Elisabet

När det tar slut ...

Det blev en tung dag på jobbet igår, när en av arbetskamraternas far helt plötsligt gick bort och det alldeles på tok för ung! Detta - hur fort livet kan ta slut - var väl vad vi alla tänkte på mest hela tiden, allt medan köerna växte sig långa.  Även om många sommarkunder har börjat arbeta igen, så är det ju alla med sommarhus och som är pensionärer som är kvar, för att inte tala om alla tyska turister.
Vänliga människor hela bunten.

Nu, när sommarjobbarna har tackat för sig och givit sig av till olika lärosäten - (Hampus som ska läsa medicin i Lund har fortfarande inget boende)  - är det nästan enbart ordinarie personal kvar.  Lovisa (som plockar in varor) ska läsa ett halvår i London och känner sig aningen pirrig inför detta .., och Elin försvinner till högskolan i Örebro. En annan har påbörjat sjuksköterskelinjen här i Halmstad.

Inledde mitt värv med att skura kassorna och kassabanden och torkade rent på datorskärmarna; beställde hem nya frimärken (Lars Lerin) och så var det allt det vanliga.

Kom hem halv tio och gick raka spåret till duschen, totalt slut på.

Snart ska jag ge mig av igen.
Har tillbringat en timme på stranden i Steninge och frågade idag kvinnan som sitter där med sin rollator om hon kanske längtar efter ett dopp och om hon då behöver hjälp? Kanske att det kan ordnas. Kanske. Det är det där med balansen.

Intill mig slog sig en kvinna ner; hon var från trakten av Borås och hade deltagit i en kurs, men stannade själv kvar två dagar bara för att njuta av Halland i allmänhet och Steninge i synnerhet.

Själv simmade jag ovanligt länge .., vattnet var precis som igår ljuvligt, precis lagom svalt, kanske arton grader, kanske mera? Och inte en endaste manet har jag sett skymten av.