Elisabet

Dagens fönster ...

Utsikt genom bilrutan ..., jag har parkerat utanför Coop i Getinge .., har just handlat klart för frukostfikat tillsammans med den nyblivna pensionären (tillika f.d. arbetskamraten) och ska ge mig av, då det visar sig att bilen har avlidit.

Stendöd är den.

I ett par veckors tid har jag tyckt mig ana att bilen låter annorlunda vid start, men pv har sagt att näää, inte är det nåt sånt inte.
Nu finns det i alla fall inte minsta lilla ström kvar till att starta bilen.

Det är såna gånger man önskar att man hade bott kvar i Malå, så där så man bara hade kunnat lämna bilen och gå hem till sig, men nu är det inte så, nu är jag en mil hemifrån och jag sitter med min Iphone i handen och fingrar förstrött .., funderar vem jag ska ringa till?
Vem ska kunna hjälpa mig?

Så slår jag en signal till A-M (ännu en arbetskamrat) som bor några kilometer därifrån och hennes man säger att "gå ner till Statoil, dom är bra och hjälper dig säkert".

Så det gör jag.

Där inne i verkstaden står fyra bilar som ska repareras och i ett pyttelitet kontor sitter en kvinna bakom disken och jag berättar vad som har hänt och hon säger att just nu är det fikapaus, men hon ska fråga om någon av karlarna kan tänka sig att bistå en bedrövad västerbottensmadame i nöd?

Och efter en kvart så dyker en man i 40-årsåldern upp.

"Jadå, visst ska vi hjälpa dig!" säger han och så åker vi till parkeringen där den stendöda bilen står (harry sitter i baksätet och tycks förvånad ...) och med hjälp av nånting som liknar en hjärtstartare, en defibrillator, får han igång bilen.

"Om du vill kan vi kolla hur det är ställt med batteriet ..?" säger mannen och så blir det nytt besök i verkstaden och det visar sig att batteriet behöver bytas ut ..., det är ett originalbatteri från 2007 och inte mycket till kräm i det inte, så någon åker och hämtar ett nytt batteri som sedan sätts på plats och harry blir glad av att se nån som kanske är en ny husse som sitter i framsätet och testar bilen .., och han nosar verkstadskillen i nacken och viftar så glatt på svansen!

I själva verkstaden råder mer ordning och reda än i mitt eget hem och jag säger till en av bilmekanikerna att jag tror att nog pv skulle behöva gå en kurs i hur man förvarar sina verktyg .., och då ler mannen och säger att så säger nästan alla kunderna, ja, men här i verkstaden måste verkligen  allt vara på rätt plats.

Jag tänker att det liknar en akutmottagning eller en operationssal.

Efter en stund är bilen fixad, jag har betalat 1200 kronor för alltsammans och är överlycklig ..., svänger återigen förbi Coop och köper en gräddtårta till den otroligt serviceinrikade personalen som var så hjälpsam och sen åker jag hemåt och bilen går som ett spjut.

Just så var det.