Bara i Sverige kan det se ut så här skulle våra franska vänner säga. Undrar om det finns något annat land där alla tar av sig skorna på det här sättet?
Våra kompisar i England hade väldigt roligt åt att vi per automatik tog av oss skorna så fort vi kom in till dem. Vår son, som vid första besöket var 9 år, tyckte att det var hemskt konstigt att deras dotter kunde leka och bygga lego MED SKORNA PÅ!!! Det hade han aldrig varit med om.
När jag var barn tog man aldrig av sig skorna - sen började mammorna förvärvsarbeta och hade annat att göra än att piska mattor och torka golv, så jag minns när vi började ta av oss skorna precis i början av 60-talet.
Hemma hos oss fick man absolut inte gå i strumplästen. Vid torrt väder gick man in och ut med samma skor, var det blött och lerigt tog man självklart av ytterskorna men satte alltid på inneskor. Jag har fortfarande mycket svårt för folk i skitiga tubsockor, ofta fotsvettluktande som kliver in i mitt vardagsrum eller tassar runt hemma utan skor. Jag har själv alltid med mig inneskor om det är dåligt väder och jag hälsar på hos någon. Det knäppaste av allt är om man någon gång är bjuden på fest och alla är lite uppklädda. Karlar i kostymbyxor i strumpläst och kvinnor i klänning i strumpbyxfötter!
När jag växte upp hade min mormor (och mamma och pappa) bottiner och galoscher vid slaskväder. Jättepraktiskt. Men för dem fanns det plats i ordentliga skohyllor, aldrig att man samlade dem i snubbelhögar som man ofta ser i Sverige
Efter tio år i södra Frankrike har det varit befriande att gå in och ut som man vill och att alla andra gör det också. Det är förstås lättare där eftrrsom vädret oftast är torrt och man har stenplattor som våttorkas dagligen som rutin. Att gå in hos någon annan, barfota eller i strumpläst anser man där vara både ohygienskt och oartigt. Såolika kan det vara!
Raden med skor säger att här är det gäster och ett härligt gäng med folk. Ger glädje att se. En kul bild!
På stugan går jag nästan alltid in och ut med skorna på. Inte lika ofta här hemma. Ska jag ”på middag” så tänker jag självklart på vad jag har för strumpor på eller kanske inneskor. Tycker inte det är så konstigt att ta av sig skorna i ett land med vinter stor del av året.
Vi får ta och sjunga Povels ” Ta av dig skooorna” ;-)
Så himla intressant att läsa kommentarerna! För mig är det på gränsen till oförskämt att ha på sig skorna inne eller ha med sig inneskor, såvida inte värden i förväg varnat för kalla golv. På sommaren händer det att folk (även vi) säger ”behåll skorna på -det är ändå så skitigt här när vi springer in och ut” om någon ska in och hämta något. Till mormor hade man med sig inneskor för att det blev så smutsigt när rullstolen rullades ut och in. Inneskor signalerar för mig alltså att någon har ostädat (eller kalla golv). Undantaget är tillställningar på lokal där man har med sig skor att byta till inne. Apropå skor på rad på hallgolvet som jag associerar till gemenskap.
Exakt håller med dig! Inneskor tänker jag middag på ”lokal”. Tex en hyrd lokal, inte hemma hos någon. Skulle nog inte gilla att folk gick omkring med högklackat här på vårt golv. Nere har vi inga mattor eftersom det är golvvärme där. Finns ju många kul strumpor ha på sig också. Jag har tex med julmotiv eller Mumintroll. Eller några glittriga.
Monet, mossfolk och Turtlan: först: bilden var ju såklart för att illustrera skillnaden i antal skor, såklart har vi dem på skohyllan. Hemma i Malå gick mamma i det som då kallades slippers, pappa i strumplästen eller i tofflor. För oss är det ju en omöjlighet att gå in med skorna i huset, då vi går på gräsmattan och då får vi ju in hur mycket gräs som helst eller löv eller allt som nu finns där. Och vår uppfart är av grus/jord, ja, ni kan ju tänka er hur det skulle dras in, även om vi har en dörrmatta att skrapa av det värsta på. Sandaler går jag in i .., men ytterst sällan andra "ytterskor". Tack som delade med er.
