Elisabet

Här och nu ....

Ny vecka.
Ny giv.

I flera nätter har jag haft mardrömmar och alltid befinner jag mig hemma i Malå, men dit förflyttar jag såväl Hemköp som affären i Ystad och det är så krumelurigt och galet, så det är inte sant!

Då är det skönt att vakna och inse att livet är sig likt.
Man tar harry med sig på promenad .., tittar lite på Eckes trädgårdsland .., tittar bort mot lagården till och tänker att snart kommer nog dom åtta travhästarna som ska bo i stallbyggnaden, den som inte riktigt syns på bilden.

Den tidigare så släta grusvägen, den är nu mer som harvad och där ska det köras med häst och sulky och vi kan inte längre gena förbi ödehuset (det som Rexxie en gång sade sig vilja bo i .., det var innan han såg interiörbilden av ett nästan nedrasat tak ...) , utan nu får vi gå runt och in i en annan hage.

Harry vet precis vägen!
Alltså följer jag honom ..., där brukar han och husse gå på dagarna och harry är överlycklig .., skuttar och hoppar över berghällarna och jag håller i mig i trädgrenar för att inte dråsa i backen .., det är halt av sommarens all hästskit som ligger överallt ., och himlen är grå och luften ljummen och där framme är havet, men dit går vi inte.

Inte idag.

 
Sen blir det frukost - starkt Zoegakaffe och brödet från Solhaga bageri -.
Det brödet är så överjordiskt gott, så det är inte sant.
Inget pålägg behövs, förstås.
Bara smör eller Bregott.

Klockan tre är det dags att arbeta och sen blir det helkväll på Halmstadtravet, tillsammans med arbetskamrater och chefsskap.

En annorlunda avslutning på en måndag, men spännande.