Min mamma brukade säga att när hon var i Bolivia och saknade pengar .., ja, när hon skulle bekosta en operation till någon patient som kanske förlorat en arm eller ett ben och det skulle bli dyrbart och kanske protes måste införskaffas .., då, då kom alltid - som någon naturlag - pengar hemifrån. Med "hemifrån" menar jag inte att det var från mig, nej, från Lions eller nån församling eller helt enkelt goda vänner.
"Du förstår Eliza, det slår aldrig fel!" skrev hon ofta.
Hon trodde verkligen blint att det skulle ordna sig.
Ungefär så är det med bloggens fönsterbidrag.
Jag var precis på väg att leta upp ett fönster, när jag ser att det kommit ett WhatsApp-meddelande och då anade jag. Jo, minsann!!
Det var det här fönstret och så här skriver madamen med håven:
"Hej,! Jag är nu ngt besatt av att fånga fönster. Det här kunde jag förstås inte motstå! Fångat i Porto i skymningen måndag eftermiddag."
Tack annanan! säger jag och hoppas att besattheten inte ger med sig.
2 kommentarer:
Livet har en förmåga att skicka något/någon när man behöver det. I alla fall har det varit så i mitt liv. :-)
Ulrika: ja, jag är benägen att hålla med!
Skicka en kommentar