Jo, det var när en äldre dam och hennes sällskap kom för att hämta ett paket.
Paketet visade sig komma från Polen och jag bara gapade när jag upptäckte dom fina frimärkena, så helt annorlunda än våra egna!
"Men ååååå, så fina!" sa jag och frågade om jag fick visa paketet för arbetskamraten Felicia och det fick jag och vi stod en liten stund och beundrade svamparna och byggnaderna och undrade vem mannen på bilden var.
Ibland har jag min lilla kamera liggandes i lådan intill kassan - det hade jag inte den här gången - och även om så varit fallet, hade jag inte vågat fråga om jag fått ta en bild av paketet, där gick liksom gränsen, tyckte jag.
Kvinnan hade lite problem med svenska språket och mannen kunde ännu mindre, men dom stod där och log och plötsligt började mannen sprätta upp paketet och han pekade på min sprättkniv och vips, så hade hela omslaget lossats och så sträckte han fram det hela och kvinnan sa "varsågod!"
Det var bara så helt underbart!!
Titta här, lite annorlunda stuk på det här frimärket, med mannen som gömmer sig bakom en mask!
Och en liten larv fanns där också!
Och svampar i massor!
Visst är dom fina!
Den där mannen på bilden, med keps och mustasch, om honom läste jag nu på morgonen.
Han hette Jòzef Pilzudski och visade sig vara Polens förste president.
Här får man veta mer om herr Pilzudski.
7 kommentarer:
I min barndom började jag samla frimärken. Varför, vet jag inte. Men pappa hade gjort det i sin ungdom. Fast det visste jag inte då.
- Man lär sig mycket om andra länder, sa pappa.
Bert: det gör man kanske, allra helst nu, med Google .., inte visste jag vem herr Pilzudski var innan jag sett det här frimärket!
Jag tycker ändå att Posten har skärpt sig på senare åren. Nu kan man köpa både Zlatan, blommor och bakelser. Bra mycket roligare än kungens nuna. ;.)
Men visst lär man sig mycket om allt av frimärken och Jòzef Pilzudski var ingen av mina bekanta heller.
Man blir BLIND i eget bo!
Bara om du visste så grönt gräset är på andra sidan ån maargareta
Ruta Ett: vi har extremt många Zlatanhäften kvar att sälja, så jag får ligga lågt med dom vackrare ...., tyvärr. Men våra märken i större valörer är dödens trista!
Wille: jaha du .., det tål att tänka på det.
Åh så fina!
Jessica: visst är dom!
Skicka en kommentar