Mitt eget bästa ...
Jodå, det är som vanligt, jag kommer tjugo minuter för tidigt till folktandvården och jag är den enda som sitter i väntrummet.
Lite senare dyker en invandrad kvinna och hennes son upp; sonen är gråtsvullen i ansiktet, men nu är det hela över och han kramar om sin nalle.
"Do har varit så doktig ...!" säger mamman om och om igen.
Jag tänker på forna tiders Folktandvård hemma i Malå, då på 60-talet.
Frostigt glas mellan väntrummet och behandlingsrummen .., ljudet av borren .., och på borden Fiaspel och gamla tidningar.
Frånsett Fia-spelen har inte mycket ändrats.
Bläddrar i Hallands Posten och Hänt Bild.
Att man åldrats märks tydligt när man läser den senare tidningen; jag har inte längre någon som helst aning om vilka kändisarna är! För tjugo år sedan var det Grethe Philipsson, Grynet Mollvig och Lill-Babs som vimlade på premiärerna .., nu ser alla på bilderna så otroligt unga ut!
Och så hörs stegen från korridoren och då är det min tur.
Tänka sig, jag hamnar hos en fullkomligt underbar tandläkare som heter Karin och hon säger att ingenting är omöjligt och nu ska hon hjälpa mig och det gör hon verkligen. Hennes röst är lågmäld .., och när jag blundar och ligger med fötterna i kors, hör jag henne berätta för tandsköterskan att en älgfamilj nu håller sig i närheten av familjens hus och lite oroligt är det allt.
Efteråt är jag lika röd om kinderna som alltid, men lättnaden inombords är gränslös och jag tycker att jag har blivit bemött med en slags respekt. Inte sträng-respekt, utan respekt för mig som människa. Och jag säger som patienten hos doktorn på Mottagningen: jag kände mig omhändertagen på allra bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar