Tre missade samtal ...
Alla utan uppringningsnummer.
Då anar man.
Då anar j a g.
Lyssnar av mobilsvararen.
Jodå.
"Hej det är Annika på mammografin. Vi vill gärna ha tillbaka dig för ytterligare prover. Kan du ringa oss när du lyssnat av det här, eller i morgonbitti?"
Och plötsligt ville jag bara gråta.
9 kommentarer:
❤️
Så oroligt, men det går nog bra. Jag håller tummarna!
Jag tänker på dej. Många varma kramar.
Jag med. Vill också gråta för oavsett så är det detta med oro. Vad menar de?
Största kramen från mig! Den största!
Trots mitt yrke så är jag så rädd för sjukdom. Som två motparter i mig.
Vill också gråta.
Har du stora fickor?
Jag hoppar ner i en och följer med.
Det KAN ju vara så att det blivit suddigt eller otydligt... Men visst förstår jag oron! Jag ska på mammo om en vecka. Klämmer och känner noga när jag duschar...
Kram från en nykter hypokondriker... dvs jag har slutat måla upp allt vad som kan hända. Det mesta kan jag ändå inte göra nåt åt. I så fall hade jag INTE studsat nerför trappan på äschlet i förrgår, så att jag har blivit ”a pain in the ass” på mig själv...
Bloggblad
Så mycket har jag tänkt och tänker på dig, och fortsätter att göra det.
Skickar hållna tummar och stärkande tankar via cyberrymden.
/Båthuspernilla
Förstår din rädsla. Kramar om!
/Biggan
Oro är den jobbigaste av känslor...
<3
Skicka en kommentar