onsdag 19 januari 2022

Spridda skurar och sånt som gör mig glad ...


Handskrivna brev hör minsann inte till vanligheterna numera. Under mammas alla år i Sydamerika kom var vecka lååååånga brev - såväl hand, - som maskinskrivna - och det var brev från vänner som man inte längre hade nära och såklart från min syster i Australien. 
Och själv var jag en oerhört flink brevskriverska och alla brev som kom och gick och vittnade om vardagslivet i såväl Bolivia som Australien, ja, dom gjorde att avståndet aldrig kändes riktigt så långt. 


Bilden: från Eva i Tyresö.

Nu är det andra tider. 
Det är rent bedrövligt uselt vad gäller brevskrivande för egen del ..., om jag inte undantar Postens Vykort som jag skickar ganska ofta, men handskrivna rader är det inte. Kanske fyller bloggen ungefär samma funktion? Att man får skriva av sig.
Och mamma finns ju inte längre.
Till min syster i Adelaide går dagligen bilder och bokstäver. Inga långa rader. En kort sammanfattning bara av hur dagen varit.

Jag vet precis hur hennes dagar ser ut. Det handlar om att sopa eller kratta bort nedblåsta löv (från pation .., skriver hon) och hon berättar om dom vackra papegojorna som sitter i träden .., och om räven som sprungit över tomten .., och på onsdagar åker hon och veckohandlar och så är det bjudningar till olika vänner vilka alla är från Sverige men sedan länge bofasta i trakten kring Adelaide. 
Ibland berättar hon om grannen Matt; han som har en hund som heter Diesel och som min syster brukar ta hand om, då, när Matt är ute till havs och fångar tonfisk som han sedan generöst ger till hundvakterskan.

Och mina rader är ju lika enjängda som bloggraderna. 
Det är promenader längs havet och Harry och Sigge och lite om vad som sig tilldragit haver här i vårt land, men det mesta känner hon redan till. 
Att en man som en gång var hennes .., ja, nästan pojkvän, nu har avlidit, det berättade jag också och skickade en bild från hemtidningen.  
Sånt.


Foto: Moringaträdet som kan användas på så många olika sätt. 
Bilden är från Barnfondens hemsida.

Till födelsedagen tjoppade det dock till i postlådan och på köksbordet ligger nu en vidunderligt vackert tecknad hälsning från Eva på Frö .., fel, på Rödön och där är även ett så fint foto-vykort från Solbritt i Ystad och ett tufft vykort från Inger i Skellefteå och min före detta klasskamrat Dinahs handstil känns alltid igen (ett brev innehållande ett Moringaträd .., ja, symboliskt alltså). Så lycklig man blir! 

Eva i Tyresö är en trogen brevskriverska och det är jag så glad för! 
När jag för någon timme sedan satt i soffan och pv hade varit ute i regnet med Harry, kom han och överräckte det där annorlunda kuvertet (Eva gör egna kuvert .., viker ihop finurligt av tidningssidor eller annat) och jag satte mig för att läsa. 

Eva har alltid med några bilder eller teckningar, precis så var det även idag .., som här där hon fångat den halvlånge i ett telefonsamtal. Så likt honom, ja, men lite lik Donald Trump också. Kanske är det luggen?

Så glad man blir över sånt här! Och att det är roligt med höns, det kan jag verkligen skriva under på. Höns är bland de trevligaste husdjur jag har haft .., och blir vi någonsin så skröpliga att vi måste hålla oss hemmavid, då kanske man kan skaffa höns och en tupp. 

Ja, nu blev det längre än jag hade tänkt mig .., och så mycket spridda skurar blev det kanske inte, annat än i verkligheten. Undrar om någon av er som läser här skriver brev? Eller får brev? 

I "Gunnars Rum" sitter pv och klinkar på pianot. Han övar ofta på det som tagits upp på måndagsträffen och senast var bara halva styrkan på plats.

"...sånt som gör mig glad", står det i rubriken. 

Nej, jag har inte glömt det viktigaste: att friherrinnan äntligen fått en pacemaker inopererad! Efter att på morgonen ha haft kring trettio i puls, så ska den nu aldrig gå under sextio slag/minut och förstå vilken skillnad! Hurra! säger jag. Och om några veckor lär hon få ta ett dopp i havet! Ännu mera hurra!

Så är det just nu.

Inga kommentarer: