Elisabet

Och så blev det söndag, den sjunde dagen ...

En elefant i stadsdelen Kensington i London.

... och pv kämpar med sina fönster och jag plockar undan och plockar undan.
Småspik, storspik, skruvar, dyckerts, hammare, tumstockar - flera stycken -, en såg, brädbitar, isoleringsull .., och allt läggs i en hög på köksbordet, tillsammans med gamla dagstidningar vilka nästan inte hunnits med.

"Ååå, vad jag är nöjd!" säger pv om och om igen och tittar - nästan kärleksfullt - på det nya.

Tv:n är påslagen.
Där pågår kulturprogram - nån slags debatt från Bokmässan -, Klas Östergren, Peter Englund och en kvinna vars namn jag inte känner till. Prat-prat-prat och mera prat.

Och jag har ledig helg, men det är konstigt - eller inte -, att den alltid känns så kort, särskilt när mitt schema innebär jobb fredagkväll till stängning. Då är man ofta tämligen slut på när kvällen kommer.

Kanske är det åldern?

Jag pratar i telefon med jämnåriga och alla säger dom samma sak .., det handlar om trötthet, att kroppen inte längre hänger med själen .., att det skaver och blir snett och vint.

Ja, ja.

Nu ska jag i alla fall bjuda snickaren på mjuk pepparkaka och kaffe (själv tar jag mjölk) och så stundar dammsugning och klematisplantering (tre stycken ska i backen, det var till min oerhörda förvåning  s j u t t i o  procents rea på såna och dom såg mer döda än levande ut, men kanske att det blir bra ändå ...?)

Ser ni elefantbenet på bilden?
Det var i London någonstans .., inte långt från  hotellet.
Är det inte fantastiskt, så säg?