... finns i Halmstad.
Vi åkte nämligen in igår för att titta på en lägenhet till en av pv:s allra bästa vänner under åren, hon som arbetar i Umeå - har arbetat i Halmstad - och nu vill tillbaka till landet Halland.
Det var en lägenhet på sjätte våningen och med ljusinsläpp från två håll.
Balkongen visade sig vara pytteliten och inget för den som har minsta anlag för svindel och hissen inget för den som har klaustrofobi, men för övrigt visade det sig vara ett fint boende.
När tittandet var överstökat (vi filmade och tog bilder och skickade dem norrut ..), tog vi trapporna ner. Sex våningar .., breda marmortrappor och jag fixade det galant! Det är som ett mirakel och det finns inte ord för hur tacksam jag är för den senaste knäoperationen!
Tänk, att få ett helt nytt liv!
3 kommentarer:
Min dotter flyttade in på sjätte våningen med liten hiss. Inget att flytta möbler i. Hon och pappa slet och släpade hårt. Tur nog var det i alla fall raka trappor mellan våningarna ...
Också något att tänka på.
Min mamma bor utan hiss men spiraltrappa, på tredje våningen.
Jag fascineras ofta av mäklarspråk, som går ut på att romantisera och guldplätera allt. Ofta blir det stor humor.
Cecilia N: trapporna visade sig vara breda och rejäla, men i hissen går det väl bara in lådor typ banankartonger. Stackars flyttkarlar när sängar och annat ska kånkas in. Tack och lov inget piano.
Bert Bodin: ja, det där lärde man sig snabbt när vi letade hus i Skåne i början av 90-tale.
Skicka en kommentar