Elisabet

Löftet ...

Frånsett detta att jag ska ta tag filmtittandet på allvar, så hade jag även föresatt mig att försöka hitta tillbaka till böckernas värld.

Under en period - en låååång period - av livet, läste jag jämt.
Och när jag hade fångats av en serie och den sista boken var utlånad på biblioteket hemma i Malå, ja, då ringde jag till Norsjö bibliotek och hörde om dom hade den bok jag så trånade efter och så körde jag tio mil inalles och på sätet hem låg sista delen av den där serien av Herman Wouk.

Biblioteket i Malå var en guldgruva!
Jag hade lånenummer 19.

Men så kom annat i vägen, förmodligen sociala medier .., och jag tappade bort mig.
Och allt läsande, frånsett dagstidningar.

Så nu hade jag beslutat mig för att åtminstone försöka börja om .., jag vet ju hur underbart det är att bli fångad av en bra roman! I SVT:s Nyhetsmorgon (älskar Ted Wigren och Ulrika Bergsten, vilket studiopar!) fick vi tittare tips om "Kvinnan i fönstret" av A J Finn. Tio minuter senare hade jag beställt boken hos Adlibris.

Igår läste jag ut den.

Anna Fox lever ensam och isolerad i sin lägenhet i New York. Om dagarna dricker hon vin, ser Hitchcockfilmer och spionerar på grannarna. En dag flyttar familjen Russell in i huset på andra sidan gatan. En mamma, en pappa, en tonårig son: på ytan den perfekta familjen. Så en kväll blir Anna vittne till nåt hon inte borde ha sett. Hennes värld faller samman. Vad var det hon såg? Har hon inbillat sig allt? Och vem är egentligen i fara?

Hur var den?
Jo, som en Hitchcockfilm och jag hade nästan alla som mördare innan jag kom till slutet.
Nästan alla, i alla fall.
Var den bra?
Ja. Inte den bästa jag har läst, men eftersom jag omöjligen kunde lägga ifrån mig boken, så måste den ju ha varit läsvärd.
På en skala från 1 - 10?
Sju, kanske.