Eva i Tyresö har många bilder från sin barndom (i alla fall enligt mina mått; jag har knappt några bilder alls från min mormor, som för övrigt var den enda som levde av mor, - och farföräldrar när jag växte upp) och kanske är det bristen på egen dokumenterad historia bakåt som gör att jag blir såå glad när jag ser sånt här!
Är det inte underbart?!
Här sitter Evas farfar Axel, hennes mamma med lillasyster Karin som är 2 år .., och så, längst till höger, Eva själv vid nio års ålder.
Som jag tycker om bilden!!! Och Eva så go så man vill krama om henne och hon ser så lycklig och frimodig ut! Eva har ofta berättat om sin uppväxt - alltid i positiva ordalag - och jag tycker helt ärligt att det syns på bilden .., att det här är en liten tös som känner sig trygg och älskad.
En liten storasyster som tidigt visste att hon ville bli lärare.
Ett "arbetarbarn" som gick en annan väg än sin mor och far och mor, - och farföräldrar.
Och här en något suddig bild - men ändå - av Evas mamma och pappa.
Så här skriver Eva: "Dessa bilder är från 30-talet. Pappa kunde inte simma, men mamma lärde honom! De gifte sig 1935."
Och hon fortsätter: "När kriget kom och de var gifta, skaffade de dessa skinnramar med foton som de skulle ha i längtans tider. Det gick väl an för mamma som var hemma i lägenheten i Norrköping, men pappa Gösta låg inkallad i Norrland och kunde ju inte ha den stora ramen med sig.
Pappa frös där långt i norr och mamma Maja skötte mig. Jag föddes 1943 och pappa kom hem vid krigsslutet."
I ett blogginlägg från juli 2015 ställer jag frågan: "Var kommer du ifrån?"och svaren strömmade in. Så här skrev Eva:
"Jag kommer ifrån Norrköping!
Ibland hör någon dialekten och då frågar dom! Det blir jag bara glad av och svarar naturligtvis. Ända tills jag var tjugo år bodde jag där. Jag växte upp och gick hela min skoltid där i olika skolor. Matteusskolan Flickskolan och Läroverket. Det var slitigt, men jag ville ju bli lärare och då måste man, sa pappa.
Lekte gjorde jag på norrgården där vi bodde och på landet i Graversfors. Mest lekte jag skola för jag hade bestämt mig tidigt. Jag samlade så många barn som möjligt och det var en allvarslek! Den som larvade sig fick inte vara med.
Sedan bar det av från Norrköping till Stockholm, men det hörs alltså än att jag kommer från Norrköping. "
7 kommentarer:
Jag gillar östgötsk dialekt!!
Annannan: för mig är det nog så att tycker jag om människorna, så tycker jag om dialekten. Men det finns undantag :) (Dock inte östgötska).
Östgötska är ljuvligt! Många östgötar i rallyvärlden så på vissa tävlingar är man omgiven av den dialekten. :-)
Jag har tre gånger den här veckan fått frågan om jag kommer från Dalarna. :D
Ulrika: från det att jag förbereddes inför operationen i förra veckan, tills jag var klar, fick jag SJU förfrågningar från personalen .., ja, var jag kom ifrån? Lika förundrad var gång, även om jag ju vet att min dialekt till stor del är oförändrad.
Hälsa Eva att vi nog måste ha gått i Läroverket samtidigt i Norrköping. Jag är född året efter henne och bodde i Norrköping ett par år under min uppväxttid och gick i skolan där i början på 1960-talet. Jag pratar inte östgötska eftersom jag är född och uppvuxen i Skåne med föräldrar (från Linköping) som pratade rikssvenska och dialekter tilläts inte i mitt stränga hem. Varken den ena eller den andra. Östgötska raljerade man kring precis som man fortfarande gör i teatersammanhang eller buskis. Tråkigt tycker jag som gillar att höra var folk kommer ifrån och inte förställer sig (som John Pohlman och Björn Ranelid som blandar tungspets- och tungrots-r). Mina barns pappa bor i Norrköping, det känns alltid hemma när vi är där och hälsar på!
Jag råkar vara född i Uppsala men är kulla i blodet ��
Mamma och pappa flyttade till Uppsala och bodde där i 14 år. Även deras vänner flyttade efter. Jag och mina syskon (lillasyster och lillebror) hängde med när dom åkte "hem" till Dalarna var annan/tredje helg �� Precis som vännerna och deras två döttrar.
Jag gick ut mellanstadiet i en ort utanför stan, och fick flera gånger frågan vilket LAND jag kom från. Hade i stort sett bara dalmål runt mig ��
Min kompis Lena blev kvar i Uppsala men vi har fortfarande kontakt ofta ��
Kram Kerstin i Dalarna ❤
Monet: det ska jag hälsa henne!
Kerstin i Dalarna: den frågan fick jag också i skåne, ja, vilket land man kom ifrån ,-) Tack som berättade!
Skicka en kommentar