Måndagkväll i landet Halland ...
En gång på 80- talet, det var när jag arbetade på Nilahallen i Malå, hade jag textat en skylt, ja, det var nåt om karrékotletter, det som i Skåne heter grishals.
Det var en stor skylt - största sorten - knallgul botten och svart och röd text ..,. och den skulle sättas upp på det jättelika skyltfönstret ut mot Skolgatan.
Problemet var att jag råkat sätta den upp och ner och det ska jag säga, att så många kunder som uppmärksammat och handlat karrékotletter som den dagen, det var det länge sedan vi hade haft! Så många hade stått och vridit på huvudet för att se vad där stod och sen satt det fina priset kvar i huvudet!
Ungefär så blev det med mitt förrförra inlägg .., jag höll på att ramla baklänges när jag nyss satte mig ner här vid datorn och såg att där var t i o kommentarer! Tio! Numera får man vara glad om det är två som kommenterat och ofta tror man att där inte är en enda som läser, ja, möjligen frånsett Bert och någon annan trofast bloggvän.
Men nu .., tio!
Det här ska bli min melodi hädanefter.
Och så ska jag tala om för er v a r f ö r jag skrev söndag, för annars får jag väl ännu en demenstest mig tillsänd - om än aldrig så välmenande -.
(Och jag VET att det var av välmening och omtanke! Avsändaren vet ju att jag brukar göra klocktestet för att se hur det går med hjärnan).
Jo, för pv har alltid fredagar fria och nu hade han ju varit fri i tre dagar - precis som han brukar vara - men egentligen sedan i torsdags - och ni kan inte tro hur glad jag blev när jag idag på förmiddagen insåg att oj, han ska inte alls till jobbet i morgon!
Och vem bryr sig om veckodagar när man är pensionär?
Nu vet ni.
Och stort tack till alla er raringar som berättat att det är lördag där ni bor!
Nu blir det som på Oscarsgalan: tack till annannan (tänk, i Portugal är det lördag!), tack till Turtlan som tittat på en rislampa med juver (!!) .., till Ulrika som väntar på snigelbesök och gjort ett fint hjärta som fladdrar i vinden (övar sig inför bröllopet) .., till den virkande Bente i Norge och inte nog med det, även hos Bert i Luleå, Monica i T i Lysekil och Monet i Norrtälje visar det sig vara lördag!
Cecilia N tänker att hon kan ta vilken dag som helst ... och Bert igen, han har - vid närmare eftertanke - dessutom kommit på att jag är SYNSK!
Jag lever inte i nuet och inte bakåt, jag lever i framtiden och får plötsligt dagar tillgodo!
Halleluja!
Kram till er alla!
9 kommentarer:
Nä tio kommentarer, det är minsann inte fy skam... en söndag ;)
Min farmor är garanterat min absolut flitigaste bloggläsare och största supporter och det har hänt att det kommit ett ängsligt mail där hon undrar om vi har det bra, om det nu dröjer mellan inläggen. Jag älskar henne för det (också)!
Annars undrar jag ofta om någon alls läser längre och jag blir så glad när det står att där är en kommentar :)
Hos dig läser jag varendaste dag, men oftast från mobilen och på den lyckas jag inte skriva kommentarer på en endaste blogger-blogg (och jo, det går såklart att kommentera senare, från datorn, men så blir det uppenbarligen sällan).
Jag log hur som helst när du beskrev vad som fångade lille Edvins intresse i trädgården och tänkte att precis sådär är det ju. Bollar och gungan är förvisso populära köpta saker här, men annars leks det flitigt med en gammal lastpall, pinnar, överblivna gatustenar och annat som alls inte är leksaker. Likadant i sandlådan -de riktiga sandleksakerna konkurrerar inte ens nästan med kastruller, äggkoppar, bunkar och slevar inköpta för en mycket billig peng på Bra och Begagnat.
Puh! Jag läste lite snabbt igårkväll och började undra om det var jag som var dagvill. Såg sedan kommentarerna och kunde andas ut. :-)
Ha nu en skön Nåndag och njut av ledigheten. ❣️
mossfolk och pernilla! ja, det är ingen ordning alls på dagarna sedan jag gick i pension! Vi hade dessutom lyssnat på SR.play på Söndagsintervjun med Anders Tegnell, så jag var helt inne på söndag :)
Jag bekymrar mig inte så mycket om ifall det står rätt eller fel dag, man fattar väl ändå liksom. :-)
Omtanke är fint, men omtanke och råd som ges utan att man bett om det kan vara tröttsamt. Något att tänka på -också- för folk. De som ofta ger råd utan att ha blivit tillfrågade tänker inte på att det är många som ägnar sig åt just oombedda råd, och då blir det lätt ganska drygt. (Vad jag saknar Magdalena Ribbing ibland!)
Jag bloggar lite ibland, men det är så få som läser numer, så det lutar åt att jag lägger ner. Gårdsbloggen kommer nog att leva, iaf när pandemin gett upp för då kommer det att bli väldigt mycket mer aktivitet på gården, planerna är stora och många, men annars, det vette 17.
Mossfolk, om du går över från mobilversionsläge till webbversion så kan du kommentera. I alla fall fungerar det så för mig.
Jag tror jag ska ta till mig Pernillas tips.
Hädanefter är det nåndag, alla dagar i veckan.
Ja men jag saknar också Magdalena! Hon var så bra på styra upp saker. Rakt på sak på ett bra sätt! Det hade varit en fröjd höra henne ang hur vi beter oss angående pandemin.
Bert Bodin: ja, det var en fin idé!
Turtlan: ,-)
Mossfolk och Ulrika: jag lusläser vartenda inlägg hos er! Däremot tycker jag oftast inte att jag har så mycket att tillföra och då kommenterar jag inte.
Skicka en kommentar