Elisabet

Två gånger möttes vi ....

Den ene ägnar två timmar åt rullskidåkning, den andra cyklar cirkus två mil och det är nästan samma sväng som i förrgår, bara liite annorlunda. På bilden är jag i Skintaby och det hela blir som en runda där jag till sist kommer tillbaka till kustvägen.

Ungefär halvvägs möter jag en äldre tant som kommer cyklande på alldeles vanligt vis och vi nickar lite till hälsning, men sen, (hon cyklar samma runda, men åt andra hållet) när vi återigen möts, då blir det betydligt mer glatt och vi ropar "hej, hej!" och jag blir så varm i hjärtat.

I Steninge, då är det bara fyra kilometer kvar, hör jag friherrinnan hojta från farstutrappan och när jag stannar, då fastnar anoraken i sadeln och det är tur att man är gymnastisk (eller inte ...), ja, man klarar sig från att dråsa i backen och så blir det några glada tillrop och sen iväg igen.

Tänka sig, att denna madame har bott i det här huset i hela sitt liv.
H e l a   sitt liv!
Här bodde hennes morfar (tyskt ursprung, om ni inte visste det) och mormor och nu Lena.
Det är på baksidan, vid garaget, vi brukar sitta och dricka kaffe.

Ett av alla sommarhus som jag cyklar förbi, är det här.
Det ägs av en doktor av den mer jordnära sorten och det var den mannen som såg till att jag - äntligen - fick remiss till ortopeden i Halmstad och så småningom blev det ju ny knäled.
Ibland när jag cyklar förbi och ser honom pyssla på tomten, sprätter jag till med vänsterbenet och visar hur glad jag är över resultatet.



Och medan Cesaria Evora sjunger för mig .., kan man tänka på sällskapet som just nu befinner sig på Kap Verde och njuter av inga-tankar-på-affären.
Tycker jag om den här musiken?
Svar: ja, det kan jag lova er!