Nu har jag surfat runt och läst på lite. Även om det här med att ta av sig skorna (och jag talar om när man kommer hem till någon annan, hemma hos sig själv gör man ju som man vill) verkar vara mest en svensk företeelse så finns det ju andra kulturer där man också gör det. Men det här att gå i strumplästen verkar man bara göra här - i övriga kulturer byter man till inneskor och det anses varken oförskämt eller associera till kalla golv. Och man har med sig finare skor om man är bjuden på fest hemma hos någon, inte bara på lokal. Men det har nog också att göra med att man i Sverige inte längre verkar ”klä upp sig” som man gjorde för inte såå länge sen. Utan skor i strumpläst till en finklänning verkar vara uteslutet i alla kulturer, skorna anses ju vara en del av outfiten.
Många refererar till att det här är en svensk klassfråga. Det tror jag också. Överklassen behåller alltid skorna på, övre medelklass också, där är det otänkbart att gå i strumpläst men där klär man ju också upp sig för olika tillfällen på ett annat sätt. Det gör man i Frankrike också - det är ett sätt att visa respekt för värdparet - att lägga ner omsorg på sitt yttre visar att man uppskattar att bli hembjuden till någon som också ansträngt sig. Fransyskor är alltid extremt klädmedvetna så det finns naturligt inlärt. Barnen kläs i finkläder redan som spädbarn och franska barn är alltid finklädda vid restaurangbesök eller familjemiddagar och barnkalas. Det var jag som barn också och det var en rolig och spännande känsla!
I de flesta andra länder har man heller inte hallar och kapprum som i Sverige. Antingen kommer man direkt in i vardagsrummet, som i USA där man alltid behåller skorna på, eller också är hallen en trång passage utan plats för en massa skor så som man ser det i Sverige. Vilket kan vara en förklaring. Det leder lätt till att man slänger ytterkläderna lite varstans -hänger av sig jackor på matrumsstolar t ex vilket ju heller inte är så kul.
En praktisk fråga till er som jobbar: vad har ni på fötterna på jobbet? Inte går ni väl barfota eller i strumplästen där? Barnen i skolan, hur ser det ut där? På förskolan? När mina barn var små hade alla barn mockasiner på sig inne, väldigt prakiskt.
Och majoriteten av svenskar äger nog ett par tofflor? Slippers, fårskinn? Och ju äldre man blir desto mer inser man riskerna med att gå i hala strumpor. Skulle tro att man har någon form av skobeklädnadskrav på de flesta äldreboenden?
Angående om skor inomhus och då på jobbet så är det inte helt jämförbart med skor inne eller ”hemma” hos sig själv eller någon. Skor är ju också ett skydd. Tex om man går mycket i sitt arbete eller som skyddsskor. Jag har ett par bra ”gympadojor ” på jobbet som jag byter till varje dag.
Om man har skor eller inneskor eller inte när jag blir bjuden på en middag beror helt på situationen, var och när. Den kunskapen har jag fått även om jag inte kommer från sk överklass eller övre medelklass. Med en mamma som arbetat på Konsum och en pappa som arbetade på Vägverket så är även jag ”drillad” i hur klä sig och när. Det har inget med klass att göra. Det har i min värld att göra med vilka personer som uppfostrat dig och deras syn på det. Har klarat mig bra (hittills) i både stugor och på Öfvre Östermalm (!) på middagar och dylikt med hjälp av min ”konsummamma”. Kom också att tänka på resor till Thailand. Vi bodde där bla på s k guesthouse. Ungefär som vandrarhem här. Där tog alla gäster och de som skötte om boendet alltid av sig skorna i dörren. Jag gjorde också så men tog med dem till vårt rum i handen. Inte lätt hitta nya storlek 42 i Thailand så var rädd om mina skor ifall ngn skulle ta fel...
Att man kan ha olika syn på saker berikar. Kul höra hur du tänker o har erfarenhet av tex från Frankrike men köper inte att det hör till klass. Hade tex en kursare på högskolan med både adligt namn och föräldrar med professor och dylika titlar. Men stöd till och omtänksamhet om sin dotter var på botten . Hon hade nog önskat sig en konsummamma som min! Både som vägledare i livet och som fanns där i tillvaron.
Monet: på jobbet är det en självklarhet med skor förstås- det vet ju du också - eftersom vi ju arbetar med tunga varuleveranser och andra människor kommer in i butiken med leriga eller snöslaskiga skor. I kassan har dom flesta - utom jag - nån slags träningsskor. Själv HATAR jag att bli varm om fötterna och sommartid är jag alltid barfota i mina sandaler, ja, till långt in på hösten. Att ta på mig fin-skor är en pina. Aldrig någonsin högklackat. På samma sätt som du tyckte om att få ha finkläder när du skulle på kalas, var det tvärtom för mig. Jag kände mig aldrig hemma i tyllklänningen från Amerika och storgrät när pappa ville att jag skulle ha den! Tack och lov att jag inte umgås i kretsar där det förväntas att man ska klä upp sig. Det betyder inte att jag inte tycker att det är snyggt med fina skor eller högklackat, det är bara inte jag. Turtlan: så klokt och ömsint skrivet! Jag tror KANSKE att det kan ha med ”klass” (detta förhatliga ord som delar in oss människor!) att göra, mest för att man ser ju hur andra gör och vill inte sticka ut. Men pratet om ”klass” är för den dom vuxit upp i Norra Norrlands inland och fjälltrakter .., ja, helt enkelt inte nånting jag öht har reflekterat över och aldrig någonsin hörde diskuteras hemma. Såväl pappa som mamma kom från enkla förhållanden, men visste att föra sig. Det kanske också är en generationsfråga, det här med skor inomhus?
Jag skrev att jag surfat runt lite för att få en uppfattning om hur det ser ut i andra länder. Och hur resonemangen går när det gäller detta i Sverige. Att det är något som skiljer ut Sverige är alldeles uppenbart - på olika sidor som handlar om hur man ska anpassa sig till svenska seder när man kommer hit från ett annat land finns detta med som ett stort frågetecken. Man förstår det helt enkelt och många tycker det känns väldigt besvärande att behöva ta av sig skorna (om det är torrt sommarväder, det är ju underförstått att ingen stövlar in med leriga skor) och gå i strumplästen.
Inte bara fransmänr tycker det här. Främst är det obegripligt för amerikaner som aldrig går utan skor inomhus. Det här är samma typ av fråga som den svenska fikatraditionen som man heller inte förstår eller de oskrivna reglerna som gäller i en gemensam tvättstuga.
På många forum och frågespalter om vett och etikett tas detta med att det skiljer sig åt mellan olika samhällsgrupper upp, det är inte mitt påhitt. Jag ställer mig inte heller bakom att det ena skulle vara ”finare” än det andra. Jag konstaterar - utan värderingar -att man lever olika sorts liv med olika seder och traditioner, både i olika länder och i olika samhällsgrupper, klass, om man nu ens får använda det förhatliga ordet.
Jag skrev det här eftersom det sas att det är intressant att diskutera olika sedvänjor och traditioner, inte för att få personliga lektioner och uppläxningar. Om en professorsdotter inte får stöd hemifrån har väl ingenting med skofrågan att göra eller att man självklart måste ha anpassade arbetsskor beroende på vilken miljö man arbetar i. Min fråga gällde inte skyddsaspekten utan t ex hur det ser ut i skolan, i kontorsmiljöer eller för dem som bor på äldreboenden t ex.
Det här med ord kan göra ont. Jag blev oerhört ledsen och började faktiskt gråta när jag läste de här svaren, så aggressiva upplevde jag dem. Och när det gäller att dra in frågan i ett generationsperspektiv känns det särskilt nedvärderande i dessa virustider när 70+ redan är så utsatta.
Monet: det här med generationsfrågan skrevs inte i någon nedlåtande mening. Jag räknar mig själv till samma generation som ni födda på 40-talet, även om jag är tio år yngre. Och jag tror verkligen att det till viss del OCKSÅ ÄR en generationsfråga. Och inte uppfattar jag vare sig Mossfolks, Turtlans eller mitt eget svar som aggresiva.
Nej det må vara. Jag inkluderar inte Karin i detta. Jag blev illafall mycket ledsen och väldigt illa berörd av attityden i svaren. Det kändes som personliga påhopp på någon slags överlägsen klassförnämhet jag skulle ägnat mig åt. Jag är övertygad om att svaren har getts för att platta till mig för min förmodade annorlunda bakgrund när det enda jag gör är redogör för vad som verkar vara en allmän uppfattning. Ingen rår för i vilken miljö och i vilken sorts familj eller tidsepok man föds in i. Det är lika illa att sparka uppåt som nedåt och det är betydligt vanligare än man tror och sker just på så här subtila sätt. Som Bloggblad skriver- fram till en viss tid var det vissa praktiska artighetsregler som gällde och i vissa samhällsgrupper gäller de än. Utan att varken det ena eller andra ska framhållas som bättre än det andra. Dessutom står Sverige ut här och det var det som var min huvudpoäng.
Jag har inte varit hemma hos någon i Portugal sedan pandemin bröt ut, men här hemma hos oss har vi numera en sådan räcka skor precis innanför ytterdörren, något som vi inte haft tidigare. P och jag har alltid haft för vana att ta av oss skorna och byta till innetofflor, men förr gick vi uppför trappan innan vi bytte. Nu är det direkt innanför ytterdörren. Jag undrar om den vanan kommer att sitta kvar?
Jag, född tidigt sjuttiotal i medelklassfamilj med arbetarbakgrund, är uppvuxen med att ha med inneskor om man var uppklädd, även om det var hemma hos mormor som nästan var som att vara hemma. Nu har jag inte bott i Sverige på tjugo år, och tanken på att gå i bara strumporna eller barfota hemma hos någon är mycket märklig för mig. Hemma hos pappa har jag ett par innetofflor stående.
18 kommentarer:
Men tomt på skohyllan 😉
Anna-Lena: det var för att visa pv att mina sandaler inte rymdes ,-)
Bara i Sverige kan det se ut så här skulle våra franska vänner säga. Undrar om det finns något annat land där alla tar av sig skorna på det här sättet?
Våra kompisar i England hade väldigt roligt åt att vi per automatik tog av oss skorna så fort vi kom in till dem. Vår son, som vid första besöket var 9 år, tyckte att det var hemskt konstigt att deras dotter kunde leka och bygga lego MED SKORNA PÅ!!! Det hade han aldrig varit med om.
När jag var barn tog man aldrig av sig skorna - sen började mammorna förvärvsarbeta och hade annat att göra än att piska mattor och torka golv, så jag minns när vi började ta av oss skorna precis i början av 60-talet.
Hemma hos oss fick man absolut inte gå i strumplästen. Vid torrt väder gick man in och ut med samma skor, var det blött och lerigt tog man självklart av ytterskorna men satte alltid på inneskor. Jag har fortfarande mycket svårt för folk i skitiga tubsockor, ofta fotsvettluktande som kliver in i mitt vardagsrum eller tassar runt hemma utan skor. Jag har själv alltid med mig inneskor om det är dåligt väder och jag hälsar på hos någon. Det knäppaste av allt är om man någon gång är bjuden på fest och alla är lite uppklädda. Karlar i kostymbyxor i strumpläst och kvinnor i klänning i strumpbyxfötter!
När jag växte upp hade min mormor (och mamma och pappa) bottiner och galoscher vid slaskväder. Jättepraktiskt. Men för dem fanns det plats i ordentliga skohyllor, aldrig att man samlade dem i snubbelhögar som man ofta ser i Sverige
Efter tio år i södra Frankrike har det varit befriande att gå in och ut som man vill och att alla andra gör det också. Det är förstås lättare där eftrrsom vädret oftast är torrt och man har stenplattor som våttorkas dagligen som rutin. Att gå in hos någon annan, barfota eller i strumpläst anser man där vara både ohygienskt och oartigt. Såolika kan det vara!
Raden med skor säger att här är det gäster och ett härligt gäng med folk. Ger glädje att se. En kul bild!
På stugan går jag nästan alltid in och ut med skorna på. Inte lika ofta här hemma. Ska jag ”på middag” så tänker jag självklart på vad jag har för strumpor på eller kanske inneskor. Tycker inte det är så konstigt att ta av sig skorna i ett land med vinter stor del av året.
Vi får ta och sjunga Povels ” Ta av dig skooorna” ;-)
Så himla intressant att läsa kommentarerna! För mig är det på gränsen till oförskämt att ha på sig skorna inne eller ha med sig inneskor, såvida inte värden i förväg varnat för kalla golv.
På sommaren händer det att folk (även vi) säger ”behåll skorna på -det är ändå så skitigt här när vi springer in och ut” om någon ska in och hämta något. Till mormor hade man med sig inneskor för att det blev så smutsigt när rullstolen rullades ut och in. Inneskor signalerar för mig alltså att någon har ostädat (eller kalla golv). Undantaget är tillställningar på lokal där man har med sig skor att byta till inne.
Apropå skor på rad på hallgolvet som jag associerar till gemenskap.
Exakt håller med dig! Inneskor tänker jag middag på ”lokal”. Tex en hyrd lokal, inte hemma hos någon. Skulle nog inte gilla att folk gick omkring med högklackat här på vårt golv. Nere har vi inga mattor eftersom det är golvvärme där.
Finns ju många kul strumpor ha på sig också. Jag har tex med julmotiv eller Mumintroll. Eller några glittriga.
Monet, mossfolk och Turtlan: först: bilden var ju såklart för att illustrera skillnaden i antal skor, såklart har vi dem på skohyllan. Hemma i Malå gick mamma i det som då kallades slippers, pappa i strumplästen eller i tofflor. För oss är det ju en omöjlighet att gå in med skorna i huset, då vi går på gräsmattan och då får vi ju in hur mycket gräs som helst eller löv eller allt som nu finns där. Och vår uppfart är av grus/jord, ja, ni kan ju tänka er hur det skulle dras in, även om vi har en dörrmatta att skrapa av det värsta på. Sandaler går jag in i .., men ytterst sällan andra "ytterskor". Tack som delade med er.
Bloggblad: du är förstås också inräknad i tacket :)
Nu har jag surfat runt och läst på lite. Även om det här med att ta av sig skorna (och jag talar om när man kommer hem till någon annan, hemma hos sig själv gör man ju som man vill) verkar vara mest en svensk företeelse så finns det ju andra kulturer där man också gör det. Men det här att gå i strumplästen verkar man bara göra här - i övriga kulturer byter man till inneskor och det anses varken oförskämt eller associera till kalla golv. Och man har med sig finare skor om man är bjuden på fest hemma hos någon, inte bara på lokal. Men det har nog också att göra med att man i Sverige inte längre verkar ”klä upp sig” som man gjorde för inte såå länge sen. Utan skor i strumpläst till en finklänning verkar vara uteslutet i alla kulturer, skorna anses ju vara en del av outfiten.
Många refererar till att det här är en svensk klassfråga. Det tror jag också. Överklassen behåller alltid skorna på, övre medelklass också, där är det otänkbart att gå i strumpläst men där klär man ju också upp sig för olika tillfällen på ett annat sätt. Det gör man i Frankrike också - det är ett sätt att visa respekt för värdparet - att lägga ner omsorg på sitt yttre visar att man uppskattar att bli hembjuden till någon som också ansträngt sig. Fransyskor är alltid extremt klädmedvetna så det finns naturligt inlärt. Barnen kläs i finkläder redan som spädbarn och franska barn är alltid finklädda vid restaurangbesök eller familjemiddagar och barnkalas. Det var jag som barn också och det var en rolig och spännande känsla!
I de flesta andra länder har man heller inte hallar och kapprum som i Sverige. Antingen kommer man direkt in i vardagsrummet, som i USA där man alltid behåller skorna på, eller också är hallen en trång passage utan plats för en massa skor så som man ser det i Sverige. Vilket kan vara en förklaring. Det leder lätt till att man slänger ytterkläderna lite varstans -hänger av sig jackor på matrumsstolar t ex vilket ju heller inte är så kul.
En praktisk fråga till er som jobbar: vad har ni på fötterna på jobbet? Inte går ni väl barfota eller i strumplästen där? Barnen i skolan, hur ser det ut där? På förskolan? När mina barn var små hade alla barn mockasiner på sig inne, väldigt prakiskt.
Och majoriteten av svenskar äger nog ett par tofflor? Slippers, fårskinn? Och ju äldre man blir desto mer inser man riskerna med att gå i hala strumpor. Skulle tro att man har någon form av skobeklädnadskrav på de flesta äldreboenden?
Angående om skor inomhus och då på jobbet så är det inte helt jämförbart med skor inne eller ”hemma” hos sig själv eller någon. Skor är ju också ett skydd. Tex om man går mycket i sitt arbete eller som skyddsskor. Jag har ett par bra ”gympadojor ” på jobbet som jag byter till varje dag.
Om man har skor eller inneskor eller inte när jag blir bjuden på en middag beror helt på situationen, var och när. Den kunskapen har jag fått även om jag inte kommer från sk överklass eller övre medelklass. Med en mamma som arbetat på Konsum och en pappa som arbetade på Vägverket så är även jag ”drillad” i hur klä sig och när. Det har inget med klass att göra. Det har i min värld att göra med vilka personer som uppfostrat dig och deras syn på det.
Har klarat mig bra (hittills) i både stugor och på Öfvre Östermalm (!) på middagar och dylikt med hjälp av min ”konsummamma”.
Kom också att tänka på resor till Thailand. Vi bodde där bla på s k guesthouse. Ungefär som vandrarhem här. Där tog alla gäster och de som skötte om boendet alltid av sig skorna i dörren. Jag gjorde också så men tog med dem till vårt rum i handen. Inte lätt hitta nya storlek 42 i Thailand så var rädd om mina skor ifall ngn skulle ta fel...
Att man kan ha olika syn på saker berikar. Kul höra hur du tänker o har erfarenhet av tex från Frankrike men köper inte att det hör till klass. Hade tex en kursare på högskolan med både adligt namn och föräldrar med professor och dylika titlar. Men stöd till och omtänksamhet om sin dotter var på botten . Hon hade nog önskat sig en konsummamma som min! Både som vägledare i livet och som fanns där i tillvaron.
Monet: på jobbet är det en självklarhet med skor förstås- det vet ju du också - eftersom vi ju arbetar med tunga varuleveranser och andra människor kommer in i butiken med leriga eller snöslaskiga skor. I kassan har dom flesta - utom jag - nån slags träningsskor. Själv HATAR jag att bli varm om fötterna och sommartid är jag alltid barfota i mina sandaler, ja, till långt in på hösten. Att ta på mig fin-skor är en pina. Aldrig någonsin högklackat. På samma sätt som du tyckte om att få ha finkläder när du skulle på kalas, var det tvärtom för mig. Jag kände mig aldrig hemma i tyllklänningen från Amerika och storgrät när pappa ville att jag skulle ha den! Tack och lov att jag inte umgås i kretsar där det förväntas att man ska klä upp sig. Det betyder inte att jag inte tycker att det är snyggt med fina skor eller högklackat, det är bara inte jag.
Turtlan: så klokt och ömsint skrivet! Jag tror KANSKE att det kan ha med ”klass” (detta förhatliga ord som delar in oss människor!) att göra, mest för att man ser ju hur andra gör och vill inte sticka ut. Men pratet om ”klass” är för den dom vuxit upp i Norra Norrlands inland och fjälltrakter .., ja, helt enkelt inte nånting jag öht har reflekterat över och aldrig någonsin hörde diskuteras hemma. Såväl pappa som mamma kom från enkla förhållanden, men visste att föra sig. Det kanske också är en generationsfråga, det här med skor inomhus?
Jag skrev att jag surfat runt lite för att få en uppfattning om hur det ser ut i andra länder. Och hur resonemangen går när det gäller detta i Sverige. Att det är något som skiljer ut Sverige är alldeles uppenbart - på olika sidor som handlar om hur man ska anpassa sig till svenska seder när man kommer hit från ett annat land finns detta med som ett stort frågetecken. Man förstår det helt enkelt och många tycker det känns väldigt besvärande att behöva ta av sig skorna (om det är torrt sommarväder, det är ju underförstått att ingen stövlar in med leriga skor) och gå i strumplästen.
Inte bara fransmänr tycker det här. Främst är det obegripligt för amerikaner som aldrig går utan skor inomhus. Det här är samma typ av fråga som den svenska fikatraditionen som man heller inte förstår eller de oskrivna reglerna som gäller i en gemensam tvättstuga.
På många forum och frågespalter om vett och etikett tas detta med att det skiljer sig åt mellan olika samhällsgrupper upp, det är inte mitt påhitt. Jag ställer mig inte heller bakom att det ena skulle vara ”finare” än det andra. Jag konstaterar - utan värderingar -att man lever olika sorts liv med olika seder och traditioner, både i olika länder och i olika samhällsgrupper, klass, om man nu ens får använda det förhatliga ordet.
Jag skrev det här eftersom det sas att det är intressant att diskutera olika sedvänjor och traditioner, inte för att få personliga lektioner och uppläxningar. Om en professorsdotter inte får stöd hemifrån har väl ingenting med skofrågan att göra eller att man självklart måste ha anpassade arbetsskor beroende på vilken miljö man arbetar i. Min fråga gällde inte skyddsaspekten utan t ex hur det ser ut i skolan, i kontorsmiljöer eller för dem som bor på äldreboenden t ex.
Det här med ord kan göra ont. Jag blev oerhört ledsen och började faktiskt gråta när jag läste de här svaren, så aggressiva upplevde jag dem. Och när det gäller att dra in frågan i ett generationsperspektiv känns det särskilt nedvärderande i dessa virustider när 70+ redan är så utsatta.
Monet: det här med generationsfrågan skrevs inte i någon nedlåtande mening. Jag räknar mig själv till samma generation som ni födda på 40-talet, även om jag är tio år yngre. Och jag tror verkligen att det till viss del OCKSÅ ÄR en generationsfråga.
Och inte uppfattar jag vare sig Mossfolks, Turtlans eller mitt eget svar som aggresiva.
Nej det må vara. Jag inkluderar inte Karin i detta. Jag blev illafall mycket ledsen och väldigt illa berörd av attityden i svaren. Det kändes som personliga påhopp på någon slags överlägsen klassförnämhet jag skulle ägnat mig åt. Jag är övertygad om att svaren har getts för att platta till mig för min förmodade annorlunda bakgrund när det enda jag gör är redogör för vad som verkar vara en allmän uppfattning. Ingen rår för i vilken miljö och i vilken sorts familj eller tidsepok man föds in i. Det är lika illa att sparka uppåt som nedåt och det är betydligt vanligare än man tror och sker just på så här subtila sätt. Som Bloggblad skriver- fram till en viss tid var det vissa praktiska artighetsregler som gällde och i vissa samhällsgrupper gäller de än. Utan att varken det ena eller andra ska framhållas som bättre än det andra. Dessutom står Sverige ut här och det var det som var min huvudpoäng.
Jag har inte varit hemma hos någon i Portugal sedan pandemin bröt ut, men här hemma hos oss har vi numera en sådan räcka skor precis innanför ytterdörren, något som vi inte haft tidigare. P och jag har alltid haft för vana att ta av oss skorna och byta till innetofflor, men förr gick vi uppför trappan innan vi bytte. Nu är det direkt innanför ytterdörren. Jag undrar om den vanan kommer att sitta kvar?
Jag, född tidigt sjuttiotal i medelklassfamilj med arbetarbakgrund, är uppvuxen med att ha med inneskor om man var uppklädd, även om det var hemma hos mormor som nästan var som att vara hemma. Nu har jag inte bott i Sverige på tjugo år, och tanken på att gå i bara strumporna eller barfota hemma hos någon är mycket märklig för mig. Hemma hos pappa har jag ett par innetofflor stående.
Skicka en kommentar