(Jo, minsann .., nu är det verkligen onsdag!)
.... speglar sig i en garderobsvägg i annannans föräldrahem i Skåne.
(Såna här bilder med speglingar/skuggor, får mig alltid att bli så varm i hjärtat. Och när jag tittar på den här bilden, tänker jag på det som format annannan och fick henne att bli en till synes stark kvinna som började forska och bosatte sig i Porto, Portugal. Ett liv som torde vara så annorlunda i jämförelse den tillvaro som hon en gång växte upp i).
2 kommentarer:
Funderingen gör mig lite rörd. Om jag får våga mig på ett svar så är det kärlek och trygghet och lagom höga krav och respekt och att få vara med på riktigt. Från min familj. Och en känsla av att inte höra hemma. Och så sådant som bara finns i mig själv utan att någon satt dit det.
Annannan: tack som svarade, fast du inte behövde. Jättesnällt.
Skicka en kommentar