Elisabet

Torsdag ...

Det börjar bra. 

Friherrinnan ringer och berättar om ösregn, för att inte säga  s k y f a l l  i Steninge, bara fyra kilometer bort. Här är det då hur fint som helst. (Det är det som är bra). 

Hon berättar också om en tand som har gått av. Ja, nu är hon den fjärde i bekantskapskretsen som upplever samma sak. Den gemensamma nämnaren är att vi alla är födda på antingen 40, - eller 50-talet. 

Sen kommer regnet även här. 

Det vräker ner. 

I ett kort uppehåll hinner jag ta en promenad med Harry. 

Vattenpölar längs Ejdervägen. 

Inte en enda människa träffar jag. 

När vi passerar popplarna droppar det från bladen. 

Sen hemåt.

Bakar frukostbröd till Sonja. 

Tittar på SVT och följer presentationen av årets nobelpristagare i litteratur. 

Louice Glück, en amerikanska född 1937, blir vinnaren.

Helt okänd för mig.

Här kan man ta del av en annans funderingar när det gäller litteraturpristagare och vilka denna madame har läst. Intressant! 

Upptäcker ett sms från Eva från Tyresö. 

Läser om ledgångsreumatism, Huddinge sjukhus, svårigheter att hitta rätt, dålig balans och lite annat. Det anses att anhöriga till patienter ska hålla sig utanför sjukhuset, så gott det nu går. Men om man har svårt att gå och dåligt lokalsinne ..? Om ens ben bara kan vika sig?

Jag säger till Eva att hon får skaffa en vit rock till den alltid så omtänksamme maken.

"Och så en namnskylt där det stor Doktor H", sen är det nog inga problem för honom att vara hustrun behjälplig. 

Att han kanske blir stoppad av andra patienter vilka har svårt att hitta, ja, det får han ta i beräkningen, men det fixar han nog. 

Tar Harry på ny promenad. 

Nu är det uppehåll. 

Vi går ner mot havet till ..., jag har vittjat postlådan och upptäckt ett vitt A5-kuvert och med en handstil som påminner om en av mina döttrars. Medan Harry lyfter på benet och markerar revir, öppnar jag kuvertet. Men åååå! 

Det visar sig vara den här omtänksamma människan i Skåne som förut kallade sig bettankax, men som är min namne, men med h på slutet. Elisabeth. 

Av henne fick jag en gång en gummidutt som man använder för att öppna burklock med och så många gånger som jag haft glädje av den! 

Nu kommer här en slags platt scrubbi! 

Vänliga ord följer också med. 

Vilken pärla hon är! 

Så snäll!

Tack Elisabeth!

Innan vi är hemma, kommer nästa störtskur! 

Vi skyndar oss allt vad det går och vi möter tre bilar, alla med en hund i bagaget (dom trodde väl att regnet skulle upphöra) och jag tänker att nu blir det kanske korta promenader för deras del. 

Släpper kopplet .., säger till Harry att han får springa hem själv och jag skuttar efter honom (skuttar = ja, så mycket skutt var det väl inte) och är genomvåt när jag kommer in i hallen. 

Fortfarande hällregn. 

Tur för pv att han idag valde att ta bilen.

(Nånting jag undrar över med det här nya på Blogger .. det är varför det ofta blir så mycket "luft" här från den sista skrivna raden till slutet av inlägget och andra gånger inte alls? Det där kunde jag enkelt justera tidigare, men nu, nej, jag fattar det inte. Nån som är mer tekniskt begåvad än undertecknad vad beträffar såna konstigheter? Förr avslutade jag liksom så här <br /> . Nu är det bara en massa "div-div-div". Berätta, den som vet!)