Elisabet

Ledig dag och cykeltur ...

Skotork på friherrinevis; hon äger nämligen en gammaldags järnspis. Den bakar hon i också.

Ja, jag vet .., man blir lätt less på att läsa om hur underbart allt är, men när man nu är ledig och så flödar solen och man tar elcykeln och virar en gräddvit halsduk - modell jättestor - runt halsen och så äntrar man cykeln och tänker att oj, det gick ju bra det här och visserligen är det iskallt i motvinden, men barmark och vackert, ja, men då blir man närapå salig!

Först alltså ut på kustvägen och sen svänga höger och så rakt fram; förbi Lilla Skipås och så Stora Skipås (och den som bor på toppen av den åsen, ska i alla fall inte ha besvär med sina ben eller ha slitna däck på bilen ..., det är brant!) och så kommer några gamla hus med stenmurar och fårhagen till höger och sist av allt är man i Steninge .., passerar vandrarhemmet och så svänger man över på vänster sida där cykelbanan tar sin början och då, efter kanske två minuter och i slutet av byn, är man framme hos friherrinnan.

Under matbordet ligger Shejken i en solstråle ...

Hon bjöd nämligen på lunch idag.
Det var hon själv förstås och så A-M som arbetar i charken och jag själv.
En underbart god och chilikryddad morotssoppa (knallorange!) bjöds vi på, hembakat bröd förstås, gorgonzolaost för den som så önskade och till efterrätt en slags cheese-cake.
Trivsamt och rofyllt på alla sätt och vis.

Katten Ozzy hade också hittat en solstråle. Säg den katt som inte gör det.

Att cykla hemåt var  u n d e r b a r t!
Nu var det medvind ..., solen mot kinderna och den där frihetskänslan när man susar fram på cykel, ååå, den är guld värd!

I morgon arbetar jag förmiddag.
Jag har funderingar på att cykla till affären, men då gäller det verkligen att bylta på sig.