta, tillsammans med gårdagens jubilar .., men sen väntar ledig helg!

I morgon lördag har Pv övning med Kammarkören - inför nästa helgs adventskonsert -.

Så var - och är - det.