... är den vaniljfärgade aklejan som jag tycker så mycket om.
Den står där i rabatten mot havet till, skymd av eken som håller på att ta över helt (men fåglarna har ju sin matservering där vintertid ....) och lite trängd av all vallmo och annat som gärna vill visa sig störst och vackrast.
Men aklejan .., den bara finns.
6 kommentarer:
Får jag nån gång en slant över att lägga på sånt som växter, då ska jag köpa aklejor till rabatten här.
Det finns ingen vackrare blomma!
Jag är också väldigt förtjust i aklejor. I en annat liv så hade jag
samlat på mej mängder av aklejor i olika färger och höjder. Ljuvligt var det när hela härligheten blommade.
Lena i Östersund
Ulrika: jag får skicka upp några frön senare i sommar!
Lena i Östersund: när jag växte upp hemma i Malå, då bodde en jägmästare Wretlind granne med oss. Han var närmast besatt av aklejor och det kom busslaster med turister som klev av och spankulerade omkring i hans trädgård och beundrade just aklejorna! Ack, om man då hade haft vett att tänka på annat än tonåriga pojkar!
Ja gärna!! :-)
Men... visst är väl det gamla namnet akvileja mycket finare än akleja?
Rexxie: jo, jag håller med! Vi har en kund i affären som heter just Akvileja; jag tror att hon är från Litauen. Underbart fint!
Skicka en kommentar