Sommartid känns det som om det vimlar av rödvitrandiga ungdomar i butiken!
(Eller orangevitrandiga, om man ska vara noga).
Det är flickor eller pojkar som är under arton år och som då ännu inte får stå i kassan och likt idoga myror fyller dom in varor och det spelar liksom ingen roll vilken gång man kommer till, så nog är nån av dem där!
Fina, rara ungdomar!
Det här är Linn.
Hennes storasyster heter My och har också arbetat i affären (det är ju så det ofta blir; sköter storasyskonen sig, är det enklare för småsyskon att få sommarjobb) men My har nu läst i ekonomi i Lund och ska i höst praktisera på Svenska Handelskammaren i Amsterdam. Men det är inte det viktiga, nej, det är nämligen så här, att det kan omöjligen i hela världen finnas en människa som har ett soligare leende än denna My, alltid, alltid! Det spelar ingen roll när hon lägger in en bild på instagram, så det soligaste leendet, det finns hos My.
Och hennes lillasyster Linn, verkar minsann också ha ett leende på läpparna när man ser henne!
Härom året vimlade det utav pojkar som hette Filip eller ..., ja, nåt annat som jag glömt och jag sa konsekvent fel. Då blir man glad när nån heter Pontus och det gör den här unge mannen! Det är första sommaren han är i affären.
Dom här bilderna har jag tagit för att pränta in deras namn .., dom andra kommer senare, om dom nu vill vara med på bild, alltså.
1 kommentar:
Haha, vi har en Philip nu i butiken, och för ca 2 år sen en Fhilip, han var lång, smal och rödhårig och full med energi. Honom saknar jag fortfarande! Båda födda runt -94.
Skicka en kommentar