Elisabet

Omtanke ... (sista bilden är viktigast).

För sex år sedan, då, när jag hade gått i pension uppfyllde jag en en dröm som jag hade burit på under lång tid, nämligen detta att mer på riktigt få ta del av en medmänniskas arbetsvardag. Min egen vardag bland varor, kassaband, plu-nummer och mejerikyl, den kände jag ju till, men andras ...? 

När nu friherrinnelivet tog sin början, frågade jag bloggvännen Annika Engström i Skåne om jag fick följa henne på avstånd under en dag på jobbet .., ja, hon arbetade - och gör det ännu - som någon slags kyrkvärd/trärdgårdsmästare kyrkvaktmästare i Veberöd och hon svarade att det gick jättebra! 

Det visade sig vara hur intressant som helst! Oj, så lite jag visste om allt vad som ingick i hennes uppgifter! 

Så många förberedelser! 

Så mycket att tänka på!

Och hon guidade oss (pv var också med) runt .., från sakristian till lokalen med alla redskap ... 

... till att dra ut det som mest liknade arkivlådor och som visade sig innehålla prästens utstyrsel, olika färger för olika högtider.

Hela tiden slog det mig  vilken omtanke Annika visade och vilken yrkesstolthet hon hade!

Hon tog sitt värv på allvar.

Allt det tänkte jag på när jag igår på Annikas instagramkonto såg bilden här nedanför. 

Hon berättade då att det skulle bli urnsättning och så hade dom gjort så fint dom kunde, för att göra den här stunden för anhöriga till ett fint minne, mitt i all sorg och bedrövelse. 

Jag föll pladask!

Tänk, att något så enkelt .., en ring av blad och några krokusar .., att det kan bli så vackert och göra sån skillnad! Så värdigt och sån omtanke av anhöriga! Annika skriver:

"Vi lägger alltid nåt grönt runt hålet, inte så roligt att bara titta på just ett svart hål. Ångesten finns ofta närvarande ändå.  Det är ju alltid de små sakerna som betyder så mycket. Och precis som vi lägger blommor på dopfunten i livets början, vill vi hedra de avlidna med att göra fint i slutet."

Och så här skrev hon på sitt konto, under bilden:  "Tidigare idag hade vi en urnsättning och vi är alltid två som gräver hål och kontrollerar att allt är rätt. Nu sitter jag i vapenhuset och tar en kopp kaffe innan veckans första Passionsandakt. Och tänk .., att jag i år är ledig hela Påsken!"

Tack du rara Annika att jag fick visa bilden här på bloggen!