Såja, så ringde den rara veterinären och jag hörde genast på rösten att det inte var något dödsbud i alla fall.
"Åååå, sicken fin liten hund det här är!" sa hon och berättade att Nelly klarat natten .., att alla värden ser bra ut, men hon är rejält svullen och har ont - men får smärtlindring - och därför har svårt att äta.
Stackars lilla pigan, hon, vars enda intresse i livet stavas m a t!
"Så skönt, då är hon inte döende i alla fall ...?" sa jag.
"Nej, men det tror nog HON att hon är ...", svarade veterinären och jag hörde leendet genom luren.
Ååååå, så underbart om detta går vägen!
Minst en dag till på sjukhuset och k a n s k e att hon får komma hem i morgon.
Vi får se.
Tack för tumhållning!
Lite senare: såja, nu har jag varit där med Nellys håriga filt.
Så här ser det ut i väntrummet.
Om jag fick träffa henne?
Jo, om jag så önskade så kunde personalen komma upp med henne till väntrummet, men det tyckte jag var onödigt, då kanske Nelly skulle förvänta sig hemresa, nej, bättre då att bara lämna filten.
Så det gjorde vi.
13 kommentarer:
Hjärtat då!!
Vi fortsätter, såklart, hållandet! <3
Åh, håller så hårt att knogarna vitnar.
Det där med nyfikna hundar och ormar .... aj, aj.
Men nu ser det väl ut att gå bra. Har ni mycket orm i dina trakter? Själv var jag långt uppe i vuxen ålder innan jag första gången fick se en orm ute i naturen. Här har vi inte snokar, så det är bara att utgå från att alla ormar man ser (utom kopparödlan) är huggorm. Nu har jag också lärt mig att de kan se väldigt olika ut. Nästan helsvarta, eller med tydligt zickzack-mönster. (Hm! Stavas sicksack sådär?)
Sedan har jag fått lära mig att norra Sverige har de STÖRSTA huggormarna i landet. Det förvånar mig, mtp på den relativt korta säsong de har här. Störst är de i Kirunatrakten, som har ännu kortare sommar.
Ulrika och Christel: om jag kunde göra hjärtan här, skulle jag göra det :)
Bert: ja, enligt Sven Gillsäter som hade sommarstuga bara någon kilometer bort, så lär det vara väldigt mycket orm här. Vi har sett ett par stycken, men annars inget och vi är såklart medvetna om att sånt här kan hända - men alternativet - att enbart låta Nelly eller Harry gå i koppel alldeles vid vår sida, det väljer vi bort. Ja, Harry har jag alltid i koppel - han har sån jaktlust -, men Nelly som går sååååå långsamt, hon lullar på efter oss och går aldrig vid sidan av vägen, men det spelar ju ingen roll, ormar kan ligga alldeles mitt på vägen eller vid sidan om, där har vi sett dem.
Det är nackdelen med att bo i ett ormrikt område och det är inte ens säkert att Nelly HAR sett ormen, hon är ju halvblind nästan, kanske bara råkade komma nära med nosen?
Jag har ju Qvick lös jättemycket också, och visst tänker jag på det här med ormar. Men man kan ju inte bara gå tighta koppelpromenader på asfalt, vad vore det för ett liv för en hund?
Risker finns överallt, för oss alla. <3
Här finns både snok och huggorm, men trots att jag spenderar väldigt, väldigt mycket tid i skogen ser jag dem ytterst sällan.
Åh så skönt att hon mår bättre :-). De är duktiga på Slöinge, så det kommer säkert att gå bra. Men det är svårt att gå hemma och vänta...
Kram Anna-Karin
Trevlig rapport! Du har då ett hjärta av guld. Tänker på den håriga filten.
Nu kan du k a n s k e andas ut.
Solbritt
Oj kära nån, jag hade alldeles missat att hon blivit biten.
Skönt att hon blivit bättre! Jag är inte alls rädd för ormar för egen del, men alltid lite ängslig när Cosmos, och numera även barnet, springer ut i högt gräs.
Har man mycket orm och bor långt ifrån veterinären kan man be att få betapred-tabletter utskriven att ha i nödfall om vovsingen blir biten.
Så skönt att allt gått bra❤️
http://vetzoo.se/artiklar/huggormsbett-hund, jättebra info nu och för kommande dagar att tänka på för Nellys matte och husse.
Lisa: tack! Vilken bra info ang eftervård. Har hittat mkt info om akut vård, dock inte eftervården. Tack! Läs du oxå mamma :)
Ulrika: precis! Så är det här också. Pv har ett par gånger sett när harry- säkert omedvetet - HOPPAT över huggormar när dom varit ute .., det är ju en evig tur att allt gått bra!
Anna-Karin, Solbritt, mossfolk och Båthuspernilla: jag ska läsa upp era hälsningar för lillpigan när hon kommer hem!
Lisa: STORT tack! Jag läste och looooog och tänkte att den där eftervården är precis vad Nelly kommer att ÄLSKA! Femtiometerspromenader - hon kommer att älska detta :)
Nellys matte: ja, det var jättebra information! Hoppas att vi får hem henne idag.
Skicka en kommentar