... går till Eva på Tyresö som igår förlorade sin lillasyster.
Det är lillasyster Karin som på bilden står framför en ung Eva som då är lucia i Norrköping, tillsammans med andra barn från Norrgården.
Att förlora ett syskon ..., det enda syskon man har .., måste kännas i hjärtat.
I flera månader har vi - vid sidan om - kunnat följa Karins kamp mot sin lungsjukdom och att inte få tillräckligt med syre, det måste väl ändå vara något av det värsta man kan tänka sig.
En enda gång har jag träffat Karin.
Då var hon och hälsade på Eva och hennes Långe Make i sommarhuset i Haverdal och det jag minns allra mest, det är att hon hade så otroligt vackra ögon.
2 kommentarer:
Ja den värden - möta de patienterna - var mitt förra jobb. Det var tufft! Vet precis men känslan de man möter vet man nog aldrig.
Inte värden... världen ska det vara.
Skicka en kommentar