torsdag 7 april 2016

Nåt jag inte förstår ...

I tv diskuterades till vilken klubb Zlatan kunde tänkas gå, då, när kontraktet med PSG går ut.
Till England, jo, men vilken av storklubbarna?

Det diskuterades tränare som skulle passa honom och så förstås pengar.
Självklart vill han komma till den klubb som kanske betalar mest.
Miljoners miljoner.
Ja, det trodde i alla fall journalisten.
Nu är ju det här rena spekulationer från massmedias sida, men ändå .., jag tänkte så här.

Om man är miljardär eller i alla fall har hundratals miljoner på banken, vad spelar det då för roll hur mycket pengar jag får av nästa klubb, jag kan ju lika gärna spela gratis?
Jo, jag kan förstå det om man tänker att .., å, jag kan skänka dom där ytterligare hundra miljonerna till Röda Korset eller så att människor kan gräva brunnar och få vatten, men för övrigt ...?
Blir man lyckligare om man har trehundra miljoner på sitt bankkonto, än om man har hundra?

Det här är inte kritik mot Zlatan - människor tänker olika och jag gillar honom skarpt -, nej, det är själva grundtanken.

Att innehavet av pengar skänker god sömn, det är jag helt förvissad om - jag har själv haft ont om pengar och vet hur ångestfyllt det kan vara när en tand går sönder och ska rotfyllas och känslan när man sitter framför kvinnan eller mannen i banken och vill få ett lån -, själva underdånigheten minns jag, jo, det vet jag hur det är.
Men detta att man bara vill ha mer och mer och mer?
Jag förstår det inte.

Om jag har tio hus, blir jag lyckligare då?

Sånt funderar jag på.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Onödigt att fundera på var han hamnar, nu har han ju kanske varit dopad.

Friherrinnan

Evas blogg sa...

Jag kan bli smått tokig när jag tänker på alla dessa enorma summor som en del människor sitter inne med. Vad ska de med alla pengar till?! har man samvete att ha alla dessa pengar när människor omkring en inte har någonting?

Elisabet. sa...

Eva: nej, jag irriterar mig egentligen inte på att t.ex. Zlatan eller någon filmstjärna eller företagare tjänar mycket pengar, nån är ju uppenbarligen villig att betala dem bra, men vad jag INTE förstår är vad glädjen är i att ha hundra miljoner kronor och vilja ha ännu mera?
För mig är det obegripligt, om pengarna bara ska sitta på ett konto eller om man har tjugo hus?
Nån i bekantskapskretsen menade att vi alla skulle ha en medborgarlön, alla skulle få lika mycket, men sånt tror jag inte ett dugg på. Det finns alltid människor som är smarta när det gäller att få ihop pengar och det är ju inget fel i det - tänk bara Ingvar Kamprad så många arbetstillfällen den mannen åstadkommit genom att börja med Ikea -, nej, det är det här att pengar kan sporra FAST man har hur mycket som helst.

Friherrinnan: ja, ja ..., men det har vi inte sett bevisat ännu.

cruella sa...

Det handlar om statusen. Ditt värde bestäms av hur mycket pengar någon är villig att betala. Pengarna i sig blir sekundära.

Elisabet. sa...

cruella: ja, det förstås! (Fast den tanken slog mig inte ens!)

Turtlan sa...

Jag har svårt förstå vad det är som de gör / presterar som är högt värderat i pengar i förhållande till mycket annat.

Javisst så kan de få tjäna pengar men det är så orimliga summor! Önskar verkligen att de gör något vettigt av pengarna.

Men lycka och hälsa kan trots allt inte köpas för pengar!

Elisabet. sa...

Turtlan: ja, men det håller jag helt med om, men är någon så idiotiskt dum och betalar hundratals miljoner för en fotbollsspelare, så får det stå för dom .., för mig är ingen värd så mycket pengar ,-)

Bert Bodin sa...

Vet inte var min kommentar tog vägen. Jag försökte säga att mycket inom sportens värld är sjukt. Mycket sjukt. Alltifrån mutor, dopning, huliganupplopp, spekulationer, med mera med mera .. till bindgalna föräldrar som ska få sina telningar att kompensera för sina egna tillkortakommanden.

Bert Bodin sa...

Vet inte var min kommentar tog vägen. Jag försökte säga att mycket inom sportens värld är sjukt. Mycket sjukt. Alltifrån mutor, dopning, huliganupplopp, spekulationer, med mera med mera .. till bindgalna föräldrar som ska få sina telningar att kompensera för sina egna tillkortakommanden.

Elisabet. sa...

Bert: må så vara, men jag vet å andra sidan inget som har skänkt mig sån omåttlig och DIREKT våldsam glädje, som just idrotten. När jag tänker tillbaka på ögonblick i mitt liv som liksom är etsade, så har det ofta med sport att göra :)