måndag 17 januari 2022

Och så blev det måndag ...


Och vi är redan i mitten av januari och mer därtill. 
Det är rent obegripligt hur fort tiden susar iväg! 

Hela dagen har pv ägnat åt rensning av ena kallvindan och oj, oj, oj ..., så mycket som nu ska köras till återvinningen i morgon! Jag har så många gånger sagt att "tänk, på den som nån gång ska ta hand om all din bråte!" och det blir Hilda det och jag kan tänka mig att hon inte kommer att studsa av glädje. 

Återstår så ännu en "kallvinda" på norra sidan av huset, men pv påstår att där är det inte fullt lika mycket samlat. Man kan ju sannerligen hoppas! 

Bland allt som kom fram (batterier, pennor, leksaker, en gammal lampskärm, barnkläder, en docksäng ., kasettband, instruktionsböcker, gamla betyg, akvarellblock, en förpackning ögonskugga med olika nyanser på färgerna .., två av pv stickade alster (västar båda, en med flätor i mönstret!) .., ännu flera pennor .., gamla fotografier (hans moster Barbro och hennes man Nisse, det är jul och dom verkar så glada!) .., ett pass med en väldigt ung och långhårig pensionatsvärd .., sedan länge intorkad färg till skrivare .., Bonniers läkarbok .., en anteckningsbok från tiden på lärarhögskolan .., ja, det tog liksom aldrig slut. 

En liten tunn loggbok fanns också med. Den var från sommaren 1988 och handlade om segling i Bohuslän - det var pv, en då bara tre månader gammal Hilda och så hennes mamma -. 
Den sommaren, då var jag själv trebarnsmamma; den yngste var två år, hon i mitten var tolv och den äldsta sexton. Jag var trettiofyra år och hade varit gift i tolv år med barnens pappa. Pv som seglade i Bohuslän och var nybliven far och åt Bullens korv med ris, skulle några månader senare fylla trettiotre och han hade fått sitt första och - skulle det visa sig - sitt enda barn. 
Det slog mig plötsligt med kraft ..., att så komplett olika våra liv har varit!


"Och så fanns där några tavlor, bland annat en Sven Ljungberg ...", sa pv så där i förbifarten, då, när han gjorde sig klar för körvöningen.

Jag hajade till. 
Varför hade han inte tagit ner den? Den hade väl inte slängts?

Nej, den fanns kvar och jag tycker så mycket om den!
Nu skrev Kerstin i Växjö (själv konstnär och sambo med pv:s kusin, Sonjas son) att vi borde byta passepartout, ty den här har gulnat. Ja, så får det bli! 
(Bilden är från en auktionsbyrå. träsnitt, Sven Ljungberg står det och att den såldes för den  höga summan av 468 kronor!) Egentligen är jag ingen fantast av vintermotiv (förutom Sven Teglunds björkar där det sitter nån fågel och är det vinter), men den här tycker jag om.

Ungefär så har den här dagen varit. 
Medan pv är inne i Halmstad och övar på sånger (ja, kören fortsätter) har jag pratat länge med såväl min syster som min systerdotter, hon som i morgon fyller femtiofem år. 
Och min egen äldsta dotter som alltid arbetar natt, har idag tagit ett eftermiddagspass och skickade ett snabbt sms där hon berättar att det är fullt upp. Dock inte med covidpatienter.

9 kommentarer:

mossfolk sa...

Skönt att få det rensat! Vi har bara bott här i åtta år och jag kan inte begripa var allt kommer från.

Elisabet. sa...

mossfolk: ljuvligt! En sån b e f r i e l s e!

Rexxie sa...

När du ändå byteer passpartou kan du ju måla dit en liten rödhake eller domherre!

Elisabet. sa...

Darling Rexxie: det var påhittigt! Jag ska göra ett försök!

Gunnel sa...

Jättefin tavla. Den förtjänar en bättre plats än kallvindan.

Elisabet. sa...

Gunnel: visst gör den!

Monet sa...

Det är som med svenskarnas stavning av crème fraîche och chèvre - passepartout faller inom samma ram (no pun intended) dvs blir nästan konsekvent felstavat och också feluttalat.

Men så här stavas alla tre produkterna, också på korrekt svenska. Passepartout betyder ordagrant passe av verbet passer (passar) partout (överallt).

Vill man bevara sina konstverk ska man se till att ha rätt (syrafri) passepartout, själva litografien eller akvarellen eller vad det nu kan vara förstörs annars på längre sikt.

Sen undrar jag förstås hur en ”kallvind” kan bli ”kallvinda”? Är det dialektalt månne?

Kommenterar Monet från ett långtråkigt och grått Norrtälje som den konstnär, frankofil och språkpolis hon är:-)

Anonym sa...

På kallvindan/ vindan säger man här i Västerbotten. Dock inte jag med rötter i Värmland. Jag säger på vinn! ellem

Elisabet. sa...

Monet: ja, säg det, hur kallvinden kan förvandlas till en kallvinda. Kanske för att det är dialektalt, som ellem skriver. Språkpoliser finns det gott om. Jag rättar genast.

ellem: precis så är det för mig.