... att idag hände det verkligen, ja, att jag på en enda gång hittade ett par skor som kändes som gjorda för mig! Och inte var det i någon fashionabel skobutik heller, nej, på Netto i Heberg!
Det var dom första skorna som blicken föll på .., ett par boots i sååå mjukt skinn, så där så det kändes som om det var en strumpa jag tog på mig! Underbara!
"Ja, men det är ju Charlotte-skor!" sa expediten.
Det sa inte mig just nånting, men jag minns en annan gång när jag på second-hand-butiken i Ystad hittade ett par liknande skor (men inte Boots) och det visade sig vara av märket Gabor och min före detta svåger, som en gång arbetat i en skoaffär, utbrast: "men Elisabet, har du skor från Gabor!?"
Dom hade jag betalat sjuttio kronor för och jag älskade dem innerligt!
Svängde förbi friherrinan (som satt rakt upp och ned på en köksstol och jag begrep ingenting) och jag spatserade omkring i köket och till slut förstod hon och gav mig en så stor och varm kram, för det här skoletandet har hon (och pv) nog hört talas om till leda, ja, i minst fyra års tid!
Bilden: AP skickar bilder på småkatterna. Här den som tycker bäst om henne.
Annat?
Svängde förbi affären och skrev ett förklaringsbrev till Bodil, då det strulade med ATG:n igår.
Nå, jag hann inte lämna det på hennes skrivbord, förrän hon själv kom på lagret och då fick jag förklara. Det var inte själva ATG-maskinen som krånglade, det var jag själv och det var så pinsamt.
Jag tänkte en natt när jag inte kunde sova, att den där rädslan (läs: skräcken) för att göra fel, kanske har att göra med mina första skolår, då, när vi hade en sååå sträng lärarinna som blev så arg om det blev fel, mest i matten. Och det hände ofta att jag suddade sönder bladen i räknehäftet, i skräck att ha gjort fel och mycket av den rädslan har följt mig genom livet.
Mästrande tillrättavisningar också, då blir jag genast sex, sju år (ja, jag började skolan när jag var sex och somliga klasskamrater var precis ett år äldre) och sitter där i skolbänken och rodnar och känner mig oduglig. Kanske .., beror göra-fel-rädslan på nåt sånt? Måhända borde man gå i nån slags befriande terapi?
Bilden: Morgongos med pv. Åååå, så skönt att bli kliad i nacken!
Just nu ägnar sig pv åt att byta däck på bilen ..., vi har ätit god snabblunch här hemma och Susie Arioi sjunger så ljuvligt vackert om "All the way", som är den vackraste text jag kan tänka mig i en sång.
Det handlar om att bli älskad fullt ut, trots fel och brister.
Kan det finnas nåt bättre?
Nej, det tror jag inte.
Här kan man höra mer av denna canadensiska sångerska.
Jag gillar bilden också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar