måndag 31 augusti 2020

Efteråt ....


Det blev en fartfylld dag igår, med resan till Malmö och så flytthjälp hos lillkillen och hans mamma och pappa, även om det grövsta jobbet redan var gjort av Claes och Monica, svärdotterns föräldrar. Dom hade hjälpt till att kånka och packa kvällen innan och något gympass behövdes säkerligen inte.


Sonens vänner från evigheter tillbaka (i alla fall tjugofem år) bistod med monteringshjälp, främst av det nyinköpta - och stooora - matbordet från Ikea! Vilka underbara vänner!
Och vilket perfekt samarbete!


Se där! Så var det klart!
Och deras döttrar lekte med varandra i timmar!
Dom stod ute på gården och sjöng och sjöng och sjöng .., byggde en koja i en garderob (eget rum, vem bryr sig om sånt ..:?) och en av tösernas lillebror - Adrian - föll handlöst för Harry och fullkomligt skrek av lycka av att se och klappa en hund!

Per, med grå t-shirt och ursprungligen från Ångermanland, sa häpet .."men Elisabet, du har börjat prata mycket mer norrländska!" och det sa även Anders häromkvällen.
Kan det kanske bero på att jag numera inte träffar så många människor .., det är ju mest pv, friherrinnan, vännerna från Tyresö (som nu åkt hem) och nu och då någon förbipasserande granne som det blir prat med?
Det är i alla fall inget jag själv tänker på.


Ebba och Freja. En är tre, den andra fyra.
Och som så många gånger tidigare ., tänker jag att småttingar är det bästa som finns.

Efter fem timmar bar det av till min störstasyster i Hörby.
Vi satt på altanen ute i solskenet och konstaterade att vi inte träffats sedan före jul förra året! Helt otroligt. Alla var sig lika .., och dalmatinern Tara ägnade den timme vi var där till att nosa på Harrys svanstipp .., kanske kom hon verkligen ihåg att han en gång hade haft en lång och stilig svans?

När regnet kom - ja, efter precis en timme - tackade vi för oss (inte en enda kram .., så annorlunda tillvaron är!) och åkte hemåt. (Vi skulle enbart träffas utomhus, därav hemfärden).

Vägarbete  pågick efter Laholm och vi satt nog i en timme drygt och ofta stod vi helt stilla, för att ibland kunna köra fram ett par meter.
Då hade vi innan dess kört den vanliga vägen via Hörby, Höör, Klippan, Ljungbyhed och det är så vacker natur så det är inte klokt, för att inte tala om bokskogen hitom Skäralid .., som att köra i en tunnel!

Nu vankas seglats till Orust för pv och mina barns pappa. Den senare kommer med tåget ikväll och antingen blir det nattsegling den första trista biten längs kusten, eller så ger dom sig av i morgonbitti.
Vi får se.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, jag måste komma igång med bloggandet igen alltså. :-)
Och jag har nog trettifjorton fönster till dig i min håv här!

Har knappt varit inomhus på hela sommaren känns det som, men med höstmörkret blir det mer och då ska jag försöka blåsa lite liv i nån sorts bloggande.

Nu ska jag och min barfotaigräset-fötter, ja det är nog förfärligt men så är det hos mig, tassa in till sängen och lägga sig. Imorgon hämtar jag första gruppen höns!

Kram! <3

Ulrika

Elisabet. sa...

Ulrika: ja, det tycker jag verkligen! Vi är inte många nu från min ursprungliga länklista! Hojta när du är igång, så pytsar jag in dig i listan (där du åkte ut utan att det var meningen och än värre var att jag INTE kom på vad adressen var, jag som skrivet den tiotusen gånger när jag länkat! Nu vet jag.

Anonym sa...

Jag ska sätta mig senare idag och skriva tänkte jag. Hönsen är ju här nu så det lär bli en triljon bilder på dem om inte annat. :-D

/Ulrika