söndag 18 oktober 2020

Lite spridda skurar ...


... från den här söndagen i mitten, eller snart slutet av oktober. 
Vad hände då?

Ja, vi fick spontanbesök av han som inte är en minsting längre, utan näst minst/yngst, nämligen Hilda och Patriks lille Edvin, dryga två år numera. Det var Edvin, hans mamma och hans mormor som kom och det var förstås hur trevligt som helst. 
Lite försiktig till en början, men allt eftersom blev han sig mer lik.

"Hemma pratar han nonstop, precis hela tiden och han pillar och rör i allt!" förklarade hans mormor. 

Den fina koftan hade Edvins gammelmormor Ingrid stickat, men då till Hilda. 
Bilden gör den inte rättvisa. Den var helt underbart fin! 

Efter kaffe och dom nybakade kokoskakorna (och pv:s nybakade gifflar) gick vi på ganska lång promenad ner till lilla hamnen här i Stensjö och vi såg inte ett enda får och inte nån häst heller, men morfar pv tog barnbarnet på upptäcktsfärd och tillsammans besteg dom ett högt berg, säkert tre meter högt .., och det, må ni tro, var spännande värre! 


Mera ..?
Jag plockade in de absolut sista blomstren jag kunde hitta .., ja, om man inte räknar pelargonieblommor, förstås. 
Så glad jag är för den här vasen! 
Den köpte jag på Trädgårdskompaniet, beläget inte långt från affären i Haverdal.
Jag tror att friherrinnan fick en också.


När vi skjutsat det lilla sällskapet till bussen vid fyratiden, svängde pv och jag själv ner till Skallkroken. Sex husbilar på ställplatserna.
Pv hade badrocken med sig, men sa, som han så ofta gör: "Ja, det är ju inte SÄKERT att jag tänker bada". 
Det blåste rejält .., ganska isiga vindar från nordväst. 
Pålandsdvind.


Och jag själv? 
Jo, jag tog ett dopp, kanske fem simtag och simmade under ytan. Det är viktigt. 
Annars kan jag lika gärna låta bli. 

Om det var skönt?
Ja.
Kallt?
Verkligen! 

Men varför gör man det då?
Jag tror att det har att göra med detta att man utmanar sig själv .., att man gör det fast man gruvar sig lite .., men man gör det. 

Och efteråt är man bara så glad och lycklig.

2 kommentarer:

mossfolk sa...

Bada, jo men det skulle jag kunna tänka mig. Simma under ytan -aldrig i livet. Helst inte ens mitt i sommaren ;)
Vilken himlans bra vas!

Elisabet. sa...

mossfolk: och för mig blir det inte ett bad om jag inte får vara helt under ytan! Glömmer aldrig i Bohuslän under höstlovet för några år sedan, när jag bara sänkte ner mig till halsen och gick upp. Då sa pv .."men Elisabet, har du tänkt på hur mycket du kommer att ångra dig?" Så åkte den våta baddräkten på och jag gjorde som jag brukade. Sååå lycklig efteråt. Har ingen aning varför det känns så viktigt.
Och ja, vasen är perfekt! Man kan ha små kvistar eller annat i dom olika rören. Enda nackdelen är att den är knepig att diska och få ren.