En resa i Europa .....
Ägnade en del av kvällen åt att titta på det här programmet.
Två begåvade människor som vandrar runt i staden Weimar, en är en äldre man och kvinnan betydligt yngre. Det är mest mannen som pratar.
Prat-prat-prat.
Prat-prat-prat.
Programmet klipps samman på ett sätt som gör att jag tycker att det känns så ..., fel.
Där är mannen som håller utläggningar (inte alls stöddigt, det är inte så jag menar) och hon, hela tiden leende och skrattande .., där är väldigt mycket närbilder .., händer och röda läppar .., fnitter och prat.
Varför känns det så fel?
Nå, jag ska ge det ännu en chans och så ska jag titta på det första avsnittet som jag missade.
10 kommentarer:
Vad intressant! När jag läste intervjun och puffen inför detta i DN så trycktes det just på att det INTE skulle vara Pygmalion...
cruella: men det var till stora delar så jag upplevde det! Nu tror jag mycket beror på hur det klippts samman, men för mig kändes det fel. Nu tycker jag ju att båda personerna är intressanta och H är ju som en liten pojke i stor kropp - på nåt sätt ser han ut att vara så sårbar -, ja, det ska bli intressant att se det första programmet som jag missade.
Tankte precis samma sak.
Stel City Anna: såg du det första avsnittet? Och i så fall; upplevde du samma sak då?
Ps. Nu har jag tittat på det första avsnittet. Det tyckte jag bättre om. Han pratar mycket här också, men L är med på ett annat vis. Kanske tyckte jsg om det också av den anledningen att Kirkegaard känns närmare än Goethe. Ds.
Kierkegaard .... , med e.
Jag har inte sett programmet, men har hört från flera håll och medier att det beskrivs precis som du säger. Så förmodligen kan du frilansa som kulturrecensent. ;-)
Jag tyckte det var ungefär lika i båda!
jag orkade inte ens se det!
Den kvinnliga kombattanten fnissade och såg förtjust ut. Gillar verkligen inte närbilder av folk, där man ser saliven i mungipan och snoret i näsan, ja de har ju så klart ingen saliv eller snor.
Dessutom är jag inte speciellt förtjust i den snäva vinklingen av bildning.
Benved: ja, just så! Närbilder tycker jag ju in vanliga fall om, men på nåt sätt kändes det som om man skulle förvandla det hela till nånting "romantiskt" - så kanske det inte alls var tänkt -, men så kändes det för mig.
Och så instämmer jag tillfullo i din sista mening! (Måhända för att jag själv är så obildad, enligt gängse mått).
Skicka en kommentar