Och hon tror sig vara på gränsen till dement ...
"En gång i tidernas begynnelse gick jag på vad som förr hette latinlinjen. Det ansågs lättare
än alternativet, som var reallinjen. Andra alternativ fanns inte på gymnasiet! Var man
språkintresserad, skulle man läsa latin, men det kunde ju varit måtta på latinet!
Då var det sexdagars vecka i skolan. Vi hade en timme latin fem dagar i veckan.
Den sjätte hade vi två!
I historia läste vi massor om de gamla romarna och grekerna. Nu kommer jag till min lilla
lektion: Den äldsta romerska kalendern hade bara tio månader. Den första var mars, och då
blev oktober(octo) den tionde. September (sepem ) den sjunde. November ( novem) den
nionde. December ( decem) den tionde. Så småningom lade man till två månader efter dessa
tio, men redan före Kristi födelse placerade man dem före de tio.
Det blev då våra januari och februari.
Alltifrån lågstadiet och upp genom årskurserna har det ändrats åtskilligt. Allt latinet var ju
förfärligt, men ännu värre: i min klass gick tre killar, som skulle bli präster. De läste hebreiska och grekiska, när vi andra hade engelska och tyska. Positivt i dag är ju flera alternativ på gymnasiet. Å andra sidan lär studenterna vara dåligt rustade i svenska, då de kommer till universiteten. Grammatik och rättstavning lär vara uruselt."
Så var det med den saken.
5 kommentarer:
Din väninna är en generation äldre än jag. Men på den tiden hade nästan ingenting ändrats till jag också började latinlinjen. Allt det hon beskriver från sexdagars skolvecka med daglig latinundervisning och några få pojkar som gick sk helklassisk linje där man också läste grekiska var likadant för mig. Vi hade dessutom extremt högutbildade lärare från närliggande Lunds Universitet och studiekraven var mycket högt ställda. Latin är svårt men är det något jag aldrig ångrat så är det denna extremt allmänbildande utbildning i unga år. Vi läste dessutom både engelska, tyska och franska och latinet var till mycket stor hjälp med både grammatisk uppbyggnad och synonymer när det gällde de andra språken.
Det har hjälpt mig i allt, både när det gäller medicinstudier, språkförståelse och som underlag till t ex den franska som nu under tio år varit mitt andra ”modersmål”. Utan latinet - ingenting av de extremt roliga senare upplevelser jag har haft. Som att kunna gå i franska och italienska basilikor och katedraler och i svenska medeltidskyrkor och alldeles på egen hand läsa och förstå inskriptioner på gravar, monument och kunna tolka odödliga bevingade uttryck.
Hälsa din väninna att jag av medicinska skäl alldeles för ett kort tag sen var tvungen att gå igenom ett antal tester där man just fokuserade på minnes- och språkfunktioner. På samtliga låg jag för min ålder och utbildningsnivå anmärkningsvärt högt, ibland extremt långt utanför ”normalkurvan”. Jag säger inte detta för att skryta, jag blev själv väldigt förvånad. Men när testpersonen hörde vilka språkkunskaper jag hade och att jag genom livet använt mig av samtliga språk och de sista tio åren dessutom varit ”tvåspråkig” fick jag förklaringen att man nu vet att detta i hög grad (mycket mer än matematik, bridge, sudoku och patiens t ex) bidrar till att hålla hjärnan aktiv. Det är därför det ofta går så bra för flerspråkiga barn. Det andra är visserligen bra men gör att man enbart blir bra på t ex patiens som min man ägnar sig åt, men endast på det. Intressant eller hur?
Monet: ja, det är intressant och kan säkerligen vara så.
Ja, det var mest att du kunde berätta för din väninna vilken nytta latinet/språk gör långt upp i åren om du vill..
Monet: det ska jag göra! Men hon är så smart, så jag vet inte om det behövs :)
Jag tyckte du skrev att hon tyckte sig vara dement. Då kan det ju vara bra att påminna om hur smarta vi gamla latinstudenter är....:-)
Skicka en kommentar