Elisabet

Dag 3 i Grekland ...

Vaknar som vanligt tidigt och lyssnar till reprisen av Europapodden - säkert fjärde gången - att lyssna till Andreas Liljeheden, SR:s korrespondent i Bryssel, känns tryggt. 

Och myggbiten har jag blivit, om det nu inte är vägglöss, ja, man vet aldrig. 

Det har regnat och blåst under natten, men klarnar upp lagom till frukosten. Små blommor hamnar i turkosfärgad vas och pv har köpt nybakat bröd, skivad ost och marmelad. Inga katter som jamar och vill ha mat just den här morgonen. 

Det finns mycket att vila ögonen på. När vi tillbringar någon timme eller två vid poolen (det blåser hysteriskt mycket vid havet, inte en människa vågar sig i!), ser jag de båda unga kvinnorna som driver restaurangen. 

Den ena sitter mest med sin E-cigarett och skrollar på mobilen .., den andra springer fram och åter och spelar taktfast modern spansk musik som jag tycker om - men inte pv - och med servicekänslan är det inte mycket bevänt. 

En vacker blond, slank kvinna och hennes lika långe man, väljer var sin solstol nära poolen. Båda röker (nästan non stop) långa cigaretter ..., don efter person kanske .., cigaretterna påminner om långa Look som jag smygrökte i min ungdom (Look Mentol .., fanns det såna ..?). 

"Det är nog danskar ...?" säger jag till pv. 

Nej då, inte alls, visar det sig. Har jag fördomar? Svar: ja! 

Och så dyker en annan kvinna upp. Hon tycks ensam .., är pratglad och inom loppet av fem minuter har hon berättat om de senaste tio åren i sitt liv och mest har det varit elände. Först dog hennes far, därefter hennes bror och så hennes katt och cancer har hon drabbats av också. Kvinnan bor i Västergötland och är väldigt solbränd, nästan chokladbrun i hude. På det lilla bordet intill henne, står ett glas med rött vin. 

"Det här är fjärde gången jag är här i år, ja, jag sålde huset och så var det ju det här med min pappa och så vidare ...", förklarar hon och säger att hon är sextiosex år och nu äntligen har hon lämnat yrkeslivet bakom sig. 

Det är ytterst få som använder sig av poolen, men eftersom jag inte kan (vågar) bada i havet på grund av starka vågor, så hoppar jag i (poolen , alltså).

Simmar totalt tusen meter idag - uppdelat på två gånger - och känner mig för ovanlighetens skull 

s t a r k. 

Ett nyblivet pensionärspar kom igårkväll och mannen,  ställde sig nu på morgonen vid vår balkong och hälsade hurtigt godmorgon, men på grekiska. 

Det visade sig att han är finländare och är tillsammans med en kvinna från Stockholm, båda bor i Dalarna. 

"Spelar ni kort?"  undrade mannen. 

"Njaaa, det är länge sedan ...", svarade pv. 

Nyss såg jag herr och frun sitta på sin balkong och spela Yatzy. Kvinnan är så rar. Hon har har snaggat hår som är så snyggt och det sa jag också. Aha. Hon har varit drabbat av sjukdom, gått på behanding, blivit opererad (men i omvänd ordning) och äntligen har håret - som är granitfärgat - börja växa ut, säger hon. I hennes nacke syns en liten fin lock. 

På eftermiddagen väljer vi att ligga på innergården som verkligen är en oas i ordets rätta bemärkelse. Pv kommer med kaffe och har köpt en stor donut som han delar i små bitar ..., och mellan varven kommer en av katterna och hoppar upp och ligger hos någon av oss. 

En bit därifrån ligger två storvuxna (dvs, långa .., jag tänker att dom kanske spelar handboll) tyska unga kvinnor och den ena av dem får hjälpa sin kompis att knäppa bikinidelen där bak. Själva läser vi var sin bok .., min är skriven av författaren till "Chocolat" som blev filmatiserad av Lasse Hallström. Författaren heter Joanne Harris och det är mycket matprat i boken. "En doft av apelsin" är titeln. Tycker jag om den? Ja, den är lättläst i alla fall, utan att vara fånig. 

Pv läser "Kolmannen" av Jens Henrik Jensen. 

Medan jag kämpar på med den andra simomgången, hinner jag prata (tack och lov för liten paus vid poolens kortsida) med den blonda kvinnan. Hon väntar på sin man ..., dom har cyklat hit från Platanias några kilometer bort och mycket längre än så och när det är dags att återvända till sitt hotell, visar det sig att mannen tappat bort cykelnycklarna! Uthyraren har lovat att komma så snabbt det går, men "snabbt det går" kan bli något helt annat. När han väl kommer, säger den vänlige uthyrar-mannen att inte behöver dom ursäkta sig, nej, nej, "det finns värre saker här i livet och dom är inte dom första som förlorar nycklarna."

Nu är klockan snart fem. I morgon måndag är planen att vi hyr bil och kör runt lite på ön. Ikväll kanske vi tar lokalbussen till Agia Marina och handlar livets nödtorft, det vill säga, hudlotion och lite annat. Jo, en duk till frukostbordet. Friherrinnan som tydligen alltid har dukar i resväskan när hon beger sig utomlands (eller begav sig), skrev "Men var är DUKEN?" när hon såg bilden längst uppe. Detta måste nu genast åtgärdas. 

Nu återstår tre hela dagar. Det blir nog bra.