Den andra lediga dagen ....
... inleds med ett besök på affären.
I fikarummet sitter Carina som egentligen har slutat, men hoppar in extra då och då och ååå, så roligt att se henne igen! Så var också brödavdelningen alldeles särskilt fin idag; välfylld och rent av tjusig!
Slog mig ned en stund i fikarummet tillsammans med chefen, Erik och just Carina och aldrig är det väl så roligt att vara på sitt jobb, ja, som när man är ledig :)
När jag kom hem stod en bil parkerad nere vid vägen och jag anade vem som var på besök, jo, så var det också, där var Eva från Tyresö med sin långe make och jag hade med mig alldeles nybakade cinelle (typ wienerbröd) och så slog vi oss ned på altanen och det blev prat om semestern som varit; om hotellrum och frukostar och en massa annat och mitt i alltsammans brakade trädgårdsstolen som den Långe Mannen satt på och det blev lite skratt och jag sa att nu blir nog friherrinnan lycklig; det var hon som knäckte den först av allt, men bara lite-lite.
Vi pratade ganska länge om det här med vad man minns och inte.
Under semestern i Tyskland läste pv och jag själv en hel del om Gustav Vasas döttrar Cecilia och Katarina och det var hur intressant som helst och vi surrade en del om det när vi körde bil bland alla majsfälten och inte hade annat för oss.
Vad har det med minnet att göra, kanske ni tänker?
Jo, för nu när jag skulle återge lite av det där spektaklet med systrarna Vasa (för så var det nämligen) så kom jag knappt ihåg nånting och som jag önskade att pv hade suttit vid bordet, för hans minne är som ett läskpapper i jämförelse med mitt!
Och Eva påstod att det var likadant för henne.
Inom kort ska hon återvända till Tyresö och då på ett sjukhusbesök och hon visste bestämt vilket sjukhus det var, men Långe Mannen sa att så var det inte alls, det var ett helt annat och han kunde till och med rabbla upp hela adressen utantill!
Jodå, han hade rätt.
Har man haft en mamma med Alzheimerdiagnos är det nog tämligen logiskt att man reagerar direkt när ens minne inte är som man önskar att det ska vara .., och så känns det ibland.
Ja, ja.
Än vet jag i alla fall hur jag loggar in på mitt konto ,-)
Nu är verkligen fjärilarnas tid!
Det vimlar av dem .., mest kring myntan som vi låtit gå i blom .., och den här skönheten slog sig ned alldeles vid kaprifolen och det var just så pass att jag hann fram med kameran!
Innan jag loggar ut lägger jag ut den här bilden.
Jodå, mammor har all tillåtelse i världen att bli stolta över sina barn; precis som pappor, mor, - och farföräldrar och flickvänner och alla som nu vill.
Alltså säger jag stort GRATTIS till Anders och kompisen/kollegan (med samma namn som hunnernas konung) som fixade en andraplats i Nordiska Mästerskapen i crossfit för poliser!
Bra kämpat!
Nu ska jag ta hundarna på promenad och sen fundera lite på middag som blir fisk i någon form.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar