Elisabet

Helg ...

Udda veckor har jag fritt under helgen, men nu blev det ett extrapass igår, från tre till åtta.
Timmarna fram till dess (grått, disigt, dimmigt ute!) blir det mest avkoppling .., VM-tävlingar i slalom och blodtrycksmätaren på bordet (jag hatar den!) .., favoritmuggen intill.
Tick-tack-tick-tack från väckarklockan på byrån.

Fem timmar på jobbet och på nåt sätt är det som att arbetstillvaron nu sakta skruvas upp, ja, det här med kundtillströmningen. Egentligen tar det verklig sats till påsk, då, när alla sommarhusägare från Småland, Stockholm och Jönköping (och andra ställen, Tyresö, t.ex) återvänder .., men man märker det ändå redan nu.
Nya ansikten i kundkön.
Lite jäktigare.
Och när jag- någon timme innan stängning - råkar slänga en blick i spegeln upptäcker jag att mina kinder är alldeles illröda.

En stund innan vi stänger för dagen kommer pv cyklande till Haverdal. Fågelmaten är slut och tjugo kilo solrosfrön ska kånkas in i bilen, då är det skönt med bärhjälp. Och så är det så himla roligt att inte köra hem ensam. Eller: att bli hämtad.

Sen hemåt.

Medan pv under kvällens gång blir allt tröttare, är det precis tvärtom för mig.
Jag råkar hamna i ett helt fantastiskt tv-program som heter "Asien från ovan" och det här avsnittet  handlar om Kambodja. Harry har - tillsammans med husse - redan gått upp och lagt sig, så det är bara Nelly och jag själv som är kvar nere i vardagsrummet och så det där programmet som är så intressant. Om någon är intresserad så går det i repris idag, kl. 15.25 i Kunskapskanalen.

Klockan är mycket när jag väl går i säng och då sover husets "herrar" gott .., allt medan jag drar täcket om mig. Rent omöjligt är det att somna!
Det är inte bara det där med att titta på sena tv-program, det är även allt annat .., en anspänning inför vad som väntar (operationen) .., en slags förväntan .., flera månaders rehabilitering och frånvaro av arbetskamrater och kunder ..., ja, det är mycket som blir annorlunda.
Att inte få köra bil på flera veckor, är också en sån sak.

Så i brist på besök av John Blund, lyssnar jag till Vetenskapsradions veckomagasin som bland annat handlar om hoppstjärtar! Inte en susning hade jag om att det fanns små djur som heter hoppstjärtar!
Hade ni?

När det blir morgon och pv cyklat långrundan med harry och vi börjar med frukosten, berättar jag för pv om den här .., ja, en slags sorg över att all denna kunskapstörst kommer så sent hos mig! Nu, när jag snart går i pension och inte vet man om demensen dyker upp när man minst anar det .., ja, då vill jag nästan aldrig sova, det är så mycket jag vill veta!
Och P1 är en  g u l d g r u v a!
För att inte säga Kunskapskanalen!

Och så ännu ett guldkorn!
(Ja, den här bloggen börjar alltmer förvandlas till Röster i Radio & tv) .., Söndagsintervjun nu på morgonen med höjdhopparen Stefan Holm.
Ååå, vilket härligt program!

Nej, inte det minsta lilla påsklilja finns i min närhet, men däremot små, små snödroppar i rabatten mot väster. Men påskliljor är vad jag längtar efter! 

Nu är klockan lite drygt tio .., jag har läst det dagliga mejlet från min tio år äldre (men pinnsmala) syster i Australien - hon har väldiga problem med ett ben och i ljumsken och grav artros är konstaterat .. - hon skriver om "bara trettio graders värme" och snart är det höst i sydaustralien, allt medan vi går mot vår .., och pv reprislyssnar till Stefan Holms prat .., och jag ska tända några ljus och ta mig an morgontidningen. 

En riktigt fin söndag önskar jag er alla!
Ajöken, sa fröken.