Det var på den tiden när man skickade mängder med vykort och knappt fick utrymmet för text att räcka till .., nej, bokstäverna svävade iväg ut i periferin. Det var ju så mycket att berätta om!
Året var 1991 och det var Anna och jag själv som var på holiday.
Först båt till Harwich (från Göteborg), därefter en hotellnatt i London och dagen därpå tåg till Axminster och därifrån minns jag inte ...? Blev vi hämtade? Tog vi buss? Eller taxi?
I minst en veckas tid, jag tror det var tio dagar, bodde vi sedan i ett hus vi fått låna av engelsmän som givit sig av till Malå och det var ett elände för oss att få igång duschen, för att inte tala om tv:n.
En stressig dag har det varit.
Jag körde in diverse kartonger som förvarats här i många, många år - mest kläder och leksaker från när Hilda var liten - och det blev i alla fall kläderna (jättefina små koftor som Hildas mormor Ingrid stickat) som hamnade hos hennes mamma. Övrigt får stå i vårt garage och utsorteras av Hilda själv, annars hamnar dom på återvinningen (det är gott om muslortar i kartongerna).
Mera vykortsskrivande .., det var i Rhetymnon på Kreta och kameran var en Canon - högt älskad -.
Den rosa koftan kom från Gudrun Sjödén; tyget kallades för Lahmanstrikå och jag älskade den.
Träskor hade jag också. Och behån låg tydligen kvar på hotellet.
Ett annat vykort som skickades iväg.
Som jag log åt texten.
Ja, inte att skicka vykort, men att åka dit. Det gjorde vi också.
Nu är det kväller.
Kolsvart ute.
Pv har givit sig iväg till båten för att lägga på presenning eller fixa med motorn och i morgon hämtar jag upp honom i stan och så blir det Ystad nästa. Närmsta grannen kollar till huset och friherrinnan ger sigge mat och gosar lite med honom. Han sover inomhus hela dagarna och ger sig ut på äventyr nattetid.
2 kommentarer:
Trevlig resa!
Tack Cecilia! Jag hoppas verkligen att det ska bli bra. Regnponchon ligger nerpackad.
Skicka en kommentar